Det funkade ganska bra det där med positiva tankar. Nästan hela tiden faktiskt. Och då började ändå dagen med att jag fick vända hemåt igen och hämta upp telefonen som låg kvar på korgen i hallen. Bara att intala sig att det är mysigt att köra bil och trevligt att lyssna på radion. Det funkade.

Dagen avslutades med ett Easyline-pass på Open gym. Jag hostade lite för mycket för att det skulle klassas som helt okej men jag var i alla fall där och jag jobbade mer med kroppen än jag hade gjort i soffan. Det är jag nöjd med.

Nu sitter jag däremot i soffan och kroppen och knoppen är trött. Helt slut faktiskt. Ett mejl ska skickas men sedan får det vara bra för idag. Lite tv-tittande utan några som helst krav på tankearbetet är kvällens melodi.

Nu har jag och kollegan P varit ute och gått. Vi motionerade ut till C som hade tokrea på sina smycken. Ni som missade det, ta genast kontakt med henne för hon har riktigt fina smycken till kalaspriser! Sen motionerade vi hem igen. Att ut och gå tillsammans är verkligen bästa "problemlösartiden" som finns. Vi hann avhandla diverse svåra saker men visa från fredagens föreläsning så avslutade vi med att det gäller att fokusera på de positiva tankarna så kommer de att vinna. En sak jag ska testa är att le när allt känns hopplöst. Föreläsaren sa nämligen att man lurar hjärnan då. Om munnen ler tror hjärnan att den ska vara glad. Absolut värt ett försök:-)

Idag har inte många knop gjorts. Det känns jättekonstigt och jättebra. Att bara slappa är underbart skönt men jag måste hela tiden brottas med att hjärnan talar om för mig att det är slöseri med tid. Vad skönt det vore att bara acceptera att viss tid är vila och annan tid är arbete. jag ska träna vidare på det.

Just nu lagar jag mat. Idag igen. Hmm, maken kommer snart att vänja sig vid detta om jag låter det fortsätta;-)

Idag blir det kyckling, wok och nudlar och det är en favoriträtt. Hos mig alltså. Maken bara fnyser. Därav att jag måste laga maten om det ska bli min favoriträtt. 

Jag kan berätta att lampskärmen inte alls blev så bra som jag hade hoppats. Jag hade behövt måla skärmen innan jag klädde den med tyg för originalmönstret lyser igenom. Suck. Jaja, nu får den vara som den är tills jag orkar göra en ny. 

Imorgon är det jobbedags igen. Hoppas på en en vecka i positiv anda, full av positiva tankar:-)

Att det ska vara så himla svårt att sköta sin blogg?! Att skriva ett inlägg om dagen är en lisa för själen och det tar max tio minuter och ändå blir det liksom inte av. Varför? Innan var det likadant med träningen men nu när jag sköter den så sköter jag inte bloggandet. Kan det vara så att man släpper det ena när det andra tar över för att ha balans i tillvaron? Kanske. 

Nu är jag i alla fall här. Massor har hänt sedan sist. Sonen har fyllt 18, han, maken och dottern drog på sig influensan medan jag klarade mig undan med en rejäl förkylning (eller var det också influensan men det hade jag inte riktigt tid med för jag skulle till Stockhom;-), det har varit sportlov och därmed lugnt på skolan och jag tror ta mig sjutton att jag är hyfsat i fas med systematiskt kvalitetsarbetsuppgiften. Inte illa. 

Det trista är att den tråkiga förkylningen är seg som bara den. En tråkig hosta dröjer sig kvar och gör så att jag inte kan träna. Suck. På måndag är det jag som tränar vare sig det funkar eller ej. Jag tänker INTE tappa det jag har byggt upp sedan i september. 

När jag nu var i väg i Sthlm lärde jag mig bland annat om tanken och hjärnans kraft. Visste ni att man tänker ca sextio till sjuttio tusen tankar på en dag? Bara 5000 av dem är nya tankar. Övriga är sånt man tänker varje dag. 5000 kan tyckas vara en liten del men jag tycker att fem tusen tankar är en väldig massa tankar och om bara majoriteten av dem är bra och postiva så borde det vara en rejäl kraft. 

