Idag sov jag tills jag vaknade av mig själv. Gött:) Sen gjorde maken goefrukost som åts i solskenet på altanen. Också gött:) Sen for vi iväg med packad bil mot dottern med ett shoppingstopp i K-stad. Shopping är alltid gött:) Efter det for vi vidare till dottern och hennes lägenhet där vi pulat med allt möjligt; lagat mat, tvättat, handlat och gått en runda och nu landat framför tv:n. Allt detta är ju härliga grejer i rätt sällskap. Det enda som saknas är sonen. Honom får jag äntligen träffa nästa helg när det är matchdags. Längtar.

Imorgon är det gymdags igen. Måtte min kropp vara lite mindre öm av träningsvärk då. Just nu värker det rejält både här och där. Men leder det bara till något bra så kan jag ta det:)

...när jag äntligen hittar ett Morden i Midsomer som hållt på ett tag men som jag kan starta om så har jag redan sett det. Aaaahhhh. Bara att bläddra vidare. I-landsproblem. Men för mig är det nytt. Jag har aldrig första tjing på fjärrkontrollen (och bryr mig inte om det heller) men nu är ju barnen inte hemma och maken sover som en stock efter en uttröttande Tysklandsresa;) och då plötsligt kan jag ju välja. Hmm, det kommer förmodligen att sluta med nyheterna. Enklast liksom;)

Jag fick alldeles nyss höra något som gör mig både arg och ledsen. Ibland undrar jag hur människor är funtade. För mig faller det sig naturligt att alltid ställa mig på de utsattas och svagas sida. Alltid. Det tänker jag fortsätta med.

Idag var maken och jag morgonhurtiga och gick en runda innan jobbet. Det är ju så himla skönt och ändå får jag samla ihop varje liten motivationstanke som finns för att komma ut. Speciellt på mornarna. Undrar om det plötsligt vänder. Hoppas det.

Sen var det jobbdags och idag började vi på Bokelund. Trevligt att vara där! Efter det var det ledningsgrupp, lunch på Blåregn (mums), expeditionsarbete och SIK-arbete innan jag landade hemma. Då fick vi en briljant idé. Vi skulle cykla en runda på några mil. Sbg, Håkanryd, Grödby, Edenryd, Valje och sen Sbg. En kanontanke. Ända tills det började regna. Vi trodde det skulle dra förbi lite kvickt men icke sa nicke. Det ÖSTE ner. Så väl framme i Håkanryd fattade vi beslut om att vända och cykla hem igen. Det gjorde vi och regnet bara ökade i styrka. Lagom till vi svängde in på tomten avtog det lite men då var vi så blöta att det vore omöjligt att bara hänga kläderna på tork. De hade inte torkat på evigheter då.

Nu sitter jag i soffhörnet med en filt runt mig och håret har torkat lite grann. Nu ska jag dricka en jättemugg kaffe och sen ska jag sova. God natt på er!

Jag och dottern sitter i en mysig etta i Bjärnum. Vi har fixat och trixat och nu är det riktigt mysigt här. Jag kanske också flyttar hit. Dottern är granne med en skola;)

Jag har organiserat och hängt in kläderna så förmodligen hittar hon ingenting;) men jag kunde konstatera att med den mängden kläder hon har så behöver hon nog inte tvätta. Även om hon slänger kläderna efter hand kommer de att räcka tills nästa sommar;) Undrar vems gener det är?:)

För övrigt är huvudvärken borta! Så skönt! Hoppas det dröjer länge innan den kommer tillbaka.

Imorgon börjar alla lärare! Det ska bli så himla kul att kicka igång ett nytt läsår. Synd bara att vi gör det en måndag för tempot är galet för att hinna med allt innan eleverna börjar och redan på torsdag känner de flesta det som om det var evigheter sedan de var lediga. Därför gillar jag att starta upp en onsdag eller torsdag istället. Detsamma gäller för eleverna. De är också helt slut när första veckan är slut. Synd tycker jag.

Nähä, nu ska Bjärnumduschen invigas. Ha det gott!

