Plötsligt händer det! Maken är hockeyledig. Sonen är hockeyledig och därmed är jag också det. Då finns det plötsligt tid att göra en massa grejer vi inte hunnit på evigheters evigheter. Här har monterats upp saker, hyllor upp på väggen, krokar upp, dörrhandtag spänts, garderobdörrshandtag ditsatta, pynglande med sekretären, sortering och slängning av en massa papper, rensning i walk-in-closetten, gardinstänger och gardiner upp i densamma med mera med mera. Ni fattar. Och klockan är bara halv två! Bra det för jag hittade en massa jag måste läsa in mig på också. Så när promenaden vi ska gå på nu är avklarad och jag är duschad och fräsch tänker jag ägna resten av dagen till tvätt och läsning. Helt okej sätt att tillbringa en söndag på!

Tiden kryyyper fram. Jag häckar i soffan och önskar jag låg i min goa säng. Sonen ska hem från Bma klockan ett och jag erbjöd mig att hämta honom. När vi väl är hemma igen kommer jag återigen tycka att det var en jättebra id'e men just nu tycker jag bara att tiden kan gå lite snabbare.

Maken sover som en stock här i soffan. Han kollade på en gammal Dolph Lundgren-film innan så det är ju inte så konstigt att han somnade. För mig är det obegripligt varför man ens börjar titta på såna filmer;)

Det killas i halsen. Skum förkylning. Den bryter liksom inte ut...

Om någon vill veta det har jag klarat av att stå emot chokladtårtan som står i vårt kylskåp hela dagen. Imponerande tycker jag. Å andra sidan provade jag jeansen jag inhandlade förra veckan utan att prova...hmmm, jag har en felaktig kroppsuppfattning... Nu jäklar. Jag SKA i dem!

Maken och jag är på kalas. Småkusinerna fyller fem år idag och vi har precis ätit god mat. Just nu byggs det lego för glatta livet här. Våra barn kunde inte följa med för småkusinerna har fått vattenkoppor och det har inte våra haft. När de var små föste jag ihop dem med varenda unge som hade vattenkoppor men inte sjutton fick de det. Och nu känns det inte riktigt lika angeläget att de får det. Tvärtom. Därför är de hemma.

Nu är det snart tårta. Frågan är om jag ska vara ståndaktig och låta bli, jag har ju varit extremt duktig den här veckan, eller om jag ska ta en pluttebit. Hmm, svårt val. Jag tänker lite till...

Idag har det varit mycket positiv energi runt mig. Jag har haft många samtal som gett mig mycket. Det är härligt och det är mitt jobb när det visar sig från sin bästa sida. Som vanligt har jag inte hunnit allt jag hade tänkt att hinna med men efter snart tre år som rektor börjar jag vänja mig. Jag mår inte lika dåligt av att aldrig bli klar och jag har fattat att jag måste köra hem även om allt inte är klart för gjorde jag inte det hade jag aldrig fått köra hem.

Kvällen har tillbringats på bio. Jag, dottern, en kompis till dottern och hennes mamma var och såg Breaking Dawn. Den var riktigt bra! Den bästa i hela serien om ni frågar mig.

Imorgon är det jobb igen och efter det är det kalas för småkusinerna som fyller fem år! Ojojojoj, var har de åren tagit vägen?

Den här veckan har varenda kväll varit upplanerad så det känns riktigt skönt att det snart är helg. Jag inbillar mig att jag ska få slafsa runt i träningsbyxor och varva småpulande med att få ligga på soffan och läsa. Verkar det sannolikt? Låt oss hoppas. Jag ska i alla fall få sekretären som inhandlades förra helgen monterad om jag så ska behöva göra det själv. Men det är så klart en nödlösning. Min plan är att någon annan ska göra det och sedan glider jag in i handlingen när det är dags att inreda den och göra den fin. Man ska göra det man är bäst på:-)

Om maken skulle kunna tänka sig att hänga upp lamporna som ska vara över köksbordet hade jag också blivit lite glad. Jag behöver fasen pannlampa när jag ska läsa tidningen om mornarna. För att få lite utfört här hemma har jag utfärdat besöksförbud för maken i ishallen. Tror ni att det kommer att funka? Säkert...