På tal om positiva tankar så jobbar jag mycket med det just nu. När det känns som om allt gått i stå, ingen utveckling sker och jag måste lägga energi på sådant som inte alls ger utan bara tar energi då är det ruggigt svårt att tänka positivt. Ibland undrar jag vad jag ska göra när jag blir stor. Jag har alltid drömt om ett B&B på landet. Det kanske är dags för det snart...

Ett sätt att få positiva tankar är att använda händerna och skapa. I alla fall funkar det för mig. Så idag har jag fixat och donat och gjort om en ful gammal lampa. Just nu står allt på tork men jag hoppas det blir lika bra när lampan är tänd som det ser ut att vara nu i släckt tillstånd. 

Nu ska jag ta och laga lite mat så att den är klar när maken kommer hem. Det är ingen service han är van vid så han blir nog himla glad. Ädelostfyllda biffar låter väl inte direkt äckligt.

Hörs imorgon:-)

Det är så man låter när man håller på med systematiskt kvalitetsarbete. Då berättar man inte hur läget är just nu utan använder sig av lite mer formella ord. Eller inte;-) Så skadad har jag inte hunnit bli:-) Men en hel del systematiskt kvalitetsarbete har det blivit på sistone och mer ska det bli nu när vi ska gå in i analysfasen. Varje gång vi varit rektorsutbildningsträffar önskar jag att dygnet hade fler timmar och att allt bara skulle flyta i verksamheten så jag hade haft tid att göra ett så bra jobb som jag hade velat. Men det är många saker som måste göras och man måste vara lite av trollkarl för att få tiden att räcka till. 

Jaja, just nu ägnar jag i alla fall tiden till att titta på hockey. IKO möter Växjö i J18 Elit. Just nu leder Växjö men jag hoppas verkligen att det vänder. Sonen är inte med. Han har hjärnskakning. Igen. Väldigt obra. Man blir ju rätt nervös som mamma när sådant här händer och två gånger på ett par månader är lite för ofta för att jag ska tycka att det är okej. Det borde verkligen bli strängare straff på dessa jäkla fultacklingar vid sargen. 2 minuters utvisning står absolut inte i proportion till vad tacklingen gav för följder. 

Nu börjar matchen igen och jag måste nog koncentrera mig lite. Imorgon är det möte, utbildning, träning, AW med jobbet och sedan vila. Det känns som ett bra fredagsupplägg:-)

Japp, nu gäller det att röra sig så mycket som möjligt för imorgon bitti kommer jag nog att ha ont exakt överallt. Idag har nämligen jag, J, N och I varit på cirkelfys. Jag har utmanat mig själv att prova en ny träningsform i månaden och då lockade jag med mig de andra goa träningskompisarna. De hängde glatt på men jag kan säga att det var allt annat än glatt på träningen. Det var hårt, intensivt och svettigt och L som höll i den pushade på duktigt!

Nåväl, nu är ju det passet gjort och jag sitter nyduschad och nyäten i pyjamasen i soffan och då är man ju lite nöjd med sig själv:-)

Det kan till och med hända att det blir cirkelfys fler gånger;-)

Igår plockade jag, ytterst motvilligt, ner alla ljusstakar och stjärnor. Jag ogillar starkt momentet att plocka ner dem för de sprider ett så väldigt behagligt och mysigt sken. Nja, man kan säga att jag fasar ut dem lite mjukt för i uterummet och i trappen uppe är de fortfarande kvar. De ska maken få plocka ner när han kommer hem för jag känner att jag kanske inte är beredd på att riskera livet för att jag måste klättra för att få ner grejerna och så ger det ju mig en bra anledning att ha dem kvar;-)

Igår skickade jag in ett arbete för granskning till universitetet. Så himla gött det är att klicka på send-knappen. Förmodligen finns det en hel del att ändra men just nu slipper jag i alla fall att tänka på arbetet i ett par veckor. Synd då att jag har fem (5!!!) böcker att läsa inom loppet av två veckor varav en ska vara läst och reflekterad kring för när

vi träffas är det examination på den boken i form av ett litteraturseminarium. Tur att boken i alla fall visar sig vara intressant. 

