Eftersom hela kvällen igår lades på arbete tog jag idag en timmes träning på arbetstid. Det var spinning lett av L och det kändes gött i kroppen efteråt. Ni vet så där lagom slut i alla kroppsdelar;-)

Spinningpasset följdes av kursplansläsning, litteraturläsning och skrivande av berättelser som ska användas i ledarskapskursen. 

Sen var det dags igen för träning! Det var Latin jam för första gången på Open gym och jag önskar verkligen att jag hade kunnat säga att jag längtade till nästa gång för det är ju så himla mycket roligare att röra sig till musik MEN min kropp kan verkligen inte utföra de rörelser som ska utföras på ett sånt pass. Eftersom jag inte har någon kordination what so ever så behöver jag exakta och noggranna förklaringar, gärna på förskolenivå, och gärna uttalat EXAKT hur många upprepningar var och en rörelse ska göras. Jag och min kropp funkar verkligen inte med att "gå på känsla" för jag har ingen känsla...jag måste räkna. Att det sen krävs att jag ska kunna "skaka rumpa" gör det hela helt omöjligt. Min rumpa kan inte göra såna rörelser. Helt omöjligt. Jag tror inte ens att träning skulle kunna få den att skaka loss. Det är verkligen en helt onaturlig rörelse för mig, och min rumpa. Nej, jag ska nog hålla mig till cirkelfys, spinning och powerwalks, det kräver inget annat än jävlar anamma och styrka. Det förstnämnda har jag och det andra håller jag på att bygga upp. 

Nähä, nu ska jag och maken kolla "Highlights" från sonens och hans kompisars första hockeyår. Vilken nostalgitripp:-)

Vad underbart det är att kunna dricka kaffet ute på altanen, ta på shorts och låta de vita benen blända omgivningen och få slumra en stund i solstolen. Det är nu man påminns om varför man längtar så mycket till sol och värme. Underbart.

Helgen har varit till belåtenhet om man undantar golfundan igår. Jag spelade som om jag aldrig hade hållt i golfklubbor förut. Suck. Övervägde en kort stund att sälja både spelrätt och klubbor men sansade mig sen. Jag får kanske investera i en lektion istället om jag inte får rätt på spelet på egen hand. 

Desto trevligare var dopet vi var på. Två små söta flickor med de härliga namnen Lydia och Kerstin döptes i Gualövs kyrka. Vilken helmysig liten kyrka! Kalla mig fördomsfull men jag hade inte väntat mig det. Gualöv och mysig har jag aldrig hört i samma mening...;-)

Imorgon är det chefsdag hela förmiddagen och sedan är det olika möten på eftermiddagen. Jag är inspirerad av dagens solsken och funderar starkt på att cykla fram och tillbaka till jobbet. Undrar om solen kommer att skina imorgon och om den inte gör det kommer det att bli intressant att se hur jag tänker snärja mig ur cykeltanken. Inte för att jag är orolig för jag är ganska uppfinningsrik i sådana situationer;-)

Sedan förra veckan har jag nya saker att oroa mig för. Sonen får numera köra bil utan mig eller maken bredvid sig och man kan lugnt säga att han gillar det. Bilen har rullat många mil sedan i torsdags. Igår kväll var det dags för honom att ta sig tillbaka till Oskarshamn och givetvis skulle det köras. Så klart. Jag fattar egentligen för hade det varit jag hade jag gjort exakt likadant MEN nu är jag ju mamma och då tycker jag att man kan ta bussen;-) 

Tur är i alla fall att han kör riktigt bra. Inte ens jag är rädd (inte så mycket i alla fall;) och det vill inte säga lite. Jag brukar ju liksom tala om för maken (som kört åtskilliga utryckningsfordon i rasande hastigheter) när det dyker upp farligheter eller som för någon vecka sedan när jag talade om att han skulle undvika betongröret bredvid parkeringsfickan när han backade ut. Suck. Sån är jag. Tur maken är av den tåliga sorten. Hade det varit jag vet jag inte riktigt vilka vresigheter som hade levererats;-)

Idag har våren visat sig från sin allra bästa sida. Jag åt min lunch ute i solgasset och jag kan garantera att det var ljuvligt. Fler sådana dagar!

