petrasperspektiv

Senaste inläggen

Av petrasperspektiv - Fredag 10 maj 20:51

Idag har jag och resten av rektorsgruppen tillbringat dagen med att styra upp och organisera nästa läsår på de sätt som är möjliga redan nu. Vi hade en extremt lång lista att klara av och ska jag vara helt ärlig så trodde jag inte vi skulle hinna allt men tji fick jag för det gjorde vi. 


Jag gillar verkligen mina kollegor! Vi har högt till tak och vågar lyfta saker som kan upplevas som jobbiga men framför allt har vi den konstigaste (och roligaste;-) humorn och jisses vad jag har skrattat idag. Älsk på det!


En statusuppdatering på familjen ser ut så här:

Sonen pluggar på och visar sådana pluggtalanger att jag blir alldeles imponerad. Tänk vad intresse och meningsfullhet kan skapa!

Dottern- kom hem från Teneriffa där hon varit sen i början av oktober, var hemma i några dagar, for till Stockholm, kommer hem sent imorgon och åker till Rhodos på tisdag. Jag vill leva hennes liv! Fasen också att jag inte är 25 och kan sjunga och dansa;-) 

Maken- tjatar mest om att vi ska spela golf. 

Jag- försöker undvika golf för jag orkar inte med att slagen inte sitter som de ska. Tänk om jag kunde acceptera att man måste träna för att bli bättre...


Nu är hockey-VM igång och det gillas väldigt mycket även om Sverige just i den matchen som pågår spelar som ett korp-lag... De är nog bara lite nervösa;-)

ANNONS
Av petrasperspektiv - 13 december 2018 21:57

...att jag slarvar så med att skriva blogginlägg. Inte för att jag på något sätt tror att omvärlden inte kan leva utan dem utan det är faktiskt mest för egen del. Att skriva är för mig som att kommunicera och resonera med mig själv och med texten. När jag skriver föds det en massa nya tankar och funderingar och ibland vet jag inte riktigt hur det gått till när en helt ny idé eller lösning på ett problem formulerats utan att jag knappt varit medveten om det. Låter det flummigt? Mmm, det kan man ju tycka men jag tror att alla som tycker om att skriva förstår vad jag menar:-)


En statusuppdatering på hur livet är just nu:

Jobbet - det knallar på. Jag skrattar massor varje dag och jag ställs inför olika slags utmaningar varje dag. Det är alltså en miljö som passar mig. Fast även om jag gillar mitt jobb så längtar jag just nu efter lite semester och det är ju en himla tur att den är inom räckhåll nu:-)

Familjen - utspridd som vanligt. Sonen pluggar och spelar hockey och dessutom är han hjälptränare till ett ungdomslag och så hoppar han in och jobbar extra ibland. Det är makens och mina gener det. Att vila är inte riktigt vår grej;-)

Dottern är och showar på Teneriffa. Hon klagar ibland över att det är lite för varmt. Hade hon varit hemma hade hon fått det onda ögat. Jag hade lätt miljö med henne vilken dag som helst. Det här med att skrapa rutor är verkligen inte min grej.

Maken ser jag inte så mycket av. Vi möts rätt ofta i dörren och det känns som om ishallen är det prioriterade stället i hans liv. Tur vi inte har is där året om;-)

Mössen under vasken- jajamensan, nu är det ju pyttelite kallt ute och då väljer mösseländena att flytta in i vårt vaskskåp. Finns det inga andra kök att flytta in i? Varför väljer de vårt år efter år? Men, det är i alla fall en mus i mushimlen nu som förmodligen önskar att hen valt ett annat kök och annat vaskskåp. Hoppas hen förmedlar det på något sätt till sina kvarvarande musvänner här på jorden. 



ANNONS
Av petrasperspektiv - 13 oktober 2018 10:10

...som gör rätt i exakt varenda situation, fattar bara rätt beslut, alltid bemöter alla medmänniskor på ett helt korrekt sätt, gör de rätta prioriteringarna och alla andra rätt vi kräver av varandra?

Jag tror faktiskt inte det. Ändå är det det beteendet vi kräver av varandra och av oss själva. Varför? Hur kan vi jobba på att förändra den ?kravbilden? på oss själva och på andra?

En start kan vara att förändra kraven på sig själv. Om något inte klaffar helt hundra behöver man inte direkt utgå från att man är dålig och att allt man gör är dåligt. Jag behöver verkligen träna på att inte ta åt mig personligen av en som levererar ris när jag fått ros av många andra. Jag behöver träna på att acceptera att jag inte kan vara på topp och fatta alla de rätta besluten alltid. Jag behöver vara tolerant mot mig själv och bemöta mig själv så som jag skulle bemött en vän, dvs med förståelse och empati. Detta behöver tränas och underhållas regelbundet.

