Japp, så känner jag mig i rollen som bloggare just nu. MEN, det är faktiskt ett tecken på att det är lugnt i livet. På jobbet är det extremt lugnt och jag hinner skriva sånt som legat och väntat på att bli skrivet i evigheter. Jag hinner prata med folk. Imorgon tänker jag vika samtliga arbetstimmar till att läsa. Det ska också göras och eftersom jag inte är typen som bara läser rätt av och sen är klar utan mer vtypen som behöver läsa, stryka under, fundera, reflektera och gärna diskutera så behöver jag lugn och ro när jag ska läsa (och fatta). Det skapar jag alltså åt mig själv imorgon. Bra tänkt Petra.

Imorgon ska jag dock börja med att ringa vårdcentralen. Nu ska dottern dit. Så är det med det. Feber i elva dagar är f-n inte normalt. Antingen får vi en tid eller parkerar jag oss i väntrummet och så sitter vi där tills de bryr sig om oss. Jag kanske får läsa där;-)