...efter 8 dagar tillsammans med bästa dottern. Vi började med att åka ner till broren med familj, och sova över hos dom innan avresan. Broren var så himla snäll att han skjutsade oss till Hyllie även om det innebar att han började jobba 05:15 den dagen. Det är ruggigt tidigt:-)

Vår semester tillbringades i Torremolinos och vi hade tur med både flyg, shuttlebus, hotell, utsikt, väder och mycket, mycket annat. När vi semestrar ihop, dottern och jag, då är det liksom aldrig stressigt. Vi tar dagen som den kommer och ändrar planer lika snabbt som vi kom på dem om det blir bättre med en ändring. Vi har tillbringat mycket tid på stranden, vid poolen och på vår balkong. Vi har också tillbringat en hel del tid strosandes på shoppinggatorna i Torremolinos. Som ett litet avbrott när det ändå var mulet stack vi in en runda till Malaga och där hoppade vi av bussen på HELT FEL ställe så ett tag var vi lite vilse. Eller ganska mycket vilse om jag ska vara ärlig. Men, dottern kom på att lite wifi skulle fixa allt och de gjorde det. Vi hade ännu inte fattat att vi lika gärna kunde ha använt nätet precis som här hemma utan wifi men det är en annan historia. Sagt och gjort, lite kaffe och wifi gjorde att vi coolade ner oss lite och fattade var vi var och det visade sig inte vara så himla fel som vi först trott. Alltså hittade vi till Primark och fick shoppa loss en stund. Eller nja, shoppa så pass mycket man nu kan göra när man valt att resa iväg en vecka med bara handbagage. Ni anar inte vad man kan tänja ut en del väskor;-)

Jag har en ny favoritdrink. Mojito! Ajamenjagdörvadgottdetär! Det och Sangria tillhör numera mina dryckesfavoriter! Tänk om de hade varit nyttiga vad lycklig jag hade varit:-)

Igår kväll upplevde jag något nytt. Vi satte nämligen fötterna i sånt där fiskbad där fiskarna äter döda hudceller. Det låter vidrigt men mina fötter är himla mjuka och fina just nu. Det ska jag abslout göra om när det blir tillfälle för det. Det är ju en fördel att inte vara kittlig när man sitter där med fötterna i vattnet och en massa små fiskar som kalasar på dem. Dottern hade det lite jobbigare:-)

Nu har jag jobbat ett par timmar för det samlas en hel del mejl i mejlboxen när en har semester i drygt en vecka. Det mesta har fått vänta men en del har jag tagit hand om direkt men nu är det mesta svarat på. Därför blir dte lite kvällsmat nu och strax är det dags för Biggest Loser. Jag är så imponerad av deltagarna!

Jag älskar verkligen på riktigt vårt uterum. Det är inte fancypancy med en massa nya möbler i modern tappning utan istället har vi två Ektorpsoffor från Ikea med massor av kuddar och gosiga filtar som är helt underbara att ligga/sitta och mysa i. Just nu sitter vi här med varsitt glas vin. Temperaturen är alldeles lagom och eftersom här är halvt nystädat njuter vi lite extra?

Dagen idag har på vanligt lördagsmanér försvunnit i en rasande hastighet. Lite vettigt har hunnits med och lite vila på soffan och i solstolen har också hunnits med.

Nu ska jag sjunka djupare ner i soffan och fortsätta njuta av uterummet. Go kväll på er!

Efter en tokintensiv vecka känns soffhörnet skönare än vanligt och det vill inte säga lite eftersom jag gillar det rätt mycket annars också:-)

Igår plockade jag en semesterdag och åkte och jobbade i Kristianstad, på nya jobbet. Först var det möte med ledningsgruppen hela förmiddagen och sedan var jag på skolan hela eftermiddagen, rundvallad av nuvarande rektorn U på skolan. Det är en stor skola och flera gånger slog det mig att jag inte helt enkelt hade hittat tillbaka till expeditionen om U hade lämnat mig. Tur hon inte gjorde det:-)

Efter den intensiva dagen med massor av ny info, nya intryck och nya möten var jag helt körd och hade en huvudvärk man inte skojar bort. Jag känner igen den som spänningshuvudvärk och vet att det inte funkar med tabletter så istället stack jag ner till gymmet och styrketränade lite. Det hjälpte inte mot huvudvärken men på många andra sätt. Idag har jag en skön träningsvärk. Gött! Då vet jag att det tog???

Imorgon ska jag på en second hand-runda tänker jag. Det är ju alltid kul. Alltid gör man något kul fynd??

Nu ska jag masa mig ner i källaren och hänga upp en maskin tvätt. Himla glamoröst en fredagskväll. För att kompensera det tar jag ett glas vin när jag är klar?

