Nu var äntligen de 17 dagarna över och dottern är hemma igen. Så skönt! Brun och fin och med massor att berätta sitter hon här i soffan nu och kämpar för att hålla ögonen öppna. I Filippinerna är ju klockan tre på natten nu och dottern är ju inte känd för att vara någon nattuggla precis...

Vi sitter och väntar på att maken ska komma hem från hockey bockeyn och att LH ska anlända så att vi kan kolla på de cirka 800 fotona hon har tagit.