Jaha, då var det slut på alla goa helgdagar när man kan såsa omring här hemma och göra så lite som möjligt och om man mot förmodan gör något så är det något härligt. Så hade jag kunnat ha det ett tag till... Men, så blir det inte för imorgon är det allvar igen. Inte för att jag varit ledig överdrivet mycket, utöver röda dagar, men jag har kunnat fokusera på det jag själv har bestämt. Det är snudd på omöjligt när verksamheten är igång. Jag läste precis i en bok om ledarskap att man som ledare måste lära sig att acceptera att man inte kan kontrollera det oväntade. Man måste liksom acceptera att det råder ett visst mått av kaos och att det till och med kan vara bra för utvecklingen i en organsation med lite kaos blandat med struktur. Kloka ord och jag är övertygad om att man måste lära sig att tänka på det sättet om man ska klara av att hantera en ledarroll. Bara att fortsätta att träna. För det ska gudarna veta att det är en ständig träning och ett ständigt utvecklingsarbete att utveckla sig själv i sin yrkesroll (och så klart i sin privata roll också men den går jag inte in på här). Om någon skulle påstå att hen är klar i sin ledarroll och inte behöver utveckla den och lära sig mer om hur det är att leda skulle jag bli mycket skeptisk. Det vore, för mig, ett tecken på att hen har väldigt mycket att arbeta vidare med...

Hur halkade jag in på det här? Ingen aning, men man blir lite konstig när man bara läser en massa ledarskapslitteratur. Jag tror jag får kompensera med en deckare eller något annat för att skapa lite balans:-)

Idag var vi och gick en lång runda i underbara Hällevik. Trots blåst, lite snö och en låg temperatur var det lika mysigt som vanligt. Om jag vann pengar skulle jag köpa ett hus där på studs. 

Dottern är kvar ett par, tre dagar till här hemma men sonen har redan varit tvungen att inställa sig i Oskarshamn för träningar och match. Nu dröjer det tills i mitten av februari innan vi alla fyra är samlade igen. När det känns tråkigt och trist är det läge att tänka på vår kommande USA-resa när vi ska umgås med varandra dygnet runt i tre veckor. Det ska bli så himla härligt!

Nähä, nu är det strax Rydberg på tv och innan dess ska tvätten hängas upp. Tjingeling:-)

Dagen idag har till största delen ägnats åt examinationsuppgiften och jag är redan upp i 5 sidor. Arbetet ska totalt vara på 6-9 sidor och jag är beredd på att satsa en slant på att jag i slutändan måste plocka bort text för att inte överstiga de nio sidorna. Fast jag måste ändå säga att det är något jag är glad över. Tänk om det hade varit tvärtom och jag fick värka fram varenda ord. Usch, vad jobbigt det hade varit. Nej, som tur är så är skriva min gren. Jag gillar att skriva och hade det inte krävts litteraturhänvisningar hade jag glatt mig inför varenda skrivuppgift. Nu är det mest ångest över att behöva leta igenom all läst litteratur efter sådant som antingen styrker eller motsäger mina tankar och teser. Men, det kommer att lösa sig det med. Det gör det alltid även om det inte känns så förrän i slutet. 

Jag har länge velat hitta en träningsform som, utöver själva träningen, ger glädje. Jag gillar de träningsformer jag håller på med nu med, framför allt gillar jag människorna jag träffar på gymmet, men jag skulle också vilja träna något som jag inte gör av plikt utan bara för att det är kul. Idag tror jag att jag har hittat den. Jag prövade nämligen på zumba och det var sjukt kul! Alla som känner mig vet att jag verkligen inte har någon som helst kordination i min kropp men jag tänker att det var väl fasen om jag inte lär mig efter hand. Musiken är helhärlig och M som leder zumban är en rolig ledare och det är sånt jag tycker om. Ett och annat gapflabb under en träning förgyller tillvaron väsentligt:-)

Då var snart julledigheten över och i väntan på nyårsledigheten ska det studeras. Uppgiften som ska göras är en examinationsuppgift som "bara" ska vara på 6-9 sidor och ha triljoner reflektioner, analyser och litteraturhänvisningar. Detta i kombination med avsaknaden av en mall är tillräckligt för att skapa prestationsångest hos mig. Jag hatar verkligen på riktigt att skriva arbeten jag på förhand inte har en aning om hur de kommer att se ut när det är klart. Det är så inte jag. Jag gillar mallar och listor och förutsägbarhet. Men, jag lär inte få en mall så det är bara att gilla läget och börja skriva. Hör ni inte av mig på ett tag har jag brutit ihop;-)

Just nu befinner dottern sig i Norrland. Hon har en kompis vars familj har en fjällstuga och där ska hon nu tillbringa en vecka. Ånej, jag är inte alls avundsjuk. Jag ska ju ha jättekul med mitt skrivarbete;-)

Sonen spelade med OIK igår kväll. Han var inlånad och jag måste ju erkänna att lilla morsan var lite nervös innan (ja, under tiden också) men det gick jättebra. Han spelade i förstafemman och fick för första gången uppleva att ingå i en line up. Himla kul:-)

Nu är snart 2015 slut och 2016 tar vid. Frågan är om jag skulle ta och lova något? Är det ens lönt? Finns det någon i hela universum som håller sina nyårslöften? 

Japp, där är jag. I en formsvacka. Inte på alla plan utan mest på träningplanet. Jag får liksom inte till det riktigt. Det är för många saker som slåss om att rymmas på min vakna tid. Jag försöker vara cool och tänka att ibland blir det så och att jag får försöka se det som välinvesterad "vilotid" men jag känner mig bara lat. Jaja, nu är det som det är och imorgon kan jag inte heller träna för då ska jag på andliga äventyr. Men på fredag, då ska jag träna! Så är det bara.

