Plötsligt händer det! Maken är hockeyledig. Sonen är hockeyledig och därmed är jag också det. Då finns det plötsligt tid att göra en massa grejer vi inte hunnit på evigheters evigheter. Här har monterats upp saker, hyllor upp på väggen, krokar upp, dörrhandtag spänts, garderobdörrshandtag ditsatta, pynglande med sekretären, sortering och slängning av en massa papper, rensning i walk-in-closetten, gardinstänger och gardiner upp i densamma med mera med mera. Ni fattar. Och klockan är bara halv två! Bra det för jag hittade en massa jag måste läsa in mig på också. Så när promenaden vi ska gå på nu är avklarad och jag är duschad och fräsch tänker jag ägna resten av dagen till tvätt och läsning. Helt okej sätt att tillbringa en söndag på!

Tiden kryyyper fram. Jag häckar i soffan och önskar jag låg i min goa säng. Sonen ska hem från Bma klockan ett och jag erbjöd mig att hämta honom. När vi väl är hemma igen kommer jag återigen tycka att det var en jättebra id'e men just nu tycker jag bara att tiden kan gå lite snabbare.

Maken sover som en stock här i soffan. Han kollade på en gammal Dolph Lundgren-film innan så det är ju inte så konstigt att han somnade. För mig är det obegripligt varför man ens börjar titta på såna filmer;)

Det killas i halsen. Skum förkylning. Den bryter liksom inte ut...

Om någon vill veta det har jag klarat av att stå emot chokladtårtan som står i vårt kylskåp hela dagen. Imponerande tycker jag. Å andra sidan provade jag jeansen jag inhandlade förra veckan utan att prova...hmmm, jag har en felaktig kroppsuppfattning... Nu jäklar. Jag SKA i dem!