Jag behöver också träna på att tänka att det andra säger inte nödvändigtvis är sanningen. Det är deras sanning men det måste inte vara min eller allas. Känslor och tankar är just känslor och tankar, inte sanningar. Det gäller så klart även mina känslor och tankar. De är inte heller sanningar och tur är väl det så hård som jag är mot mig själv.

Men nu ska jag i alla fall följa ett råd jag läste inatt i en ledarskapstidning- jag ska sticka till gymmet och träna. En klok människa menade i en artikel jag läste att läkare borde beordra alla chefer till 30 minuters motion om dagen. Det kan motverka en del av stresskänslor och risken för psykisk ohälsa.
Så nu ska jag skärpa mig även på det området. Slut på att arbeta övertid för att jaga min egen svans och ändå aldrig hinna allt jag hade velat hinna. Start på att vårda min kropp och knopp så att det jag hinner blir så bra som möjligt.

Av petrasperspektiv - 15 augusti 2018 21:34

Japp. Imorgon kommer eleverna. Jag har varit igång i två veckor och övriga har varit igång i en vecka efter semestern. Under dessa dagar har en massa arbete utförts. Utöver allt arbete har vi dessutom hunnit med att ha roligt. Dels var vi iväg på en magisk kick-off som gav massor med energi men vi har också "vardagskul" hos oss. Vi skrattar ofta och mycket. Vi har, i mina ögon, en suveränt rolig humor som gör att vi har kul tillsammans och det är viktigare än man förstår. Det kanske till och med är så att man behöver känna på motsatsen för att förstå hur guld värt det är. Skratt sägs göra så att spänningar släpper och jag tror verkligen på det. Underskatta inte ett rejält gaplflabb! Det är ett bra motto att ha med sig. 


Tyvärr är jag inte på plats imorgon bitti när alla eleverna kommer för då är jag i Olofström för att lära mig mer om lågaffektivt bemötande. Det är verkligen ett viktigt och bra ämne men det är synd att det ligger på uppstartsdagen. Jaja, nu är det som det är. Bara att gilla läget och satsa på att gå runt och hälsa på alla när jag kommer tillbaka eller på fredag. Det viktigaste är att det blir gjort.


Nähä, nu har jag jobbat i många timmar och jag tror det är dags att låta hjärnan vila lite så den kan ta emot ny kunskap imorgon. Sov gott!

Av petrasperspektiv - 25 juni 2018 07:29

Jag har funderat en hel del på det här med att möta människor som inte lever upp till mina förväntningar kring hur en är mot andra människor. På sistone har jag mött några som inte delar min syn på hur man är mot andra. I stunden reagerar jag med antingen ilska eller irritation men dessa känslor övergår ganska snart i ledsamhet och besvikelse. Mest besviken blir jag i situationer när jag möts av ett beteende jag själv aldrig skulle använda mig av eller svar som sägs på ett sätt som jag verkligen aldrig skulle använda mig av. Jag är verbalt snabb och skulle förmodligen kunna ha stor nytta av det om jag valt att bli politiker men nu har jag ju inte det och har därför valt att medvetet arbeta med att tona ner den delen av mig själv. Det finns tillfällen jag som ledare till exempel verkligen skulle förlora på att ge mig in i en verbal fight. Det har i och för sig kanske mer att göra med ett försök till klokt ledarskap än bemötande. 


Garanterat har jag också sårat människor jag mött men jag kan med handen på hjärtat säga att det enbart vid enstaka tillfällen i livet varit så att jag medvetet sagt eller gjort saker för att såra och jag tror inte heller att de jag möter sårar mig med flit. De är säkert helt övertygade om att de har rätt att göra som de gör eller säga det de säger. Det kan jag både förstå och acceptera men när mottagaren för ens agerande visar att de blir sårade är det inte då läge att stanna upp och i alla fall ställa sig frågan om det är den sortens människa man vill vara? 


Det som är bra med dessa utmanande bemötanden är att både självkänsla och självkontroll tränas. Jag har utvecklat ett antal strategier som fungerar olika bra beroende på situationer. Är den jag möter någon som inte är särskilt viktig för mig som person kan jag bara stänga av öronen, ruska lite på kroppen för att skaka av mig det som sägs och görs och sen gå vidare. När det är mer känslor inkopplade är det svårare. Då är det inte lika lätt att ruska av sig. Då krävs mer arbete för att bearbeta men det är också då det verkligen krävs medvetet mentalt arbete för att inte låta det som sagt och gjorts komma åt mig och mitt mående. Som sagt, jag tycker det är riktigt svårt och jobbigt men jag har ändå kommit en liten bit på vägen. Att skriva det här gör att jag för första gången försöker sätta ord på det jag känner och tycker och att göra det utan att eventuellt trampa någon på tårna är en utmaning i sig. 


