...är ju något man kan praktisera på sina barn men jag kom nyss på att jag kan praktisera det på mig själv! Så här tänkte jag: om jag överlever tandläkarbesöket imorgon så borde jag ju fira det. Eller hur? Jag har sett en superdupersnygg ring nere i stan. Vore inte det en bra belöning? Jag tycker det. Vilken tur att det är jag som bestämmer:-). Så får det bli OM jag inte blir ruinerad hos tandläkaren förstås. Då får jag skjuta upp belöningen ett par veckor. Men belöning ska det bli!

Med risk för att låta som dottern så är jag hungrig. Jag tyar inte fixa med något nu. Om jag verkar riktigt ynklig, tror ni någon annan fixar det till mig då? Nej, det tror inte jag heller.

Imorgon ska jag till tandläkaren igen och om jag har fattat allt rätt är det imorgon tanden ska dö. För lever gör den fortfarande. Det känns genom att jag absolut inte kan tugga något på den sidan. Jag har inte ont men jag kan inte använda tanden heller... Det är nu vi kommer till det ologiska. För, jag vet att jag kommer att få mängder av bedövning och sprutskräcken har jag så gott som vuxit ifrån så det är lugnt men jag är ändå nervös och lite smårädd inför morgondagen. Varför? Uppriktigt så undrar jag varför inte förnuftet segrar över rädslan. Det stör mig...

Men jag är så in i bängen trött på att jag inte kan äta ordentligt så det ska bli skönt att få tanden fixad imorgon. Måtte den sedan funka som den ska!