Att jag inte är någon vidare djurvän är för de som känner mig ingen nyhet. Djur kan vara söta på håll och om man slipper deras hår i ens hus men ett djur som f-n i mig aldrig är sött är kackerlackan. Sent en kväll på semestern ska jag på toa. Barnen sover sött i rummet bredvid toaletten. Maken tittar på grekisk tv (!) och jag ska som sagt på toa. Tänder lampan och vad får jag se?! Jajamensam en skitäcklig kackerlacka! Vad göra? Givetvis försöka kalla till sig maken så att han kan göra något manligt som att döda kräket. Hör han mig? Nix. Vad göra? Slita till sig en ballerinasko och föröka döda den själv. Resultatet? En levande kackerlacka som försvann in bakom toaletten. Skitäckligt. Gissa vem som drog upp benen när hon satt och kissade?!

Jag bestämde ganska kvickt att inte yppa ett ljud om husdjuret för barnen. Hade dottern anat en kackerlacka på toa hade hon inte pinkat på resten av semestern. Den ungen kan hålla sig! Men, någon dag senare när jag återigen stormar in på toa är det lilla odjuret framme igen och den här gången hörde maken mig! Jag trängde in äcklet (kackerlackan) i hörnet och sedan tog maken till tyngre saker än ballerinaskor och då var det över med kackerlackan.

Det mina vänner är ett hjältedåd! Att jag faktiskt agerade och inte blev fjompigt hysterisk som jag egentligen ville bli gör mig stolt. Att jag sedan hade lagt mig ner och dött om det var en mus det är en helt annan historia.

Jeeezez vilken  abstinens jag haft! En vecka på Kreta utan blogg och facebook...Det var en hård prövning vill jag lova. Att läsa allt jag missat på facebook är ju orimligt så om det förekommit något riktigt smaskigt kan ni väl lägga ut det igen. He he;-)

Ja, jag har allstå varit på Kreta en vecka. Jag fick inte ens andas om det på bloggen för maken så om någon trott att jag tröttnat på att blogga eller brutit båda handlederna kan jag glädja er med att båda hypoteserna var fel. Jag har helt enkelt varit piskad att låta bli. Jobbigt!

Något som däremot inte var jobbigt var att ligga vid poolen med en bok i ena handen och en drink på bordet bredvid. Det var bara gött. Utom när det blåste full storm eller i fredags när familjen låg vid poolen hela dagen och solen behagade titta fram i cirkus en timme sammanlagt på hela dagen. Man skulle kunna kalla det semester men oxå träningsläger. Ni som följt mig och familjen på tidigare semestrar vet att maken sällan lutar sig tillbaka och pelar sig naveln. Nixelipix. När han är med är allt seriöst. Vi är ALLTID först vid poolen. Men, tack vare honom har vi alltid solsängar och har fått mest soltid av alla...

På tal om solsängar. Det är en grej som tar på krafterna. Det blir liksom tidigare och tidigare varje dag om man vill ha sängar, och det vill man. Vi är ju såna ordentliga människor som inte bara lägger ut handdukarna utan faktiskt lägger oss och solar och vi stör ihjäl oss på människor som lägger ut handdukar innan fan har fått på sig skorna och sedan masar sig ut klockan elva. Då har hur många som helst fått lägga sig på stenhårda plattor för att sängarna tagit slut. Sjukt! Fram för fler som den brittiska kvinnan på vårt hotell som helt coolt flyttade väck en handduk och tog solsängen.Jag kan berätta att den som fått sin handduk flyttad inte sa ett pip. Well done!