Jag var liiite avundsjuk redan innan men efter dagens möte där jag och dottern var och där vi fick se hur de ska bo, vad de ska göra och vilka miljöer de kommer att vistas i är jag fruktansvärt avundsjuk. Så klart unnar jag dottern att resa till Filippinerna men jag vill också följa med! Tänk att få möta dessa människor och se dessa miljöer. Jag ska också dit! Nån annan gång...

Sonen är hemma efter helgens camp. Han ligger halvdöd i soffan och äter godis. Bra det. Det måste ju vara lite balans i tillvaron.

Maken lär snart trilla in genom ytterdörren. Han stack imorse vid åtta och har sedan dess varit i ishallen. Först som tränare en match, sedan som materialare/tränare i en annan match, efter det förhoppningsvis som åskådare en match men det troligaste är att han for omkring och skulle lösa allt och inget. Han kollapsar snart... Slutligen är han där som spelare i en fjärde match. Det kan faktiskt bli FÖR mycket ishall.

Själv har jag inte satt min fot i ishallen. Det hade jag i och för sig gärna gjort men vi har ju lite andra saker att pyssla med. Som tex tvätt, en strykhög man inte skojar bort, veckohandling, matlagning och så Filippinerna-möte.

Imorgon börjar en ny vecka. Precis som alla andra söndagar har jag bestämt att jag ska träna något varje dag, åtminstone gå en runda om jag inte hinner något annat. Hmm, vi får väl se om jag lyckas den här veckan. Det vore första gången i så fall.

Nu ska jag stryka gardiner och kolla på Solsidan:)

Jag glömde ju att skriva om varför jag valde just den rubriken på mitt förra inlägg.
Vi var ju i ishallen i Tyringe och den ligger i samma fastighet som simhallen. När vi kom ut ur ishallen efter matchen såg jag en massa människor som var där och badade. Herregud, utbrast jag. Badar de en lördagskväll. Har dom inget liv? Det tog ungefär en sekund tills jag kom på att jag själv tillbringat kvällen i en ishall. Hmmm... Fast jag gillar ju det. Förmodligen gillar de att bada;)