Imorse, typ klockan sex, när jag var ute och gick (plats för ett beundrande sus) då kände jag att det var lite mer höstigt än igår. Det berodde givetvis på att det var mulet men det var liksom en annan luft också om ni förstår vad jag menar.

Även om jag får lite ångest av mörkret så gillar jag hösten. Varje årstid har sin charm och höstens är mys, tända ljus, filt, kolla på tv och att inte behöva vara ute. För på sommaren har jag tvångstankar om att jag måste vara ute när solen skiner. Dessa tvångstankar kan min man ha skapat för han är ett solfreak utan dess like och han fattar på allvar inte varför man inte tycker det är skönt att sitta och sola i lä och 40 graders värme...

Dessutom kan man dölja alla kroppsliga skavanker på ett mycket bättre sätt än på sommaren. Bara det är ju bra...

Idag stannade jag upp på jobbet och märkte att jag: 1. svarar i telefon utan att vara livrädd över vad som ska komma i andra änden, 2. kan svara på frågor, 3. fattar beslut utan att dubbelkolla med någon. Jag tror minsann jag börjar komma in i detta. Idag kunde jag till och med upplysa några elever om när deras buss skulle gå hem. Imponerande? Solklart!

Idag fotograferades jag och mina kära kollegor. Vi tre var förmodligen mycket mer besvärliga än alla andra tillsammans. Men kul hade vi. Fotografen skrattade också. Det såg inte ansträngt ut så vi var kanske lite roliga att lyssna på när vi skulle bestämma exakt hur mycket vi skulle le på fotot. Ingen ville ju vara den bistra...