...är jag. Det kändes smart att stanna kvar när ändå föräldramötet började halv sju men just nu känns det inte fullt så smart. Hade jag haft vettiga skor med mig kunde jag ju gå en runda men jag mitt smarto har bara klackaskor så jag sitter på mitt lilla kontor och försöker jobba undan sånt jag aldrig hinner annars.

Maken är hos kiropraktorn för något har totalhavererat i hans rygg och han kunde med nöd och näppe ta sig hem från jobbet idag. Stackarn. Inte kul.

Dottern fick därför laga maten. Det skulle hon göra tillsamamns med sin bror men han gjorde det han har svart bälte i; smet undan. Så nu förstår jag via hennes blogg att hon är riktigt pissed på honom.

Nämen det ska bli kul att komma hem;-). Fick precis veta av dottern att maten väntar på mig så då känns det lite bättre!

Nu måste jag rusa!