Att gå en utbildning är oerhört givande och utvecklande och jag älskar verkligen att lära mig nya saker MEN en att gå en utbildning är också att hela tiden känna att tiden inte räcker till och att jag BORDE läsa eller skriva. Jag är ju tyvärr funtad på det sättet att jag alltid känner att jag borde göra något vettigt. Jag kan inte bara ligga i soffan och läsa eller titta på tv om det finns annat att göra. Och det finns det ju alltid. För den som aldrig (eller åtminstone väldigt sällan) känner det så kan jag berätta ett det är sjukt jobbigt. Jag vill också bara kunna vara. Hur tränar man på det?

Dagen idag inleddes med att jag och J styrketränade. Vi har så mycket att prata om att träningen tar evigheter men vad gör det? Vi tränar ju också, inte bara pratar;-)

Efter det har övervåningen städats, alla lakan bytts, sonens hockeymatch beskådats, andra tumvanten virkats klart och annat smått och gott har kunnat strykas från att-göra-listan. Gött:-)

På tal om vantarna, nu ska själva tummen virkas dit och då fick min hjärna frispel och jag fick inte vrknål och garn att samarbeta med mina händer så jag lade undan möget. Jag tar nya tag imorgon. 

Idag har jag hållt ett behagligt tempo. Jag började dagen med frukost och tidning och så tog jag kaffet framför Nyhetsmorgon och tv:n. Samtidigt som jag tittade lite då och då på tv:n började jag virka på tumvante nummer två. Det ska bli kul att se om den kommer att bli hyfsat lik tumvante nummer ett... Det kan man aldrig så noga veta;)

Lite tvätt, lite plock, lite städning hanns också med innan jag och maken for iväg och kollade in loppisarna i stan. Det var trevligt men det gjordes inga fynd. Fynd gjordes däremot i den nya second hand-affären i stan. Halleda vilket fynd jag gjorde:-) Lite blommor handlades på Flora och de bildar numera en fin julgrupp i vardagsrummet. Åh, vad jag gillar att pyngla med såna grejer.

Efter stadsbesöket gick vi en lång runda. Vi gick Hälsoslingan nere vid Valjeviken och jag bara undrar hur den/de har tänkt som har fällt en massa grenar och bråte över stigen så det var helt omöjligt att gå på stigen utan vi fick ge oss ut i terrängen och klättra över stock och sten. Man kan ju hoppas att grenerna snart förpassas från stigen så att folk kan gå där igen. Det är ju en så himla fin väg att gå.

Nu spelar Luleå-Brynäs och då har jag inte ens rösträtt om vad som ska tittas på på tv:n. Men det är lugnt för jag tittar ju ändå inte seriöst utan fortsätter glatt att virka på vanten. Håll tummarna för att det blir bra. Mitt tålamod tillåter inte några misstag eller att behöva börja om. 

Det finns bra dagar och så finns det extremt bra dagar. Idag var en extremt bra dag. Hela gänget kring Tillsammansprojektet samlades och jobbade igenom alla låtar och alla scener i den kommande musikalen. Vilken kreativitet och vilket underbart gäng! Jag är verkligen lycklig som får vara med om detta. Jag vet inte hur många av er som var där som läser detta men till er som gör det vill jag rikta ett jättestort TACK för ert härliga engagemang och er glädje och närhet till skratt. 

Hemkommen efter denna utvecklande arbetsdag var det bara att svida om till träningskläder och köra ner till gymmet. Äntligen var det Easyline-dags igen. Det var ett tag sen sist. Vi var ganska många idag och stämningen var på topp. Nu skulle jag vilja repa ihop tillräckligt mycket mod för att prova på något annat än Easyline. Gympan som som jag också gillar har uppehåll till i januari och två pass Easyline i veckan känns faktiskt lite lite. Trodde verkligen aldrig att jag skulle tycka att två konditionspass och två styrkepass per vecka är lite för lite. Vad har hänt? Ett mirakel;)

Maken kom hem lite överraskande en dag tidigare än jag hade trott och sonen är på tv (dvs dator ihopkopplad med tv:n;) så nu hänger vi i soffan och ser IKO möta HV71. Efter första perioden står det 0-0 och spelet ser bra ut. Nu håller vi tummarna för en IKO-vinst:-)

Något har hänt. Antingen har jag blivit gammal (har hört att man behöver mindre sömn då) eller är jag utvilad efter helgens Göteborgsvistelse eller är jag stressad. I vilket fall som helst så vaknar jag tidigt. Till och med INNAN klockan ringer. Det har ALDRIG hänt förut. Knappt en enda dag på 44 år och definitivt inte flera dagar i rad. Nåja, det är inte så att jag lider av det. Jag får nog sömnen jag behöver ändå. Men jag tycker det är märkligt. 

