Det är värsta högsommarvärmen och trots att jag måste jobba OCH cykla upp för backen för att komma till jobbet så bara älskar jag det. Det är så himla skönt att inte behöva använda vare sig jacka eller kofta, att strosa omkring här hemma i short och t-shirt och ha varenda fönster öppet för att få in lite fläkt. Som sagt, helt underbart!

Nu är jag inne i en galet intensiv period. Det är ungefär en miljon saker som ska ordnas både på jobbet och hemma. De jobbrelaterade sakerna oroar jag inte mig för. Jag och K har koll på läget och sak efter sak struktureras och ordnas och ger oss den verksamhet vi anser är bra. Värre är det på hemmaplan. Jag har ganska bra koll där också men till skillnad från jobbet så har jag inte 8 timmar om dagen att fixa med allt. På fredag ska vi fira OL när han tar studenten, på lördag och söndag ska vi iväg och umgås med makens jobbarkompisar, på söndag ska vi titta på när sonens flickvän kommer till balen i Bäckaskog, på måndag måste vi packa och fixa inför kommande studentfirande och semestertripp. Man skulle kunna säga att vi har kört ihop det lite men det är ju roliga saker allihop så det ska nog bli bra.

Det enda lilla som orsakar mest huvudvärk och magont är mitt och kollegan P:s självständiga arbete som vi, mycket tidsoptimistiskt, trodde skulle vara klart vid det här laget. Men, nixelipix. Det är det icke och om jag ska vara tradig och negativ så känns det som om vi ALDRIG kommer att bli klara. Suck.

Om vi inte blir klara innan det är dags att resa iväg kommer vi att vara tvungna att bryta semestern för att gå in och jobba och göra klart. Det känns som en sådär bra lösning som in i det längsta ska undvikas. 

Men, en ostörd pluggdag imorgon kan göra underverk så låt oss hoppas att vi i alla fall kan skicka iväg arbetet för en första granskning av handledaren efter det. Håll tummarna!