Länge tyckte jag inte att jag hade något särskilt att skriva om så antalet blogginlägg var minimalt men nu händer det så mycket att jag glömmer att blogga av den anledningen. Men jag tänkte att nu vore det på sin plats med en uppdatering. 

På familjefronten kan jag berätta att sonen bor hemma igen och jag njuter av varenda minut. Idag var det hans tur att laga middag. Det gillas skarpt. Dottern har fått jobb som artist. I Thailand! Jomensåatteeeehhh, varför nöja sig med Stockholm eller Europa när man kan bo i Thailand ett halvår?;-) Det allra, allra bästa med dotterns jobb är att nu får jag också åka dit. Inte kan vi låta henne fira jul och nyår alldeles ensam i Thailand. Nixelipix. Jag hade planer på Thailand nästa år när maken och jag varit gifta i 20 år men det är helt okej för min del att tidigarelägga. Jag kan säkert hitta ett nytt resmål för att fira bröllopsdagen när den kommer:-)

På jobbfronten händer det också saker. Jag ska nämligen byta kommun och uppdrag. Jag ska tillbaka till rektorsyrket som jag saknat så mycket men nu ska jag utöva det i Kristianstad kommun. Det känns verkligen jättekul! Det är en utmaning att börja på ett helt nytt ställe där jag inte långa vägar har samma koll som här i lilla Sölvesborg där jag känner allt och alla och alltid har koll på vem jag ska kontakta i olika frågor men jag gillar utmaningar så det ska nog gå bra.

På fritidsfronten så har det också hänt saker. Jag är numera ordförande i SIK. Igen. Vi har haft vårt första styrelsemöte och maken till kreativitet och positivt tänkande har jag sällan stött på. Det känns verkligen riktigt roligt!

På träningsfronten händer det desto mindre kan jag berätta. Jag är något så sjukt omotiverad och opeppad att jag inte känner igen mig själv. Det enda jag sköter är promenaderna och jag antar att det är bättre än inget men det stör mig att jag inte kan hitta gnistan. Förslag på hur jag ska komma igång med träningen mottages tacksamt. 

För två veckor sedan strosade Annie och jag omkring på Drottninggatan i Stockholm, staden jag gillar näst mest i Sverige. Vi småpratade, gjorde instick i en del affärer, stannade och tittade i skyltfönster, led med tiggaren som låg på knä i en outhärdlig ställning, pratade om när vi skulle äta och vad vi var sugna på. Det kunde lika gärna ha varit igår. Då gick hundratals, kanske tusentals, människor på Drottninggatan och gjorde förmodligen precis som jag och Annie. Skillnaden är att igår bestämde sig en galning för att släcka livet för ett antal människor och orsaka smärta för åtskilliga fler som nu saknar nära och kära och de som igår tvingades se hemska scener. Det är så fruktansvärt och så ledsamt och tårarna bara rinner när jag följer sändningarna på tv. 

Den lilla ljusglimt jag ser i det som hänt är hur människor verkligen öppnar upp och vill hjälpa medmänniskor genom att erbjuda skjuts, mat, kaffe eller en sängplats. Det är verkligen fantastiskt fint och generöst. Det visar värme och medkänsla. 

Den mörka sidan av det som hänt såg jag av misstag när jag tidigare idag hamnade jag i en tråd på fb där några hade valt att dels spekulera en massa och dels bestämma sig för vilken slags bakgrund den som är skyldig till dådet har. Då jag blir verkligen ledsen, trött och besviken och jag skulle vilja ge mig in i diskussionen och tala om att jag tycker de är vidriga som ens försöker vinna politiska poäng i en situation som denna. Fy f-n säger jag. Hade jag trott att det hade gjort någon som helst nytta så hade jag skrivit något men när jag läser kommentarerna så förstår jag att det är hopplöst. Det här är inga människor som skulle lyssna på vad jag har att säga, refleketera över det för att sedan kanske överväga att byta åsikt. Jag valde att bara lämna tråden och sprida mina åsikter så här istället. Det jag vill nu är att vi sörjer det som hänt tillsammans och att vi kraftfullt fördömer det som hänt men också att vi fortsätter att visa empati, omtanke och medkänsla och att vi visar att vi bryr oss om varandra. 

...om hur livet ter sig just nu kan väl kanska vara lite kul. 

På jobbfronten är det mycket varierat. Just nu håller jag på med nästa fas i integrationsarbetet, dvs att försöka organisera för bra mottagande, undervisning och kunskap kring våra olika styrdokument nu när trycket inte längre är lika hårt med nyanlända men vi fortfarande har många elever som behöver inkluderas i våra olika verksamheter på ett sådant sätt att det gynnar dem både kunskapsmässigt och socialt. 