Just nu sitter jag i soffan med en kopp kaffe och njuter av ljusstakar, stjärnor och ljusslingor. Jag älskar verkligen den här tiden med alla mysiga ljuskällor. 

På tv:n är det nyheter och dagens (och gårdagens) stora nyhet är att det blir omval. Jag är inte tillräckligt insatt för att veta om det är bra eller inte men jag hoppas att det är tillräckligt många som under de senaste månaderna förstått att SD inte kommer att göra någon nytta i riksdagen och att det nu är guldläge för att göra så att de inte har en vågmästarroll. För se hur de hanterar den...

I helgen var jag och dottern och lyssnade och såg En skam med Soran Ismael och Magnus Betnér. Halleda vad jag skrattade. De kan verkligen punktera alla töffiga främlingsfientliga åsikter. De gör det skickligt med humorn som vapen och jag kan lova att det omöjligt kan ha suttit en enda i publiken som om de hade SD-sympatier när de kom dit hade kvar dem när föreställningen var slut.

Nähä, nu är det julkalendern. Jag undrar om jag är den enda rektorn som förskjuter min arbetstid hela december så att jag hinner se adventskalendern innan jag kör till jobbet på mornarna? Det kan vara så:-)

Idag har jag träffat seminariegruppen jag tillhör på Rektorsutbildningen. Jag älskar verkligen de dagarna. Jag är i och för sig alltid stressad över att vara borta från skolan men när jag är på plats i Hässleholm är det bara så bra! Vi är alla i samma situation och vi kan prata om olika saker och stötta varandra i olika konstigheter. Det är himla bra!

Efter denna intensiva dag var det bara att komma hem och byta om och så var det dags för träning på gymet. Easyline idag. Lika svettigt som vanligt och nu sitter jag här i soffan och det dunkar så där behagligt i mina ben som är helt slut. Det är skönt att känna att man har gjort något med kroppen. 

Sonen är i Mariestad och spelar hockey och Mariestad har nyss seglat upp som etta på min "sämsta-hockeyklubbarna-ever-lista". Klubbar som inte har Live Arena borde inte få vara med. Det är ju inte ens så att det kostar pengar. Nix, det GER pengar till klubben. Det enda man behöver göra är att ha någon som filmar och det ska väl inte vara så himla svårt. Men eftersom Mariestad alltså INTE har den servicen har vi fått följa matchen via protokollet på Swehockey. Man kan inte påstå att det är sjukt spännande... Det enda roliga i sammanhanget var att IKO vann:-)

Imorgon ska jag och ett gäng från jobbet på föreläsning. Det är Bo Heljskov som föreläser om "Problemskapande beteende". Det ska bli mycket intressant. Hans bok är suverän och jag har stora förhoppningar inför morgondagen. 

Nu ska jag gosa ner mig i soffhörnet under en filt med en jättetjock julpysseltidning. Jag hade tänkt läsa rektorsutbildningslitteratur men ångrade mig. Det får vara måtta på fliten;)

Där klickade jag visst hem en Gudrun Sjödén-tunika. En tunika i massor av glada, härliga färger. Precis en sån jag behöver. Eller inte. Det är inte så att jag direkt behöver kläder. Jag brukar säga att om jag bara skulle handla kläder när jag behöver nya så skulle jag aldrig handla. Nej, handla kläder fyller ett annat syfte. Jag mår bra av det och jag blir glad av nya kläder. Till mitt försvar kan jag säga att jag ytterst sällan köper dyra kläder. Nixelipix, jag är en sån som satsar på kvantitet före kvalitet för intresset för kläderna varar inte särskilt länge och då är man glad om det inte var dyra grejer. 