Idag är det den 16 april, påsken är över, ungarna har varit hemma på lovet, sonens näsa är opererad, vi har haft kalas för oss, jag har varit i London och det våras ute. 

Kalaset hade vi i Tredenborg. Jag har en förkärlek för utomhuskalas, gärna i grillningens tecken, och i år var det fantastiskt väder så vi flyttade kalaset till Tredenborg där vi grillade, pratade, fikade, spelade fotboll, lekte och umgicks. Allt detta i fantastiskt väder! Att jag dessutom fick jättehärliga presenter gjorde dagen ännu bättre! Jag fick en Klong Äng-vas och en weekendbag i skinn, fina inredningssaker och muggar och glas. Härligt!

Sonens näsmusslor är opererad och nu håller vi tummarna för att det ska vara en lyckad operation som gör andningen lättare för honom!

London med bästa vännerna var underbart roligt! Att ta sig från Gatwick till Camden prövade våra nerver och vårt lokalsinne ordentligt men till slut var vi i den bokade lägenheten. En typisk engelsk lägenhet i tre våningar. J och jag drog nitlotten och hamnade i källaren som var varm som en bastu men den visade sig också vara typ ljudlös till skillnad från övervåningen som släppte in alla gat- och trappljud i rummet. Fredagskvällen tillbringade vi med att titta på The Lion King. Oh my God vad bra! Mäktig sång, mäktig dans, mäktig koreografi. Ja, allt var mäktigt och coolt. Jag vill se den igen!

Vad gjorde vi mer? Vi shoppade så klart. Mycket och länge. Och så turistade vi. Jag som älskar att gå överallt för jag inbillar mig att man lär känna städer bättre då lyckades övertyga om det förträffliga att gå så vi gick. Vi gick cirka

80 000 steg på fyra dagar. När vi inte tyade gå så åkte vi buss. 

Camden market besöktes och det var en härlig upplevelse. Massor av prylar och massor av folk och så klart gjordes en del fynd:-)

Måndagen var min födelsedag och då uppvaktades jag med sång och två rosa munkar på sängen:-) Nice:-) Jag fick dessutom presenter. Snälla vänner<3

Nu är jag igång med jobb och vardag igen. I tisdags gjorde jag något jag svurit på att aldrig göra- jag var på spinning. Och tyckte det var helt okej... Halleda, än är undrens tid inte förbi. Först morgonträning och nu det här. Galet;.)

Nu ligger det fyra dagars ledighet framför mig. Så himla gott! Det enda som är inplanerat är träningar och kalas. All annan tid är oplanerad och det passar mig perfekt. Det är då jag mår bäst, när jag vaknar på morgonen och tänker: Vad vill jag göra idag? Det är en go känsla tycker jag.

På söndag ska vi alltså ha kalas. Det är ju första gången sedan nyår sonen och dottern är hemma samtidigt så att vi kan fira deras födelsedagar med släkten. Och den här gången firar vi minsann mig med. Den 13:e fyller jag  45 och det är ju lite halvjämnt;) Den dagen är jag dock inte hemma utan räknar iskallt med skönsång och frukost på sängen av bästa tjejgänget i London;-)

Men innan London ska en himla massa annat hinnas med. Jag ska jobba, skriva färdigt examinationsuppgiften till rektorsutbildningen, umgås med familjen, träna, packa, övningsköra med sonen som dessutom ska klämma in en operation mitt i intensivkursen i övningskörning. Jaja, om man drar ner lite på sömnen ska det nog gå att få tiden att räcka till allt:-)

Men just nu ska jag bara ta det extremt lugnt. Tv:n är på och det visas en hockeymatch på den. Jag vet inte riktigt vilket lag som leder men jag tycker det är trivsamt med hockeyljud i bakgrunden samtidigt som jag läser. Just nu håller jag på med Zlatan-boken. Jag är väl sist i hela världen att läsa den men jag måste medge att man inte behöver vara ett enda dugg fotbollsintresserad för att uppskatta boken. 

Ha en härlig påsk allihopan!

