Nu har jag en sån där jobbig kris igen. Jag spyr på vårt aldrig-färdiga-hus. Hallen är så ful att varje gång någon kommer hit vill jag säga att resten inte ser lika

j-ligt ut. Vi tog hit snickare som räknade på vad det skulle kosta att klä hela skiten i panel. Måla skulle vi (maken) göra själv. Den lilla nätta kostnaden hade blivit 20000:-, efter (!) Rot-avdrag. I arbetskostnad då alltså. Material som panel och färg låg utöver det. Men hallå! Det föll fetbort och jag får fortsätta att skämmas över vår fula hall.

Grejen är att maken egentligen är händig och har gjort allt i huset men det finns småsaker som gör att han inte har tid att renovera hela tiden. En sak är jobbet. En annan sak är sonens hockey på vintern och makens egen golf på sommaren. Och det är ju viktiga grejer allihop. Suck. Så vad göra? Det enda jag kan komma på är att vinna sjukt mycket pengar men jag glömmer ju att spela hela tiden. Så om det finns någon där ute som känner för att renovera lite men inte har något att renovera så kan det vara bra att veta att ni är välkomna hit! Jag kan bjuda på fika.

Nu ska jag plåga mig själv lite och kolla på flotta, färdigrenoverade hus.

Maken och jag tog en sväng om golfbanan och slog lite. Jag passade på att köpa en ny jacka. Svart, halvärmar, flott. Jag kanske inte hade gått under om jag inte hade köpt den men min golffilosofi är att om man inte är så duktig på att spela golf får man i alla fall vara snyggt klädd. Sån är jag...

Sonen har en kompis här. Jag tror i alla fall det är en. De låter som femton...:-)

Dottern har botaniserat i farmors källare. Hon behöver grejer till dansshowen och farmors källare slår vilken loppis som helst. Den kvinnan har inte slängt många saker i sitt liv. Och det tycker de som behöver grejerna är jättebra. Farfar tycker det är så där.

Nähä, nu måste jag nog ägna mig helhjärtat åt matlagningen. När jag kombinerar matlagning och bloggning blir resultatet så konstigt...