...för tanden att lämna munnen. Att så lite kan skapa så mycket oro. Just nu delar jag in mitt liv i före och efter tandläkarbesöket. Vid cirka tio imorgon fm befinner jag mig i tidszonen efter. Jag längtar tills dess. Eller inte...

Igår kväll var jag hemma vid nio och då hade jag varit på resande fot sedan lunchtid i söndags. Trevligt. Fint hotell var det och när jag nu äntligen tar tag i dieten på allvar så hamnar jag på ett hotell med en mjukglassmaskin och en popcornsapparat där det var fritt fram att bara ta vad man ville ha. Ajamenfattavaddetkräveravkaraktären! Jag kan i alla fall berätta att jag inte åt någonting av det. Suck...

Eftersom jag förmodligen inte kommer att känna för (eller kunna) prata så mycket imorgon har jag laddat upp med kopiösa mängder skrivarbete som ska betas av när jag nu ändå måste vara tyst. Är inte det oerhört smart? Jag tycker det;-)

Sonen har studiedag imorgon kom jag alldeles nyss på. Passar perfekt. Då kan han passa upp mig om jag känner mig lite klen;-). Förmodligen kommer han bara att fnysa så där elakt som jag gör när han tycker att han är sjuk och vill vara hemma från skolan. I min hårda värld får man ju bara vara hemma om man har feber. Och maginfluensa så klart. De som inte stannar hemma när de har magis borde få ett alldeles särskilt grymt straff. Eller hur?

Jag hoppas hela Sverige såg programmet Rektorerna ikväll. Häftigt att liksom se sig själv. Se det på svt.play