En väderfundering; regnar det VARJE kväll för att ödet vill att jag ska bli tjock som en boll och blek som en fis. Jag kommer ju aldrig ut på vare sig promenader eller löprundor när det regnar ett iskallt regn varje kväll. Skittrist är vad det är.

Klockan sex ska jag vara på möte i sponsorgruppen. Hur jag hamnade där är en gåta. Jag som är helt värdelös på at tigga ska alltså försöka skaffa sponsorer. Helt omöjligt. Jag måste alltså delegera och så måste jag ta på mig något jag verkligen behärskar istället. Jag ska fundera på vad det kan vara.

När jag kommer hem därifrån måste jag jobba lite. Jag bryter mot min regel om att INTE ta jobbet med mig hem men jag har ju faktiskt möte imorgon och jag måste förbereda inför det. Jag tar de timmarna fritt en annan dag.

Nähä, lite mat i magen skadar nog inte. Så får det bli.

Halleda! Är klockan så här mycket?! Jag och barnen fastnade i julkalendern. Vi har ju inte sett ett enda avsnitt och det tillhör ju allmänbildningen att ha lite koll på årets adventskalender. Därav ett litet minimarathon på sju avsnitt. Resten klipper vi imorgon:-)

Idag har jag och sonen varit i Karlshamn och hört om vilka insatser som kan göras i hans mun, med tänderna, om han vill. 4, 5 år snackar vi om. Exakt samma behandling som dottern är mitt i. 4,5 år är lång tid. Sjukt lång. Fast det blir ju snyggt. Såvida han inte får tänderna inslagna i en hockeymatch. Då har man lagt 4,5 år i onödan. Jag tycker han ska spela med galler tills han fyller 43 eller nåt:-)

Efter tandläkarbesöket åt vi lunch på Blåregn tillsammans. Mucho mysigt.

Ikväll har jag planterat lite fina julblommor. Givetvis lyckades jag med konststycket att skvätta jord i hela köket så nu är det nydammsugat också:-). Lite nya ljusstakar har plockats fram och så lite nya kuddfodral på kuddarna i soffan. Tänk att så lite kan göra så mycket.

SPSM var suveränt. SPSM står för Specialpedagogiska skolmyndigheten och de står också för en massa klokskap. Det känns skönt att så kloka människor delar de värderingar och tankar kring undervisning som jag har. Väldigt skönt. Det betyder att jag inte är helt fel på det och det är ju aldrig dumt att få besked på.

Maken är på julfest så honom har jag inte träffat idag. En liten sms-konversation är allt vi haft. Den handlade om hur långt ifrån en fartkamera fotograferar. Shit säger jag! Det blixtrade i Ysane idag. Måtte det har varit på bilen framför mig. Fast i ärlighetens namn så hade jag inte kommit ner i 70 utan låg nånstans mellan 75 och 80 så jag antar att det kan ha varit mig det blixtrade kring. Jag vill inte betala böter!!! Håll alla tummar. Ok?!

Vad underbart det är med människor som kan få en att gapflabba trots att saker är lite halvjobbiga. Jag har några såna på jobbet. Underbara människor. Mitt i allt elände och all trötthet så bryter vi ihop och gapflabbar. Åh, vad jag behöver det!  Idag lyftes jag av en av dem särskilt mycket och hennes ord värmer ännu. Mmmm, så gott:-) För tro det eller ej, men jag slutade inte vara människa när jag gick in i chefsrollen. Jag är verkligen EXAKT samma petra som jag alltid varit. Skillnaden är att jag ska fatta en massa beslut och så ska jag ansvara för en massa grejer. Både sånt jag själv gjort och sagt men även sånt som andra säger och gör. Inte så kul alla gånger men det ingår i lönekuvertet.

Precis som alla jobb har ju så klart mitt också både positiva och negativa sidor. Definitivt överväger de positiva men en negativ sida är när folk vill diktera hur man ska vara. Och att vara i en ledarroll öppnar upp för måååånga synpunkter. Jag kan ta det om det är sakligt och handlar om min roll som chef men när man har synpunkter på mig som person blir jag lite mer störd. Jag kommer till exempel alltid att vara en människa som har extremt nära till skratt och som kan skoja om nästan allting. Jag är väldigt öppen och bjuder på mig själv i nästan alla lägen. Jag passar nog inte klockrent in i rektorsmallen men jag tror faktiskt att det är bra. Traditionella rektorer finns det många av. Jag behöver inte bli en av dem.

Imorgon ska jag tillbaka till detta fantastiska jobb och så ska jag möta härliga människor. Kul va?!

Idag kom lilla grannen hit på ett särskilt uppdrag. Hon skulle rensa huset på lite andevärld. Dottern hade känt av energier och tyckte en del ställen i huset kändes lite läbbiga att vara på. Så kan man ju inta ha det så snälla L ryckte ut för att städa upp lite här. Och det gjorde hon bra. En lite kvinna med en svart katt, en äldre man och en yngre man har nu lämnat oss. Kvinnan fick med sig katten också även om den gärna ville stanna kvar:-).

Jag vill förtvivlat gärna se saker men jag har inte den förmågan. L säger att jag vill för mycket och det är säkert sant. Däremot fattade jag idag att jag känner saker men inte har kopplat dem till andevärlden innan. Coolt. I februari ska vi på seans igen. Jag längtar!

