...att skriva ett blogginlägg på paddan. Håll tummarna för att jag inte drar iväg något konstigt nu.

Jag är ifatt! Sportlovet var precis vad jag behövde för att komma ifatt alla saker som skulle göras. Jag trodde innan att jag kanske skulle kunna ta åtminstone en halv dag ledigt men så har det inte blivit och jag har inte känt något behov av det heller. Lugnet och friden som känns i kroppen när man för en gångs skull har full koll är värd varenda jobbminut!

Dessutom måste jag ju säga att vi har det fantastiskt kul ihop på jobbet! Vi skrattar en massa och har en rå men hjärtlig stämning. Sånt gillar jag.

Jag pratade med dottern idag igen. Idag hade de delat ut ris, kläder, leksaker och annat i byn och sedan hade de vandrat upp i bergen och badat i ett vattenfall. Det låter ju otäckt;). Imorgon ska de träffa det riktiga djungelfolket. Spännande!

Själv ska jag på möte, bli telefonintervjuad i en timme (!) och sen äta lunch på stan med kollegor och chef. Mycket trevligt!

Innan jag slutar vill jag bara berätta att jag och C var grymma idag. Vi sprang längre än vi gjort innan och vi var inte överdrivet trötta. Jag tror vi börjar få lite kondis;)

Idag tog jag mig tid att läsa. Jobblitteratur givetvis. I denna läsning fick jag så många idéer och tankar att jag tänkte fortsätta nu ikväll med att skriva ner lite för att strukturera vad som behöver förändras och förbättras. Jag tänkte vara lite mogen, för en gångs skull;), och acceptera att det inte är ett kortsiktigt arbete utan att det nog måste ske på lite längre sikt. Halleda. Man märker att jag snart är 43. Så mogen;-)

C och jag var ute och sprang idag. Vi trotsade snö till knäna och snorhala cykelbanor och gav oss ut. Jag kan berätta att vi sprang hela vägen från Valje, uppför heeeeela backen och ännu längre mot stan. Den sträckan känns rätt så kort och inte så uppbackig när man sitter i en bil. När man springer är det en sjukt lång backe. Men, vi gjorde det! Klapp på axeln på oss:-)

Dottern är i byn San Rafael nu. Jag fick ett mess i eftermiddags att de skulle gå och lägga sig. Hmm, det ska liksom till tonåringar för att kvickt som ögat ändra på dygnsrytmen och gå och lägga sig mitt på dagen;-). På torsdag ska vi nog Skypa. Längtar!

Sonen, den stackaren, var och spände tandställningen igår så idag är det ont som gäller. När dottern var med om samma sak levde hon på glass och yoggi. Sonen är faktiskt lite mer kreativ och kokade pastan rätt så länge idag så att den skulle slinka ner lättare. Lite hot dogs (också lättuggat) och pesto på det och vips hade han en

kanonmåltid:-).

Maken håller nog på att bli sjuk. Tydligen hade några stycken gått hem från hans jobb idag för att de var sjuka. Sympatisk och empatisk som jag är har jag redan talat om att jag sover i dotterns rum. Jag har verkligen inte tid att vara sjuk. Just nu sover han som en stock i soffan och det har han gjort ett par timmar nu. Icke friskt. Hoppas det bara är som han är lite trött.

På matfronten alltså. Nu ska jag verkligen anstränga mig för att få Lchf:en att fungera. Jag mår ju så himla bra av det så jag fattar inte varför jag gång efter annan trillar i kolhydratfällan. Fast det är ju väldans gott med kolhydrater:-)

Just nu är jag så sötsugen att jag verkligen får anstränga mig för att inte ta Nutellaburken ur skafferiet och äta direkt ur burken med sked. Karaktär? Svagt, svagt känner jag att den ska finnas i mig någonstans. Få se om jag kan locka fram den;-)

Nu snöar det ute igen. Har det snöat lika många gånger någon annan vinter? Jag vet att det är sportlov och att det är kul för barnen med snö men jag tycker vi bestämmer att efter denna veckan försvinner eländet. Okej?

Idag pratade jag med dottern en liten stund. Det var värsta fördröjningen och jag hatar fördröjning när jag pratar i telefon men så klart står jag ut med det om det innebär att jag får prata med dottern. Idag hade de varit på utflykt hos ett folk som bor i djungeln och så hade de varit på en riktigt fin strand. Dottern hade fått en helkroppsmassage och var helt klart nöjd över det. Jag hoppas vi kan Skypa någon dag snart så jag kan få reda på allt kul som händer där på andra sidan jordklotet.

