Äntligen är en lägenhet till sonen fixad! Hans tränare var och kollade på den idag ett par timmar senare ringde fastighetsägaren och sa att vi fick den. Yes! Äntligen. Nu kan jag släppa den ångesten.

Så dottern får nycklarna till sin lägenhet den första augusti och sonen får sina den första september. Halleda. Jag tänkte idag på en sån grej som veckohandlingen. Den lär ju ta tio minuter och innehållet ryms i en varukorg. Vilket tradigt kylskåp vi kommer att ha.

Just nu sitter dottern och pratar i telefon med L och berättar om sin och M:s planerade tågluff som startar om en vecka ungefär. Det låter helmysigt och lite avundsjuk är jag allt. Jag kunde ju hängt med. Då hade jag inte behövt oroa mig;). Men, men det är bara att bita ihop och tänka att fjorton dagar går snabbt och att jag kan ta mig ut i Europa på ett kick om jag vill. Skönt;)

Nu ska vi dra igång ett Downtown Abbey-maraton. Ses:)