Dagen började lika tidigt som alla andra dagar den här semestern. Hoppas, hoppas jag kan få en sovmorgon nästa vecka. Nu är de nämligen nya saker som väcker mig. Det är för det första fåglar. Hur många j-a fåglar finns det i den här stan och måste alla väsnas utanför våra sovrumsfönster?! För det andra är det tidningsutdelaren. Som alla vet är det sjukt varmt och därför måste sovrumsfönsterna vara öppna på natten om man inte ska dö svettdöden. Därför är det fruktansvärt jobbigt när det kommer en tidningsutdelare i typ en mopedbil (jag var skittrött när jag tittade ut). Denna mopedbilsförare ställer sin bil utanför vårt hus, på tomgång (!!!) och delar sedan ut tidningarna till husen närmst vårt. När han drar vidare har han i alla fall lyckats väcka mig. Jag funderar skarpt på att kolla upp makens förslag om en ac i sovrummet.

Beachfotboll idag igen och min vana trogen engagerar jag mig på ett snudd på osunt sätt. Halleda, jag var alldeles svettig efter matcherna. Våra båda lag lyckades väldans bra. De möttes i kvartsfinalen och det var ju lite trist för då kunde ju bara ett av lagen vinna men sedan vann de sina matcher, förutom att ett av dem förlorade på sudden-straffar, som by the way borde förbjudas. Jaja, kul var det i alla fall och jag måste ju säga att det är ett fantistiskt gäng killar som är roliga att umgås med, även om man är vuxen.

Igår kväll hade det hänt grejer i laget så de fattades några idag. En av killarna hade slagit huvudet i ett bord så det började blöda, rejält, och så blev det hemgång för honom. Hoppas V mår bra idag! En annan kille gick förbi bakom darttavlan när där pågick en tävling och fick en dartpil rakt in i halsen. Ni fattar dramatiken som uppstod! Tur där fanns en trygg första-hjälpare som kunde lotsa alla killarna genom den situationen. Annars kunde det slutat hur som helst. Tack L! Och jag hoppas LP mår bra!

Väl hemma fick jag ett psykbryt (ja, idag igen) över hur stökigt det är här. Och som om inte detta vore nog är vårt nya golv där uppe sönder! Vårt nya golv! Jag tror jag bryter ihop. Jag blev riktigt deppad ett tag och såg framför mig hur alla möbler måste monteras ner igen och hela golvet rivas upp. Allvarligt talat tror jag att jag bryter ihop, på riktigt, om det måste ske. Men ännu värre vore om det skulle dra med sig en massa nya kostnader. Då bryter jag också ihop.

Till slut orkade jag inte vara deprimerad längre så jag och barnen tog tag i stöket sån det i alla fall är en sak mindre att vara deppad över. Nu är det i alla fall hyfsat städat i huset. Alltid något.

Just nu sitter jag på altanen och dricker kaffe. Jag önskar att jag orkade gå ner på Killebom men jag är helt slut så jag får väl sitta här och hoppas vinden blåser på rätt håll när det blir dags för Jöback.