...och det känns på intet sätt dåligt. Den enda lilla smolken i glädjebägaren är att jag plötsligt fattas en personal till höstterminen. Suck. Bara att kvickt kasta ut en annons och hålla tummarna för att jag får tag i en riktigt bra lärare som vill undervisa i grundsärskolan. Om någon som läser känner sig manad eller om ni känner någon som skulle vara sugen finns annonsen snart på kommunens hemsida. Kolla där!

Imorgon ska det bli fint väder så jag ska minsann cykla. Är jag hurtig eller? Och både fram och tillbaka tänkte jag. Ofattbart hurtig;-)

Idag pratade jag med dottern. Hon låg och solade på en strand i Italien. Själv låg jag i soffan. Inomhus, för det var mulet ute. Hon har det jättebra och längtar till den superflotta lägenheten hon och M ska bo i i Rom. Och så längtar hon lite hem också. Det hade jag också gjort. Vi är lika i det mesta varför inte det också;-)