Om någon, mot alla odds, har missat det så kan jag berätta att vi är mitt i månaden som tillsammans med februari slåss om titeln "Årets tristaste månad". Det är mörkt. Det är grått. Det är blött. Men, till min stora glädje så är det hyfsat varmt. Det är jättebra!  Jag vägrar att falla i fällan att önska att höst och vinter ska gå snabbt så att det snart är vår och sommar igen. Jag tycker det är att inte vara rädd om livet. Även höst- och vinterdagar är livet och livet ska levas alla dagar. Det finns en viss charm i att sitta inomhus och titta ut på rugget. Det finns också en stor charm i att klä på sig praktiska och bra kläder och ge sig ut och gå, även när det är riktigt skitväder. 

Imorgon är det galej på Scala Bio i vår lilla stad. Sölvesborgs kommun bjuder på filmvisning av den nya kommunfilmen och det är (typ) världspremiär på grundsärskolans (med partners) musikvideo med låten "Tillsammans". Som rektor för denna helt underbara verksamhet får jag äran att säga några ord. Som vanligt har jag inte vett att vara nervös förrän jag ser allt folk. Varför är det alltid så? 
Så har ni inget för er imorgon kväll så vet jag att det finns platser kvar på 19- och 20-föreställningen. Vi ses kanske där!

Idag fyller min och makens gudson år. Det är en skön liten snubbe med en räv bakom varje öra. Som om inte det vore nog så fyller hans goa bror också år idag. Grattis till bröderna H! Hoppas vi träffas snart!

Idag är det äntligen dags! Jag och dottern ska träffas för första gången på nästan två månader! Inte förrän jag skriver det här fattar jag att det är så länge sedan vi sågs. Helt galet. Att vi dessutom ska titta på Glada Hudiks föreställning Trollkarlen från Oz gör dagen ännu bättre! Det ska bli så himla roligt!

Men först ska det jobbas lite. Hoppas dagen idag blir lite mer hanterbar än gårdagen som gick i ett sjukt tempo. Jag startade datorn först klockan tre igår eftermiddags (hade inte hunnit innan) och när jag väl hade tid att starta den märkte jag att den hade pajat. Obra. Den innehåller viktiga saker som snart ska vara inlämnade. Suck.

Träningen rullar på. Jag känner mig väldigt hurtig och duktig just nu. Styrketräning i söndags, easyline i måndags, styrketräning igen i tisdags, powerwalk i onsdags och easyline igår. Ni hör. Något har hänt:)

Ha en härlig dag allesammans!

Idag har varit en skiftande dag. På förmiddagen var det chefsdag och bland annat gjorde vi en "walk-and-talk". Jag var mycket skeptisk först, klackaskorna var ju på, men när jag och mina två samtalspartners vandrade runt i vår lilla stad och pratade om värdegrund och andra viktiga saker märkte jag att det var en suverän idé! 

Som grädde på moset fick vi se kommunens nya film. Underbar! Att bästa låten "Tillsammans"  hörs genom hela filmen gör ju att det blir ännu bättre:-) Alla måste komma till Scala den 12/11 och se premiären av filmen. Kommer man då får man dessutom se grundsär med partners egna musikvideo. Det vill man inte missa! Det lovar jag!

Efter detta fantastiska var det dags att göra klart en uppgift som skulle lämnas in på rektorsutbildningen. Suck och stön. Jag gillar egentligen att skriva men inte under tidspress. Men men, nu är den inskickad. 

Det var här någonstans mitt humör förändrades. Plötsligt var jag sur, låg och tyckte det mesta var skit. Jag var definitivt INTE sugen på att träna men har man bestämt med J så har man. Det är bara att bita ihop. Alltså byter man lydigt om och masar sig ner till gymmet. Väl där möter jag först M som alltid är rolig att prata med och sedan kommer J. J är alltid på gott humör och jag skrattar alltid i hennes sällskap. Så kombinationen av trevlgt sällskap och träning gjorde att det dåliga humöret försvann och allt var inte längre skit. Tänk att det äntligen har hänt! Jag har äntligen insett att träning är bra för mig på många olika sätt. Hade jag sen tappat några kilon också hade det varit ännu bättre...

Nu sitter jag här, kroppen värker av träningsvärk och jag är nöjd. Imorgon är det först dags för tandläkaren (känns som om jag alltid är där), sedan är det ledningsgruppsmöte, arbetsmiljöutbildning, möte och annat smått och gott. Jag hoppas det blir en helt vanlig härlig dag. Jag gillar ju sådana.