Jag är inne i en skrivarformsvacka. Jag tycker liksom inte att jag har något kul att skriva om. Dessutom blir jag lite stressad av att det finns de som tolkar det jag skriver på fel sätt. Det är inte så att jag hör det särskilt ofta men det räcker att man vet att det finns en som tolkar så man blir gråhårig för att det ska ta bort lite av skrivarglädjen. Menmen, inspirationen kommer kanske tillbaka fullt ut igen. Eller lär jag mig att nonchalera energidränerare. Jag tror det sista vore bäst.

De senaste dagarna har varit händelserika. Det är också en anledning till avsaknaden av inlägg. Jag har helt enkelt inte hunnit skriva.

I torsdags for jag och dottern till Malmö och njöt först av en kanonmiddag på en grekisk restaurang. Mums! Efter det gick vi till Babel och lyssnade på Soran Ismail när han pratade klokheter på ett ytterst underhållande sätt. Jag älskar verkligen hans humor. Ingen töntig under-bältet-humor här inte. Ånej, det är mycket roligare än så. Jag skrattade så mycket att jag började hosta och hade ont i halsen halva fredagen. Då fattar ni vad rolig han måste ha varit.

Igår fyllde jag år. I vanlig ordning håller jag låg profil kring det men i facebooks kölvatten är ju sånt väldigt offentligt. I vilket fall som helst är det faktiskt rätt så kul när man får jättemånga gratualtioner både på fejjan och i verkligheten! Det sjöngs dessutom för mig både av familjen på morgonen och av hela ledarstaben i SIK. Härligt:-) även om jag i stunden inte riktigt vet var jag ska göra hän mig. En grym Desigual-väska fick jag av familjen och en blomma av SIK. Tackar för det! Kalas blir det inget. Det har jag slutat med. Det är bara en massa jobb med det och då väljer jag hellre att bara äta något gott med familjen. Idag blev det ett nytt recept med kyckling, pesto, vitlök, bacon och annat gott. Mucho gott:-). Inget vin dock. Nix, idag är jag redo ifall dottern behöver hämtas från festen hon ska på. Känner mig riktigt ansvarsfull;-)

Nu är snart varenda pinal på nedervåningen nedpackad. Så skönt. Nu ska bara hela nedervåningen renoveras innan livet blir som vanligt igen...

Maken lovade att gå en runda med mig. Han skulle bara ta fem minuter på soffan först sa han. Ni har hört den förrut va? De fem minutrarna är nu uppe i 30 och han sover djupt... Om jag låter honom vara är det jag som har makten över fjärrkontrollen men å andra sidan kommer jag inte ut på promenix. Svårt val;-)