Jag håller också på att starta upp ytterligare en förskoleavdelning. Eller, jag kan inte påstå att jag gör så mycket mer än att svara på lite olika rent praktiska frågor. Nixelipix, arbetslaget är flitiga som myror och kreativiteten och klokskapen bara flödar. Riktigt roligt! 

Idag har jag och chefen varit på en heldag i Växjö med en massa samordnarkollegor i Skolverksarbetet och deras huvudmän. En och annan bra tanke föddes i möten med andra och så hann det ju avhandlas en hel del i bilen dessutom. Himla bra!

På privatfronten är det lite lugnare. Lite grann ofrivilligt lugnare eftersom jag har ställt till det i ryggen på träningen när jag lyfte tyngre än vad som var bra för mig och min rygg. Jag försöker sköta träningen så gott det går ändå men lite tröttsamt är det ju när det gör ont.

Sonen bor ju hemma igen numera och det är ju bara jättehärligt! Sällskap vid matbordet och i soffan på kvällen är helmysigt och när han dessutom hänger med och veckohandlar och hjälper till att bära de tunga kassarna då är det helt suveränt att han bor hemma igen:-)

Jag tror jag berikar hans liv lite också faktiskt för jsut nu sitter vi och tittar på Superskaparna på 7:an och helt ärligt tror jag inte att han hade hittat det programmet utan mig;-)

I fredags for jag till Stockholm och där möttes jag och dottern. Vi tog in på hotell, drack bubbel och så öppnade hon presenterna jag hade med hemifrån. Igår shoppade vi och strosade runt på stan hela dagen innan det var dags att se Phantom of the Opera på Cirkus. Så himla bra och så himla mäktig!

Efteråt tog vi en macka och umgicks med Linda och Peter som jag sprungit på utanför Kungshallen på fredagseftermiddagen. Jättekul! Tänk att vi ska åka ända still Stockholm för det;-)

Eftersom jag kaxigt sagt att jag skulle till gymmet på söndagsmorgonen var det bara att stiga upp och leverera imorse. Rätt skönt faktiskt även om jag var så trött i armarna efteråt att jag knappt orkade lyfta besticken under frukosten?

Resten av dagen strosade vi omkring och insöp ett Stockholm som visade sig från sin allra bästa sida. Det var strålande solsken och riktigt varmt i solen. Gött!

När dottern farit iväg mot Gbg kom nästa sällskap, nämligen de som ska hålla mig sällskap på Flerspråkighetskonferensen i Kista imorgon och på tisdag. Guidade av rutinerade Elisabet kom vi på rätt tunnelbanetåg, hoppade av på rätt ställe och hittade till hotellet. Vi bor på ett extremt högt hotell. Själv bor jag på tolfte våningen men gymmet som ska besökas imorgon bitti klockan 6:45 ligger på 22:à våningen. Det är rätt högt...

Nu ska jag bädda ner mig och titta på något bra program. Det lär ju inte ta allt för många minuter innan jag sover som en stock. Sov gott!

Idag har varit en himla bra dag. Jag har haft möten med olika människor som har gett så mycket energi. Först hade jag lönesamtal med modersmålslärare och maken till härliga människor får man leta efter. Sen hade jag samtal per telefon som också gav en massa energi och positiva effekter. Jag avslutade arbetsdagen med att träffa det stora, härliga arbetslaget som ska bemanna nya förskolan. Wow, säger jag! Vilken positiv energi och vilken vilja att att satsa på att bygga verksamhet. Lyckost alla som får ha sina barn där:-)

Nu sitter jag i soffhörnet och tittar på Strömstedt-programmet och om ni har missat det tycker jag att ni ska leta upp och se det. Ett mycket mysigt program som dessutom förmedlar en del klokhet.

Inatt hände det grejer i huset vill jag lova. Ungefär vid halv två vaknade jag av ett tjutande ljud. Jag for upp, fattade absolut ingenting och försökte lokalisera var ljudet kom ifrån. Jag for ner för trappen och kollade larmet men icke sa nicke, det var inte det som tjöt. Fortfarande yrvaken försökte jag lyssna igen var det kom ifrån och fattade då att det kom uppifrån. Upp igen för trappen och jodå, det var brandvarnaren som tjöt som fasen. In i ett annat rum och hämta en stol och sedan försöka stänga av eländet. Det slutade med att jag slet ner skiten från taket. Det roliga (eller det konstiga) är att inte förrän jag berättade händelsen för kollegan K idag och hon frågade om jag inte hade trott att det brann kom jag att tänka på att jag verkligen inte hade ägnat det en enda tanke. Jag var bara foksuerad på att få tyst på larmet. Ännu värre var att sonen sov som en stock ända tills jag stod på stolen och slet ner brandvarnaren. My God, han kan sova hårt den gossen;-)