Av petrasperspektiv - 14 juni 2018 22:50

Idag har jag haft en helt suveränt bra dag på jobbet! Jag hade en massa goa, positiva och engagerade människor runt mig. En massa saker blev gjorda men bäst av allt var nog övningen vi gjorde sist på dagen. Den ledde till att vi alla lämnade skolan med ett varmt hjärta och ett leende på läpparna. Vilken go energipåfyllnad det var. Tack alla som fick mig att må så bra!

Väl hemma umgicks jag med dottern. Hon målade på huset och jag undvek skickligt detsamma. Då fick jag uppgiften att laga mat. Mycket kreativt fixade jag då gyrossallad från Sölvesborgar'n. Mmm, så gott.
För att få lite balans i tillvaron gick vi en runda efter maten. Det blev en härlig runda i alldeles perfekt temperatur och nu avslutas dagen med lite läsning om ASL. Jag blev så inspirerad innan att jag måste läsa på om detta fantastiska förhållningssätt. Jag kanske drar en sammanfattning när jag är klar???

Av petrasperspektiv - 13 juni 2018 23:54

Alldeles nyss slutade jag att jobba och jag började 7:30 imorse. Det kan ju tyckas helt galet men faktum är att det var helt och hållet självvalt, det var kreativt och kul och det var inte under tidspress. Då är det verkligen bara kul att jobba. Men, hade det varit motsatta förutsättningar så hade jag inte varit på lika gott humör som jag är nu.

Jag har lärt mig det om mig själv-att om jag bara får strukturera tiden och uppgifterna och det är jag själv som bestämmer belastningen så orkar jag nästan hur mycket som helst. Men om det i ett intensivt och stressigt skede kommer krav utifrån som rubbar balansen då kollapsar jag. Dessutom fräser jag. Tyvärr. Det är sån jag blir när jag är i obalans. Inte så smickrande men fullt mänskligt OCH jag är medveten om det och arbetar hårt på att kontrollera mig när jag hamnar i de situationerna. Ibland funkar det. Ibland inte.

Igår var det alltså avslutning och det var så fint! Vi sjöng härliga sommarvisor och så höll jag tal. I vanlig ordning höll jag mig bara så där lagom till manus. Så blir det alltid. Jaja, snälla människor runt omkring mig sa att det var bra så jag väljer att lyssna på dom. Om någon skulle tycka annorlunda så kan jag ju ändå inte göra något åt det...

Imorgon väntar en intensiv dag med hela personalgruppen. Bäst jag går och lägger mig nu så jag kommer upp i tid. Go natt?

Av petrasperspektiv - 12 juni 2018 07:21

Idag är det dags att avsluta det här läsåret. Ikväll träffas alla elever, vårdnadshavare, andra viktiga vuxna kring barnen, all personal och så jag i kyrkan för att avsluta läsåret och hylla sommaren. Och visst är det väl något magiskt över skolavslutningar? Det är många känslor som far omkring och det är både skönt och lite jobbigt när något tar slut, särskilt om det nya är något riktigt nytt. Då är det pirrigt och jobbigt men det nya brukar ju ändå gå bra. Det är bara nytt ett litet tag.

Skolavslutningar är som sagt härliga men för mig är de rätt mycket oro och stress också. Jag är på riktigt livrädd att missa att handla blomma till någon som slutar. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det händer!
Varje år tänker jag att jag ska skriva en ?lathund? som jag kan använda som checklista år efter år och bara vara jättetrygg med att inte massa någon viktig sak att göra. Inte har det blivit någon lathund i år heller. Alltså kommer jag att vara superstressad tills sent ikväll när både barn och personal har fått sina avslutningar. Efter det kan jag också känna ett lugn och njuta av det här läsåret är avslutat.

Imorgon fortsätter arbetet med att förbereda nästa läsår. Det är fortfarande pusselbitar som fattas men som jag hoppas löser sig snart. Jag undrar om någon egentligen ens tänker på hur mycket jobb som ligger bakom en tjänstefördelning, scheman och allt annat som bara förväntas funka. Jag förstod inte innan jag började som rektor. Jag hade ingen aning men det är ju en himla tur att jag tycker det är så kul?

Presentation

49 år, mamma, fru, lärare, rektor, chef, vän med sjuk humor och ett hjärta som klappar för alla som på något sätt är utsatta. Gillar det mesta som förgyller livet.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ petrasperspektiv med Blogkeen
Följ petrasperspektiv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se