Ja, gråter och gråter men lite tårar rinner allt på kinderna när jag ser Amandas glädje över vinsten i Idol. Sån är jag. Blödig som få:-) Eller full av empati. Så föredrar jag att se det.

Alldeles nyss kom jag hem från julbordet med fackstyrelsen, arbetsplats- och skyddsombud och valberedning. Såna goa människor. Och roliga. Och lite halvgalna. Kul har vi i alla fall.

Ikväll spelade sonen och laget match mot Mörrum. Och vann! Med 7-3!!! Och det missade jag... Jag kräver en extremt detaljerad beskrivning av maken när han kommer hem. Han är just nu och lämnar en dröse grabbar  på konfaläger. Där ska de vara tills söndag. Kul.

Nähä, vi hörs imorgon hörrni. Nu ska jag ta tag i mina vilande wordfeud-matcher:-)