Det finns tråkiga möten. Det finns långa möten. Det finns korta möten och det finns roliga möten. Idag har jag varit på långa, korta och roliga möten. Jag slapp alltså det tråkiga. Vilken tur jag har!

Nu är ju min första praoperiod som rektor över och det märks nog. Plötsligt pratar jag på mötena. I våras lyssnade jag mest. En del ämne ligger ju en varmare om hjärtat än andra och idag diskuterades ett av mina hjärteämne. Och jag blev skitarg. Riktigt arg och besviken. Jag blir det när jag uppriktigt trodde att det började finnas en viss förståelse och kunskap kring saken men när det sen gäller visar det sig att det fanns det inte. Då blir jag ledsen och besviken och sur. Men ni kan vara säkra på att jag tänker strida i denna fråga. För jag vet att jag har rätt. Det har jag ju i och för sig så gott som alltid;-) he he.

Sonen kom hem idag och berättade att han skulle få fotbollsträning av självaste Anders Linderoth på elevens val. Det är coolt. En egen kändis på gympan.

Dottern var lite nöjdare idag än igår över nya skolan. Hon hade pratat med flera nya människor idag och så hade hon träffat nya svenskläraren. Henne gillade hon. Samma lärare och jag umgicks en hel del för en tjugo år sen eller så. Vi tillhörde liksom samma "gäng". Många roliga minnen från den tiden...

Dottern berättade att nya svenskläraren älskar grammatik. Finns det såna? Själv är jag ju en svensklärare som ogillar grammatik. Förmodligen är hon bra på det...

Nu har kaffet runnit ner och jag måste hinna läsa lite innan Fångarna på fortet. Det är ett program precis i min smak en tisdagskväll. Det kräver ingen som helst tankeverksamhet.