Idag öppnade maken frysen. Konstaterade att allt var bonnafröset och skulle ta jättelång tid att tilllaga. Så vi klädde på oss och gick ner till stan och åt. Mycket gott! Medan maken och sonen stack till ishallen för att styra upp parkeringen shoppade jag och dottern lite blommor och gardiner. Hemma har det tomtats och fixats lite.

Lite hockey hanns med. Förlust idag. Men, men man kan ju inte vinna jämt.

Avslutning på kören var det också. Alltid lika kul! Någon som vill hänga på nästa termin? Flickorna överger mig men jag vill gärna fortsätta. Någon som är sugen att hänga på?

Jag är förmodligen dum i huvudet och jag kommer förmodligen att få magsår innan julafton men idag har det inte gjorts mycket av det som förmodligen borde gjorts. Men, jag är rätt sleten och visst fasen måste man få ta sig en lugn dag när man känner att man behöver? Det tycker jag i alla fall.

Det som gjorts är att jag direkt efter vakning läste ut boken jag hållt på med ett tag. Däreffter åt maken, dottern och jag goefrukost. Lite tvätt sköttes undan innan maken och jag gick en lång runda. Sedan skulle dottern övningsköra och jag skulle inhandla lite prylar så dottern och maken dumpade mig på Maxi och sedan körde de lite. I dagens lektion ingick att pumpa däck. Shit, det kommer jag knappt ihåg hur man gör...

En liten snabbtupplur på soffan innan en dusch och nu lita bloggande. Dottern bakar. Hon kom nyss in i tv-rummet och konstaterade att hon hade en nyvyúnnen respekt för hemmafruar, såna som fanns förr, la hon till. Hehe. Sedan sa hon att hon önskade sig en bakmaskin. Mmm, eller hur...

Vi ska till goa vänner och vara där klockan sex. På tv:n är det Brynäs-Frölunda. Varför? Nu kommer vi att komma för sent för maken har liiiite svårt att slita sig. Klockan är tjugo över fem och han har fortfarande inte klätt sig. Vi får springa dit.

Sonen är på konfaläger och hör inte av sig. Hmm, jag tar det som ett tecken på att han trivs. Det skulle oxå kunna vara så att mobilen är beslagtagen men det vore ju inte lika bra så jag håller mig till det första;-)

Nu ska håret fönas. Ha det gott!

Ja, gråter och gråter men lite tårar rinner allt på kinderna när jag ser Amandas glädje över vinsten i Idol. Sån är jag. Blödig som få:-) Eller full av empati. Så föredrar jag att se det.

Alldeles nyss kom jag hem från julbordet med fackstyrelsen, arbetsplats- och skyddsombud och valberedning. Såna goa människor. Och roliga. Och lite halvgalna. Kul har vi i alla fall.

Ikväll spelade sonen och laget match mot Mörrum. Och vann! Med 7-3!!! Och det missade jag... Jag kräver en extremt detaljerad beskrivning av maken när han kommer hem. Han är just nu och lämnar en dröse grabbar  på konfaläger. Där ska de vara tills söndag. Kul.

Nähä, vi hörs imorgon hörrni. Nu ska jag ta tag i mina vilande wordfeud-matcher:-)

...var försvinner tiden? För en vecka sedan var jag i London! Nu är det bara drygt två veckor kvar till julafton och jag börjar fatta att det börjar bli lite bråttom med klapparna. Hmm. Lite internetshopping fick det bli ikväll och så har maken och jag bestämt vilken dag som ska vikas till julklappshandling. Det får jag vara nöjd med för idag.

Dagen har farit fram i ett bra tempo. Skrivarbete har klarats av, lite grann i alla fall men framförallt har jag haft många goa möten. Jag har skrattat mycket idag och det gillas. Mer skratt åt folket:-)

Skrattade gjorde jag dock inte när jag kom hem. Är det fler än jag som kan förvandlas till värsta morsabitchen när man går in genom ytterdörren? Ni fattar inte vad jag tuggade igång. Skitirriterad på stöket och allt som jag anser inte sköts i det Johansenska hemmet. Det resulterade i att sonen blev skitsur och när maken frågade vad det var med honom svarade dottern att det var resultatet av att jag inte är så bra på att ge konstruktiv kritik. Hahahaha, vilket underbart diplomatiskt sätt att uttrycka det på:-). Jaja, en middag senare hade vi tinat upp ganska mycket. Men, besöksförbud är utfärdat. INGET besök släpps in i huset förrän det är städat och alla miljoner grejer är undanplockade. Så är det med det och det är inte förhandlingsbart.

Maken och jag gick nyss en runda. Fasen vad skönt det var. Trots blåst och regn. Det var friskt.

Imorgon är det jobb och på kvällen är det julbord med Lärarförbundet. Det ska bli väldans trevligt. Gäller att njuta av det. Sista gången för min del...

Det vill säga fullt ös. Idag har det gått i ett. Jag har dessutom haft en massa skrivarbete som måste göras och det är det värsta av allt för sånt vill jag helst göra när skolan är tom på folk. Då avbryts man inte i formulerandet och det är lättare att hålla tråden i skrivandet. Men men, det var ju väldans trevligt folk som kom in och pratade med mig.

Nu är det en tung tid. Alla är trötta och sletna och det är lätt att fastna i det negativa. Därför har jag bestämt mig för att försöka vara så positiv och pigg jag nånsin kan. Jag uppmuntrar alla andra att också försöka det. Om allt är tungt och jobbigt så blir det ju faktiskt lite roligare om man lägger upp ett gapflabb.

Just nu försöker jag vara positiv trots att maken och sonen sjunger julsånger, på tyska!!! Det låter sådär:-)