Igår och idag har jag och kollegan P varit på rektorsutbildning i Ystad. På Ystad Saltsjöbad, detta helmysiga ställe. Det är tredje gången vi är där och tyvärr kan jag konstatera att jag inte heller den här gången hann ta mig till spa-avdelningen. Jag hann knappt njuta av den magnifika utsikten. Det kan låta som gnäll (och lite gnäll är det;-) men mest är det faktiskt ett konstaterande att det är intensiva dagar på rektorsutbildningen och som vanligt har jag både laddat med massor av positiv energi från rektorskollegor och föreläsare och en massa ny kunskap. Nu känner jag mig redo att gripa an examinationsuppgift 2 i den här delkursen. Påminn mig gärna om dessa positiva tongångar om ett par veckor när jag är mitt i uppgiften och sliter mitt hår;-)

...är inte min starka sida verkar det som. Men vad fasen, jag bloggar när jag känner det är dags, inte för att jag ska. Dessutom har jag som regel att ALDRIG blogga när jag inte är i balans för då finns det risk för att grodor hoppar ner bland tangenterna och det vill jag verkligen undvika. 

Att livet just nu är intensivt, på gränsen till galet intensivt, ska gudarna veta. Därför känns det extra gött att jag är ledig imorgon också. En helt vanlig måndag. Bara för att jag kan. Jag ska verkligen försöka låta bli att titta på mejlen och undvika kurslitteraturen och bara göra saker som ger mig energi. 

Fredagen och lördagen gav massor med energi för jag fick träffa dottern, gå på musikalpremiär och se fler kändisar än vad som ryms i Se och hör;-), äta på TGIF och övernatta på fint hotell. Energin allt detta gav hoppas jag stannar kvar länge i kroppen. 

Något som däremot äter energi är den förbaskade förkylningen som antingen maken eller kollegan P var hyggliga nog att dela med sig av. Förkylning är verkligen riktigt trist men imorgon tänker jag bara låtsas som om den inte fanns och ändå ha ett PT-pass med L och testa ett nytt styrketräningspass. Så det så. 

Just nu är jag så in i Norden trött. Trött på människor som på fullt allvar tycker att det är skillnad på folk bara utifrån var vi är födda och vilken färg vi har på skinn och hår. Kan vi inte bara ödmjukt konstatera att vi som bor i Sverigen har haft en makalös tur som fötts i ett så rikt och bra land och ett sätt att visa uppskattning för det är att hjälpa andra som inte haft lika mycket tur? Nej, jag vill inte skapa debatt. Jag vill bara säga vad jag tycker. Uppskattas inte det är det bara att plocka bort mig från fb eller låta bli att läsa det jag skriver. Det är så jag har börjat göra nu. Jag orkar helt enkelt inte läsa negativt skit för det dränerar mig på energi. Och jag har faktiskt inte hur mycket energi som helst. Just nu har jag väldigt lite faktiskt...

Bästa grejen idag är att dottern dansar på Skandinavium ikväll och ska så göra några gånger till de kommande dagarna. Åh, vad jag önskar att jag vore där och fick se! Jag håller tummarna för att jag ska få se det inspelat i efterhand.

En annan bra grej idag var att min nya Odd Molly-tröja kom. Kärlek:-)

Idag var en sådan dag. Ingenting i mig ville egentligen träna. Nu i sommar har jag mest styrketränat och knappt gått på några gruppass alls och när det nu är dags att komma igång för fullt igen så vill kroppen, eller rättare sagt hjärnan, inte riktigt samarbeta. Jag hittar på en massa, helt suveräna och uppfinningsrika, ursäkter för att slippa träna. Man kan ju undra varför när jag vet hur bra det får mig att må. 

I vilket fall som helst så bestämde jag mig för att idag skulle inte den dåliga sidan av hjärnan få ta över utan passet skulle genomföras. Punkt slut. Och så blev det och det var så himla svettigt, tungt, jobbigt och gött! Jag känner mig som en starkare människa meddetsamma och återigen kan jag inte fatta varför i hela fridens namn jag håller på med dåliga ursäkter för att slippa. Jaja, nu är det i alla fall jag som tar kommando över mig själv och nu går jag in i en period med många pass. Det ska bli kul:-)

Det bästa vore om jag hade kunnat trycka på pausknappen så att allt utom jag stannade upp ett tag. Högarna på mitt skrivbord och att-göra-listorna växer i en helt galen takt och jag har inte grepp om allt som händer. Jag har jättemycket att läsa in mig på men jag kommer liksom aldrig så långt att jag hinner läsa. Tur för mig att jag har coolat ner mig och faktiskt försöker sköta mina arbetstider. Det som inte hinns med hinns liksom inte med och då får jag ta det så fort jag kan. Mer kan jag inte göra. Visst låter jag klok när jag resonerar? Jag jobbar hårt på att vara lika klok i verkligheten. 

Idag skulle jag egentligen ha styrketränat efter jobbet men jag hade inte hunnit sticka näsan utanför dörren en enda gång mellan 7:45 och 17 så jag valde att gå en lång runda istället. Så himla skönt det var! Solen sken och det var ljummet och jag lyssnade på en Backman-bok under tiden. Backman skriver verkligen suveräna böcker. Han är liksom spot-on när han beskriver människor och särskilt när han beskriver människor som är lite extra speciella och halvbesvärliga (i andras ögon alltså, definitivt inte i sina egna). Så om ni ser mig ute och gå med pluggar i öronen leendes som en fåne- då vet ni att jag lyssnar på Backman-boken.

Nähä, då är det dags att försöka få tag i sonen som inte är ens i närheten av sin mammas åsikt om hur ofta man ska pratas vid lite i telefon...