...herrejisses vad jag har mycket att göra. Om jag ska hinna med allt som står på att-göra-listan måste både veckans dagar OCH timmar utökas. Rejält. Eller får jag försöka med metoden kollegan försöker lära mig, att inte försöka lösa allt. Men, det känns faktiskt så, att jag måste ordna och lösa allt och det är en rätt tärande känsla kan jag meddela. Jag försöker hålla mig lugn och cool och INTE bli ilsken, som jag har en tendens att bli här hemma när jag är stressad, och idag lyckades jag ända tills jag kom hem och upptäckte att sonen var sen till träningen. Stackars sonen fick sig en sån salva att jag förmodligen måste be om ursäkt när han kommer hem. Han var i och för sig sen, och det är slarvigt, men det är ju inte riktigt rättvist att han får betala för min jobbiga dag på jobbet...

Hmmm, inte lätt det här. Och om jag nu ändå är i gnällstimmet kan jag berätta att jag har en grym huvudvärk och den kommer ifrån att kaffet bortprioriterades mitt på dagen. Dumt gjort. Man ska aldrig prioritera bort kaffe.