Nähä, lite kaffe nu och så tror jag minsann att jag ska se om det är något vettigt på tv. Förmodligen är det inte det när jag nu för en gångs skull vill titta...Fast då läser jag eller stickar lite. Det funkar det också:-)

Full storm ute! Ibland blåser det till så det känns som om fönsterna bågnar. Hoppas alla takpannor ligger kvar imorgon och att planket in till grannen inte är alltför snett...

Idag har varit en lugn dag. För det första sov vi ganska länge. Det var skönt efter gårdagens After work tillsammans med vännerna. Inte för att vi var hemma särskilt sent utan mer för att vi är ganska orutinerade;-)

Det blev en sväng in till Kristianstad där en del ärenden uträttades men det var ju inte direkt något trevligt väder att hoppa ur bilen i så vi vände hemåt igen så snabbt det nånsin gick. Väl hemma igen blev det en vilostund på soffan, matlagning, hockey på tv och ett (eller fler;) glas vin. Så länge vi har strömmen kvar och inget obehagligt händer är det lite mysigt att höra vindarna ute och sitta här inne med tända ljus. 

Igår och idag har jag haft träningsfritt. Man ska ju inte överdriva;-) Men imorgon är det dags igen. Då är det styrketräning med J som gäller. Gött!

Japp, då var vi igång igen efter jullovet. Ja, jag har ju varit igång hela lovet också men jag har varit igång på egen hand. Idag var det liksom fullt ös tillsammans med en massa andra. Intensivt och roligt:-)

Igår råkade jag nämna för maken att jag funderar på att ta upp springandet igen. Jag mår så psykiskt bra av att känna mig som en löpare. Jag känner mig liksom hurtig och käck och jag antar att dte är bra för min själ. Det känns så i alla fall. 

I vilket fall så jobbade jag över en timme, kom hem, föll i soffan, powernapade i cirka tre minuter och DÅ säger maken att han är redo för en springtur. Eeehhh, vi kanske kan ta det en annan dag tyckte jag men det tyckte INTE maken. Sagt och gjort, det var bara att byta om och så ut på de snorhala gatorna. Vi varvade spring med powerwalk och det kändes riktigt bra. Hoppas det fortsätter att kännas så:-) 

Det har ni garanterat. Hört den förut alltså. Meningen jag menar är: "Nu jäklar ska jag ta tag i mitt liv."  

Det har så gott som aldrig funkat att säga det men det hindrar tydligen inte att jag säger den igen med jämna mellanrum. Nu är det alltså dags igen att ta tag i mitt liv. Jag har tagit tag i träningen och sköter numera den, i mina ögon, exemplariskt. Nu är det alltså dags att ta tag i kostfrågan. Jag har under de senaste veckorna intagit en mängd choklad och andra onyttigheter som förmodligen hade kunnat mätta ett mindre land så att nu arbeta bort sötsuget kommer inte att bli lätt. Men, vem har sagt att allt ska vara lätt? Det är bara att bita ihop.

Jag försöker sätta upp vettiga, roliga och utmanande mål för mig men ibland är jag för smart för mitt eget bästa...Om jag till exempel lovar mig själv en Odd Molly-kofta om jag följer kostschemat slaviskt men sen inte följer kostschemat slaviskt så hittar jag en annan alldeles rimlig förklaring till varför jag ändå ska ha Odd Molly-koftan;-)

Jag har lovat mig själv att pröva på en ny träningsform i månaden. Det är verkligen ett jättebra löfte för en som ogillar nya saker. Det är en riktig utmaning att ta sig an liksom. Det är bara det att det just nu pågår en jättediskussion i min hjärna där den goda sidan säger "att kom igen nu, du kanske verkligen gillar den nya saken" medan den onda (rädda) sidan säger att "det behövs kanske inga nya träningsformer. Vem har sagt att det är fel på de gamla?" Ni fattar, det är lite rörigt i huvudet just nu och det bästa vore kanske om jag slutade tänka så förbaskat och bara gjorde saker.