Vid fyra i natt vaknade jag av att dottern stod i dörrhålet och viskade. När hon väckt mig och maken upplyste hon oss om att strömmen hade gått, i typ halva stan, och att det stormade som bara den. Efter att vi konstaterat att hon ställt sin mobil på väckning somnade både jag och maken om. Ja, jag kunde ju höra att vinden tog tag i huset vid något tillfälle men det var inget som påverkade min sömn nämnvärt.

Så fatta min förvåning när jag steg upp i morse och ser förödelsen ute. Vad fasen, det var ju värre än när Gudrun for fram! Takpannor hade farit iväg och till vår lycka landat på gräsmattan, soptunnelocket var uppe och soporna hade sorterat iväg sig någon annanstans och värst av allt, vårt nya plank var helt böjt. Suck, stön och pust...

Idag var en av lärarna, som just nu är föräldraledig, och hälsade på med sina lilla söta bebis. Halleda vad söt hon var. Bebsien alltså;-). Läraren har en begåvning utöver det vanliga i att baka och idag bjöd hon på två fantastiska kakor. Ni vet ju att jag i vanliga fall har en extrem karaktär men när just hon bjuder på kaka då är man dum i huvudet om man hoppar över. Ni anar inte vad god den var! Himmelsk! Värt att få lite ångest över, helt klart.

Mina elever hade ju prov idag. Min magkänsla säger mig att det gick bra. I alla fall slet de som små myror och gjorde sitt allra bästa. Och det är jag nöjd med!

Arbetsdagen avslutades med en föreläsning kring värdegrund och kultur. Många kloka saker sades och jag fick faktiskt en kul idé jag tror jag ska testa på jobbet.

Ett särskilt meddelande till A: Jag tyade inte;-)