Dagen idag har bestått av möte, möte och möte och så avslutades den med en 90 minuters lång reklektionsrunda på slingan. 

Den förbaskade influensan släpper inte taget om mig helt utan jag vaknade med ont i halsen imorse. Därför verkade det klokt att skippa gympasset och istället gå en lång runda. Det var ett klokt och moget val. Det var jätteskönt med både dagsljus och friskluft. Att dessutom få reflektera över livets många konstigheter med en vän under tiden gör rundan ännu bättre. 

Nu är det dock inte mycket fart i mig. Trött som en gnu. Tur det snart är dags att sova:-)

...att träna när 1. jag och J inte har träffats på länge och har jättemycket att prata om och 2. jag har nytt program och måste läsa innantill på varenda övning och ändå misstänker jag att en och annan blev fel utförd. Jaja, utfallen blev inte fel i alla fall. Det känns redan. 

Idag kom jag plötsligt inte in på jobbservern. I panik messade jag min favorit-it:are som fixade det. Trodde jag. Alltså, hon fixade det men jag fick inte det att funka ändå. Min mycket smarta kollega har nu förklarat för mig att jag bara kan rätta till det via pc:n på jobbet, dvs INTE Mac:en på mötet, och det innebär att jag har noll koll på alla mejl som har trillat in efter klockan ett i eftermiddags. Den känslan är ny och ganska obehaglig faktiskt. Och eftersom det är obehaglig kan man ju snabbt konstatera att jag har ett osunt förhållande till mejl. Man ska faktiskt inte hålla på med att läsa och svara på mejl på kvällarna så jag antar att detta är en bra prövning. En nyttig prövning. 

Jag jobbar vidare på det positiva tänkandet. Ibland går det hur lätt som helst och ibland känns det helt omöjligt. Det är dessutom sjukt svårt att påminna sig själv om att vara positiv när man stöter på negativa och energikrävande saker. Som tur är tar den negativa innesstämningen aldrig över mig särskilt länge. En sak jag behöver träna på är att inse att jag kanske inte kan lösa hela världens bekymmer. Jag kanske inte kan ta hand om alla människors oro och ångest. Jag kanske bara ska lyssna, inte lösa. Något att reflektera vidare över...

Det funkade ganska bra det där med positiva tankar. Nästan hela tiden faktiskt. Och då började ändå dagen med att jag fick vända hemåt igen och hämta upp telefonen som låg kvar på korgen i hallen. Bara att intala sig att det är mysigt att köra bil och trevligt att lyssna på radion. Det funkade.

Dagen avslutades med ett Easyline-pass på Open gym. Jag hostade lite för mycket för att det skulle klassas som helt okej men jag var i alla fall där och jag jobbade mer med kroppen än jag hade gjort i soffan. Det är jag nöjd med.

Nu sitter jag däremot i soffan och kroppen och knoppen är trött. Helt slut faktiskt. Ett mejl ska skickas men sedan får det vara bra för idag. Lite tv-tittande utan några som helst krav på tankearbetet är kvällens melodi.

Det funkade ganska bra det där med positiva tankar. Nästan hela tiden faktiskt. Och då började ändå dagen med att jag fick vända hemåt igen och hämta upp telefonen som låg kvar på korgen i hallen. Bara att intala sig att det är mysigt att köra bil och trevligt att lyssna på radion. Det funkade.

Dagen avslutades med ett Easyline-pass på Open gym. Jag hostade lite för mycket för att det skulle klassas som helt okej men jag var i alla fall där och jag jobbade mer med kroppen än jag hade gjort i soffan. Det är jag nöjd med.

Nu sitter jag däremot i soffan och kroppen och knoppen är trött. Helt slut faktiskt. Ett mejl ska skickas men sedan får det vara bra för idag. Lite tv-tittande utan några som helst krav på tankearbetet är kvällens melodi.

Nu har jag och kollegan P varit ute och gått. Vi motionerade ut till C som hade tokrea på sina smycken. Ni som missade det, ta genast kontakt med henne för hon har riktigt fina smycken till kalaspriser! Sen motionerade vi hem igen. Att ut och gå tillsammans är verkligen bästa "problemlösartiden" som finns. Vi hann avhandla diverse svåra saker men visa från fredagens föreläsning så avslutade vi med att det gäller att fokusera på de positiva tankarna så kommer de att vinna. En sak jag ska testa är att le när allt känns hopplöst. Föreläsaren sa nämligen att man lurar hjärnan då. Om munnen ler tror hjärnan att den ska vara glad. Absolut värt ett försök:-)

Idag har inte många knop gjorts. Det känns jättekonstigt och jättebra. Att bara slappa är underbart skönt men jag måste hela tiden brottas med att hjärnan talar om för mig att det är slöseri med tid. Vad skönt det vore att bara acceptera att viss tid är vila och annan tid är arbete. jag ska träna vidare på det.

Just nu lagar jag mat. Idag igen. Hmm, maken kommer snart att vänja sig vid detta om jag låter det fortsätta;-)

Idag blir det kyckling, wok och nudlar och det är en favoriträtt. Hos mig alltså. Maken bara fnyser. Därav att jag måste laga maten om det ska bli min favoriträtt. 

Jag kan berätta att lampskärmen inte alls blev så bra som jag hade hoppats. Jag hade behövt måla skärmen innan jag klädde den med tyg för originalmönstret lyser igenom. Suck. Jaja, nu får den vara som den är tills jag orkar göra en ny. 

Imorgon är det jobbedags igen. Hoppas på en en vecka i positiv anda, full av positiva tankar:-)