Mycket kan man säga om mitt jobb men dött är det inte. Inte slappt heller. Jag blir aldrig rastlös och undrar vad jag ska göra. Idag har det varit full aktivitet precis hela dagen.

När jag kom hem slängde jag mig i soffan med datorn i knät. Jag har ju massor att ta igen på facebook. Jag var ju inte inne igår och på ett dygn händer det en en del på ansiktsboken vill jag lova. Tänk om jag missar något riktigt sensationellt...

Gårdagskvällen tillbringade jag i foajén på Ronneby kommunhus. Jag kan berätta för alla som vill veta det att det inte är lika fult inuti som man kan tro när man ser utsidan. Nej, det var faktiskt riktigt fint. Ifall ni vill veta det...

Jag hade massor med jobbgrejer med mig dit och hade förhoppning om att jobba undan sjukt mycket men i vanlig ordning hade jag "dra-till-mig-idioter-sidan" inkopplad så jag tvingades istället umgås med en för mig helt okänd man som berättade om allt han var bra på i två timmar. Maken till ego har jag sällan stött på. Maken till mesiga jag har jag heller aldrig stött på. Typiskt mig att väluppfostrat le och se intresserad ut trots att någon bara pratade om allt bra och coolt han gjort och sagt de senaste 20 åren. Suck.

Nu tjatar dottern på mig. Bäst att gå. Hej hopp!