Nähä, nu måste jag koncentrera mig på Det okända. Spännande grejer det;-)

De mornarna jag kommer ihåg det drar jag ett motivations-/ inspirationskort. Idag kom jag ihåg det och med tanke på vad dagens arbete ska innehålla tycker jag att det här var oerhört passande och taggar mig inför uppgiften. Det stod:
"Bakom ögonblickets triumf finns timmar av målmedvetet arbete". Nu kör vi P!:)

Gårdagskvällen var lika trevlig som vanligt när vi umgås med familjen L. Vi hade så mycket att prata om att vi inte hann spela något spel så det får sparas till nästa gång. Vin drack jag och det var gott. Sen drack jag INTE Resorb innan jag gick och la mig och det fick jag betala för imorse när jag vaknade med en huvudvärk man inte skojar bort. Några timmar senare kom C och hämtade mig för en springrunda. Jag kan berätta att det inte var den skönaste rundan jag har sprungit i mitt liv;)

Sonen och maken har varit i Vetlanda. Jag valde att vara hemma och tvätta. Det kan låta olikt mig men jag gör faktiskt husliga saker också;). Dessutom har jag tittat på skidtävlingar på tv, lyssnat på ljudbok, städat lite och slumrat på soffan. Inte så dumt faktiskt.

Dottern har hört av sig. Skönt! Imorgon ska de träffa djungelfolk och sen sola och bada vid någon fin strand. Själv ska jag jobba och svara på skrivelser av olika slag. Det ska dessutom göras under tidspress. Jag skulle kunna tänka mig ett byte med dottern;)

...är jag. Ligger i soffan och tittar på hockey. Innan dess tittade jag på slalom och skidskytte också. Mycket sport och noll egen rörelse;).

Fast städat har jag gjort så det ser vettigt ut när M, U och O kommer hit ikväll. Men det är verkligen det enda vettiga jag gjort.

Fast det är rätt så skönt att vara lite ovettig. Det händer ju inte så ofta som tur är;)

Fredag kväll och jag har hamnat i soffhörnet. Fajitas och ett glas vin är intaget och nu är det bara vila som gäller.

Idag vinkades dottern av. Så klart bölade jag lite. Det gör jag ju alltid;). Nåja, nu hoppas jag bara att hon får uppleva en underbar semester i Filippinerna! Och att hon köper hem nya coola Converse till mig;)

Möte med skolinspektionen stod också på agendan. Jag vet inte om det gick bra eller dåligt. Jag behöver sätta mig ner och reda ut vad de faktiskt sa först.

Springrunda med C följde på det. Flåsigt idag men vi överlevde, som vanligt;)

Mmm, det var idag det. Imorgon har jag ingen aning om vad jag ska göra. Bara att maken SKA putsa köksfönstren så att jag kan få upp gardinerna. Han putsar sjukt bra. Därför är det numera hans syssla:)
Hade jag inte slarvat bort pengar igår hade jag kunnat shoppa men nu tror jag att jag skippar det.

Min alla hjärtansdag-present idag blev att ge 2400 kronor till staten. Jag hade föredragit att ge dem till mina barn eller något kul men är man så dum i huvudet att man kör för fort så är det staten man ger dem till. Riktigt surt men en läxa. Sen kan jag ju i mitt stilla sinne reflektera över hur många olyckor som skett de senaste hundra åren vid Mias färg på Sölvevägen och nyttan med att ha fartkontroller just där. Jag kan faktiskt inte komma på en enda... Men en säker mjölkko är det. Jag var nog inte den enda som betalade idag.

Nog med bitterhet för idag.

Jag gjorde ett misstag till idag dock. Jag for iväg med andan i halsen för att delta på ett möte i stan. Väl framme far jag in i rummet där vi brukar hålla till, stannar upp, sveper med blicken över ansiktena där inne och får bara fram att jag nog inte skulle vara där. Halleda vad de skrattade. Men som tur är så är de jättehyggliga på Skanslyckan så jag fick både kaffe och vaniljhjärta under tiden jag väntade på rätt mötestid.Dessutom hann jag med att ringa några samtal så det gick ingen nöd på mig.

När det var dags för styrelsemöte vågade jag inte ta bilen för jag var rädd för att krocka den eller nåt. Det kändes liksom som att turen inte riktigt var på min sida idag;-) Eller var den det. Jag kunde ju ha mist körkortet och jag kunde ju ha kommit en timme för sent istället för en timme för tidigt så jag kanska hade lite flyt i alla fall.

Imorgon åker dottern till Filippinerna så nu har vi gjort viktiga saker såsom att jag har färgat hennes ögonfransar och hon har noppat mina ögonbryn. Vi har dessutom ätit semlor som hon hade gjort. Mums!

Jag är inte så lite imponerad av hennes packning. För att vara dotter till mig som alltid har minst tio för många ombyten med mig och alltid åker hem med oanvända kläder visar hon imponerande packkvaliteter. Hon har alltså HELA sin packning (17 dagars varierande sol- och utflyktssemester/biståndsarbete) i ett handbagage och i resväskan finns bara saker som ska skänkas till folk i Filippinerna. Det finns verkligen inte på kartan att jag hade klarat det.

Imorgon bär det alltså iväg och jag är fortfarande avundsjuk. Åh, vad jag hade velat följa med! Men men, jag får helt enkelt vänta på att hon kommer hem och berättar allt härligt och roligt för mig.