...det är att packa. Jag HATAR att packa. Det är nästan så att jag skulle kunna tänka mig att vara hemma jämnt bara för att slippa packa. Och då är det ju ändå så att livet, ur packningssynpunkt, blivit väldigt mycket lättare ju äldre barnen blivit.

Att packa till en solsemester har jag koll på, likaså skidsemester, men hur sjutton packar man för en vecka i Tjeckien som kommer att innehålla träning, ishallsbesök, utflykter till koncentrationsläger och Prag, spa-besök osv? Hmmm, ja inte kan jag lyda makens råd han gett till killarna, att de ska packa som en man, dvs det nödvändigaste. Nej, här måste ju packas för alla eventuella händelser och att jag, som jag sagt till dottern innan, skulle kunna dela resväska med henne verkar falla fetbort. Och är man som jag skonörd, alltså av den åsikten att man verkligen inte kan ha vilka skor som helst till vilken outfit som helst måste ju en hel del skodon också med. Ojojoj...

Just nu är maken och sonen iväg med laget och spelar match i Kallinge. Gissa om maken kommer att hålla mig uppdaterad om hur det går. Nej, det tror inte jag heller... Alltså MÅSTE jag störa men det är ju INTE mitt fel.