Hur f-n är man funtad om man agerar och resonerar som pajasarna i SD-filmen som Expressen gick ut med idag? De kränker, måttar sparkar och bär sig åt så man blir alldeles mörkrädd. Men allvarligt talat, det kan väl inte finnas någon i detta land som kan tycka att deras agerande är okej?! Att de inte gillar invandring är ju solklart och uppenbarligen stöttat av en mängd människor men att därifrån vilja att Sverige ska styras av såna här pajasar det kan det ju omöjligt finnas en enda som vill.

Snacka om politiskt självmord. Ingen kan väl ha något som helst förtroende för dem nu? Allra minst deras egen partiledning. Med dem som vänner behöver man ju inga ovänner...

Att anklaga någon som står med armarna uppsträckta för att vara våldsam är en annan märklig sak att göra. Hur tänker man då? Finns det någon av er som läser som skulle känna er hotade av det? Jag skulle inte. Däremot skulle jag känna mig fruktansvärt hotad av att någon kör fram ansiktet nära mitt och väser otrevligheter så som man agerade mot Soran Ismail.

Jag hoppas verkligen att detta väcker en debatt och att de som röstat på SD tänker efter om detta är människor man vill ska styra Sverige. Jag vet ju vad jag tycker i alla fall...

Idag har verkligen skratten haglat. Det brukar de i och för sig göra men idag var det ännu lite mer. Bland annat hade vi ett möte med massor med människor och även på det lades det upp ett och annat gapflabb. Det är befriande tycker jag och det är faktiskt en målsättning jag har; att lätta upp stämningen och att varje möte bör innehålla skratt. Givetvis beror det på vad som ska hanteras på mötet men erfarenheten visar att det nästan aldrig är fel med ett skratt.

När jag kom hem lagade jag supergod kycklinggryta och nu ligger jag och smälter maten på soffan innan jag ska gå en runda.

...är verkligen inget jag i vanliga fall skulle välja att titta på. Nixelix. Det är ungefär lika intressant som ett program påDiscovery Channel, dvs helt ointressant, eller Ensam mamma söker, som bara är pinsamt och dåligt. Men idag är ju gamla eleven Amanda Ilestedt med och då tänker jag sitta klistrad vid tv:n. Gulliga Amanda som alltid ger allt i allt hon gör. Tänk att hon röner så stor uppmärksamhet på grund av sin enorma talang. Härligt! Lillebrorsan F hade jag också. Lika go är han!
Så nu tänker jag hålla tummarna för A. Gör det ni med.

...dottern drog just ner på After Work, eller After School som hon kallade det. Det är ju jag som brukar göra sånt i den här familjen. Alldeles nyss var hon en liten fis som gick omkring här hemma och sjöng. Nu är hon en stor fis som går på puben en fredagskväll. Hmm, jomen det är nog rätt kul ändå.

Sonen har flickvännen hemma. Så klart sitter de inte tillsammans med oss. Nixelipx. Fattar inte. Är det pinsamt att jag sjunger med i Doobido eller att maken somnar? Hehe;-)

Imorgo bitti ska jag stiga upp kvart i fem. Usch och fy. Jag hatar verkligen att stiga upp så tidigt. Det enda som är bra med det är att jag ska till Ullared. Kommunen har två bussar som går dit imorgon. Med mig har jag jordens mest motvilliga shoppare som egentligen bara går loss på MQ. Och mycket kan man kalla Gekås men att kalla det MQ är att överdriva kraftigt;-)

Så nu hoppas vi att jag hittar en massa roliga saker imorgon och att allt är SJUKT billigt så att jag har pengar över till Ikea-besöket på söndag när sonen spelar i Diö och vi passar på att köpa tv-bänk och skrivbord och förmodligen lite annat smått och gott.