...är de känslor jag har i kroppen när jag ser särskolans show. Idag var det alltså dags igen och den här gången hette föreställningen TV-kväll och innehöll olika inslag från olika program som alla känner till. Stämningen är hela tiden på topp och allt som görs genomsyras av kärlek och omtanke om andra. Jag önskar hela världen vore som särskolans elever! Vi har en del att lära av dem.

Sen vill jag så klart hylla personalen som sliter hårt för att få detta att bli en så bra show. Jag tror inte vi andra fattar hur mycket arbete som ligger bakom. Roligt är också att se hur hela showen är ett skolarbete och att alla elevernas förmågor har tränats och utvecklats på olika sätt.

Nu tänker jag gå omkring här hemma med ett lyckligt leende på läpparna och behålla den goa stämningen jag är i. Jag ska dessutom njuta av det faktum att jag faktiskt har förmånen att träffa alla dessa goa människor på jobbet imorgon. Det ni:-)