...punktering på husvagnen alltså. Tur att det inte var så långt hemifrån. Tur att vi har R, U och U som hjälpte oss. En med att fixa fram ett däck och två som kom och lämnade det och hade med en rejäl domkraft. Man känner sig rätt liten och maktlös med en husvagn med ett söndertrasat däck, fullpackad både bil och husvagn en söndagseftermiddag när exakt noll däckfirmor har öppet.
Nu är vi i alla fall på plats. Tältet är uppe. Vi har grillat, gått en runda och tagit ett glas vin. Känslan när allt är på plats och man vet att nu är det vila och njuta som gäller, den är oslagbar.
I vår familj har vi varit lite typiga mot maken för han har en tendens att bli ilsken rätt kvickt och så suckar han djupt och högt när något inte blir som han vill. MEN idag, trots alla missöden, har han faktiskt lyckats att inte bli jättenegativ. Bara en liten stund misslyckades han och då drog han en lång ramsa om alla snea j-a campingplatser och undrade varför vi ALLTID får den sneaste j-a platsen. Sonen och jag skrattade bara. Vi vet ju att det går över rätt kvickt. Det ser ni på fotot. Nu ska vi mysa och kolla på Jägarna 2.