...när huvudvärken vägrar släppa trots tabletter och sömn. I torsdags kväll drog jag på mig en vätskeförlust som gjorde att jag fick huvudvärk. Trots dubbelresorb, massor med vatten och värktabletter vaknade jag igår morse med en djävulsk huvudvärk. Igår kväll när jag gick och la mig hade jag fortfarande ont, trots två powernaps, massor med vatten, resorb och painkillers. När jag nu då vaknar idag och fortfarande har ont blir man faktiskt lite knäckt. Det är så himla tradigt. Det värsta är att det förmodligen bara är att vänta. Det brukar sitta i i tre dagar...
Maken sa att jag ska gå till doktorn. Vad kan hen göra? Förmodligen ingenting, för eftersom migräntabletter inte hjälper utgår jag från att det inte är migrän. Men visst, jag är ju ingen läkare...

Nog om det. En tom lördag ligger framför mig. Bara att bestämma hur jag vill använda den på bästa sätt!

Idag var andra kollegan på plats och halleda vad vi har haft trevligt. Rå men hjärtlig stämning och en hel del jobb gjort. Trots en lite längre lunch på Dagmars hann vi alltså med en hel del. På lunchen träffade vi dessutom en ny kollega. Eller, nygammal passar bättre. I vilket fall är det riktigt roligt att hon hoppar på det här nu och hon kommer så klart att göra det jättebra! Sån är hon.

Väl hemma fick det bli en timme i solstolen där jag sov en stund. Förmodligen med öppen mun. De nya grannarna, som ser rakt in där jag sitter, måtte tro jag är konstig. Jag kommer hem, parkerar bilen, går in i huset, slänger upp dörren till altanen, slänger av alla onödiga kläder och kastar mig i solstolen där jag somnar på ett kick. Samma procedur varje dag:) Fast imorgon blir det inte. Dels för att det tydligen ska regna. Smhi säger det och de har ju fel ganska ofta så jag tror på det när jag ser det men framförallt för att jag och ena kollegan ska iväg på lite kick-off-arbete med fritids. Kul!

Ventilationen funkar inte som den ska på jobbet. Dumt. Särskilt när det är riktigt varmt och kvavt ute. Jag och kollegan höll på att svimma (nästan;) stundvis idag och det blev en del vatten drucket.

Väl hemma kastade jag mig i solstolen och bara sög i mig alla solstrålar. Där låg jag så länge att maten inte var klar när maken och dottern kom hem från målandet. Då röstade maken för kebab från Lasses och ingen röstade emot. Så kebab blev det och nu är det allsångstv på paddan på altanen för vi vill inte gå in. Sommarkvällar är underbara!

Sonen lagade Canelloni till middag idag. Honom har vi fostrat bra:)

Idag har jag börjat jobba! Jag skulle egentligen inte börja förrän på onsdag men jag hade en del grejer att göra idag och vips så var jag i full gång och vips så var klockan kvart i sex och det var definitivt dags att köra hem! Så kan det gå när det är kul på jobbet. Det kan ju bero liiite grann på världens bästa rumskamrat också. Det är gött att vara igång igen och nu väntar vi bara in tredje kollegan så är vi fulltaliga och kan kicka igång höstterminen!

Idag känner jag att jag är lite djup så jag tänkte reflektera kring det här med vänskap. Jag är en lycklig människa med många vänner. Jag har några som är närmare än andra. Ni vet de där som man kanske inte pratat med på evigheter men när man väl gör det så känns det som igår. De där man vet alltid skulle ställa upp om det krisar. Några av de vännerna träffade jag igår. Underbart härligt! Jag har dessutom sådana vänner inom arbetet också och det är bortom fantastiskt. Jag har vänner jag delar mina allra innersta tankar med och kan vara riktigt djup tillsammans med. De är inte jättemånga men det är väl inte meningen heller. Dessutom har jag min man och mina barn och de är utöver just man och barn mina allra närmaste vänner.

Vad jag vill med min reflektion är nog egentligen att uttrycka min tacksamhet över alla de som finns runt mig. Nära vänner, kompisar, bekanta och alla andra som gör mitt liv bra. Det skadar liksom inte att stanna upp ibland och förstå hur bra jag har det.

Nu ska jag krypa ner i min goa säng och läsa tills jag somnar och imorgon ska jag jobba igen. Maken och dottern ska måla dotterns lägenhet och jag tycker vi har kommt långt när de förstår att jag gör mer nytta på jobbet än med en pensel i handen. Jag har en förmåga att kladda ner överallt när jag målar (inklusive mitt eget hår, kropp och kläder) och eftersom vaktmästaren sa att det skulle göras fackmannamässigt så tjänar alla på att jag håller mig borta;)

Sov gott!