Här är det lugnt och tyst. Dottern var hemma i cirka tio minuter när hon kom från jobbet, bytte om och for iväg på fest. Maken och sonen är i Växjö och kollar på matchen Växjö-Brynäs. Lite avundsjuk är jag men jag har det så himla skönt i mitt soffhörn så jag kan verkligen inte klaga. Jag ser det dessutom som ett led i processen "vänja-mig-vid-att-mina-barn-bor- borta". Skitjobbig process. Bra att jag redan tagit tag i den för då kanske jag kan hantera det något bättre när jag väl står inför faktum. För min del skulle vi gärna kunna vrida tillbaka tiden ett antal år.

Igår var det After Work med jobbet. Hmm, inte många där men jag och P klarade oss. Det är ju inte så att vi lider brist på samtalsämne:). Efteråt gick vi en runda medan vi väntade på hennes skjuts och då hamnade vi hemma hos H,M och J. Där blev det lite vin till och framförallt roliga samtal. Kul! Min familj efterlyste till slut mig och undrade om jag hade rymt. Så kan det gå.

Idag mötte A1:orna (sonens förstalag) Helsingborg. Jag stod i sekreteriatet och skötte musiken och innan nedsläpp spekulerade vi som var där lite grann. Vi var överens om att det nog skulle bli en tuff match mot jämnt motstånd. Nixelipix, det blev storseger med 11-0. Vi har nog inte riktigt fattat riktigt hur bra våra killar är. Extra roligt idag var att en kille som hade slutat spela hockey har kommit tillbaka igen och gör en strålande insats.

Om nu någon annan tittar på Växjö-Brynäs-matchen kan jag berätta att maken, sonen och hela SIK-gänget sitter cirka 10-20 meter till vänster om Brynäsklacken, just nu bakom Brynäskassen. Bara så ni vet:-)