Mmm, så uttryckte maken sig när vi pratade innan idag. Han hade läst mitt blogginlägg från igår där jag tjurade över att jag inte går ner i vikt trots träning. "Bitter" är väl ändå att ta i. Lite sur kanske;-) Men som den stöttande maken han är så lovade han att hänga med ut och springa i helgen för jag tror det är det jag behöver mer av; konditionsträning. Så djuriskt tråkigt men nödvändigt antar jag. 

Idag har jag ätit på Salvatores med några kollegor. Jag åt pasta med skaldjursgrej till. Starkt som sjutton var det, men gott så klart. Det är det alltid på Salvatores! Jag känner nästan själv hur mycket vitlök jag luktar och då måste det ju vara illa;-)

Imorgon kommer sonen hem! Första gången sedan nyår! Så himla härligt! Det firas med god mat på Coffee House:-)

Men, innan dess, en heeeeeeeel dag med systematiskt kvalitetsarbete:-)

Nu är hockeysäsongen över. Inte för alla men för sonen och hans lag och för vårt farande i olika ishallar. För min del hade det gärna fått vara hockeysäsong året runt men det håller inte sonen med om. Han gillar det faktum att det nu finns lite tid över till vila och annan träning än isträning. Jag gillar det faktum att vi nu går in i perioden som innebär mer gemensam familjetid på Nordstadsgatan. Underbart härligt att hela familjen kommer att få umgås! 

På tal om träning så kan jag berätta att jag ligger i. 4-5 pass, plus promenader, i veckan blir det. Tro då bara inte att jag tappar ett enda gram. Nixelipix. Icke ett enda. Tvärtom faktiskt. Min kropp omvandlar fett till muskler och som bekant så väger ju musklerna mer än fettet. Suck, suck och suck. Jag fattar rent intellektuellt att muskler är bättre än fett MEN jag vill ju tappa i kilo också. Fast då måste jag nog börja spinna för att få konditionsträning och eftersom jag och motionscykel inte på ett endaste sätt hör ihop så känns det som en omöjlig ekvation. Jag cyklade i 7 minuter igår och trodde låren skulle krampa sönder. Vad gör jag för fel? 

...på fredagseftermiddagen. Fredagar är den enda dagen jag slutar lite tidigare än vanligt men jag tror minsann det är slöseri med ledig tid för jag är så sjukt trött på just fredagseftermiddagar att jag inte får ett dugg gjort här hemma. Däremot var jag effektiv som få på jobbet i eftermiddags och jag fick massor gjort i tystnaden och lugnet som rådde på den tomma expeditionen. Jag kanske skulle ta och titta över mina arbetstider. 

Nu sitter jag i alla fall i soffan, mätt och belåten och laddad inför Let's Dance. Idag har grundsärskolan fått en egen hälsning från Cecilia Ehrling och Ingmar Stenmark på facebook och det känns verkligen häftigt!

Idag har det varit #rockasockorna- dagen när vi i Sverige har hyllat olikheter på uppmaning av en liten tjej med en syster som har Downs Syndrom. Det är verkligen häftigt att se att så många ställer upp på olikhetstanken<3 Det enda dystra med strumporna var min strumplåda som består av strumpor i svart, svart och svart. Till slut lyckades jag hitta en vit och en randig som jag kunde kombinera. Roliga sockar är inget som finns naturligt i min garderob. 

Igår kväll var det kvalmatsch för IKO och sonen i Karlskrona. Givetvis var jag där. Det är ju bara ett längre stenkast till Karlskrona. Förresten ÄLSKAR jag den nya motorvägen mellan Sbg och Karlshamn som förkortar resvägen rejält. Matchen  började väldigt bra med två snabba mål för IKO men sedan släppte de in KHK i matchen och allt blev mer än nödvändigt spännande. Fram till 19:21 (tror jag det var) i tredje perioden stod det 2-2 men då kom det efterlängtade IKO-målet. Det var länge sedan jag tjoade så högt och innerligt på en hockeyläktare:-)

Imorgon är det dags för Ronneby Brunn. Det ska bli härligt! Ska bara prova bikinin först. Måtte den nu sitta som den ska så jag inte måste ner till stan imorgon bitti och skaffa fram en ny bikini...