Jag tycker det är helt okej att solen gassar när jag jobbar TROTS att jag råkat välja långbyxor på morgonen MEN då är det fasen inte okej att soleländet gömmer sig bakom moln när jag äntligen landar på altanen och kastat mig i solstolen för att få lite sol på kroppen. Exakt så var det idag. Jag blir så ledsen. Jag behöver sol. jag blir gnällig annars. Jag kommer ju för sjutton inte ut alls om dagarna mer än möjligen den lilla stund det tar att gå mellan en byggnad och bilen.

Förra tisdagen när jag började jobba tyckte jag att jag hade oceaner av tid på mig att hinna förbereda mig och verksamheten innan personalen kommer tillbaka efter semestern. Jag kan säga att att oceanerna har krympt till typ en liten pöl nu och jag har inte riktigt den koll jag önskar att jag hade. Och just nu väljer servern att inte vilja samarbeta med mig så jag kommer inte riktigt åt det jag hade velat. Det kan i och för sig också vara ett tecken på att jag inte ska jobba utan fokusera på deckaren som är på tv. I alla fall om jag vill fatta något;-)

Imorgon ska jag få min jobbetelefon, vara med på ett elevmöte, träffa min mentor och fortsätta göra allt begripligt för mig. Allt detta inomhus men efter jobbet ska jag träna med J och om vi inte kommer in på gymmet så har vi sagt att det får bli en powerwalk. Helt okej för då får jag, utöver härligt sällskap, friskluft.

Japp, jag är i full gång och jobbar. Ja, alltså inte just nu för nu är det ju söndag kväll men förra veckan började jag jobba efter semestern och det var riktigt trevligt. Jag började på nya skolan i nya kommunen och jag har stött på många nya saker att lära och komma ihåg men jag har också stött på en del jag redan känner till och har koll på. Skönt. Vid min sida har jag dessutom haft förmånen att ha hon som varit rektor på skolan de senaste sju åren och som gjort ett fantastiskt jobb. Att få en sådan introduktion i sitt nya arbete är nog få förunnat men så himla mycket värt! Imorgon ska jag klara mig själv dock. Men det ska nog gå bra. Jag har inte hunnit få min tjänstetelefon ännu så ingen kan ringa

mig:-)

För två timmar sedan ungefär landade vi här hemma efter en intensiv Göteborgsvisit. Dottern ska ju ut och arbeta i stora världen och då behöver hela bohaget förflyttas från Göteborg. Så klart rycker maken och jag ut då. Dottern hade packat det mesta och det sista fixade vi tillsammans igår. Sen åt vi god mat och umgicks på hotellet. Imorse var det först god hotellfrukost och sedan bars det lådor, möbler och grejer för glatta livet ut i släpet. Svettigt var bara förnamnet. Hela bohaget är numera utplacerat på fyra ställen för vårt eget hus börjar bli lite fullt;-)

Men, nu är jag rätt så trött så jag tror jag kryper ner i en soffa i uterummet och kollar lite Netflix. Det låter väl som en synnerligen bra idé? 

Japp, då var det alldeles snart slut på årets sommarsemester. På tisdag börjar jag mitt nya jobb och sedan lär det vara fullt ös. Jag ska ju lära känna en himla massa nya människor och en himla massa nya rutiner. Känslorna inför det är både jublande glada och helt skräckslagna. Men, jag är helt säker på att jag kommer att lära mig nya saker och det är ju det jag tycker om att göra så det ska nog bli bra:-)

Synpunkterna på sommarens väder är många och långa och visst har det varit lite tradigt väder då och då men jag tycker ändå att jag har fått mycket härlig soltid på altanen. Särskilt på mornarna med en mugg kaffe och dagens tidning. Helt underbara stunder! Det är alldeles tyst (trots att vi bor där vi bor) och solen står rakt mot altanen. Det finns få bättre sätt att starta sina dagar på. 

Idag däremot håller jag med varenda en som har en negativ åsikt om vädret. Harrejisses vad det har regnat. Givetvis öppnade himlen sig när jag skulle cykla hem från gymmet men det var ju liksom bara att gilla läget och cykla. Dyngsur är bara förnamnet;-)

Dyngsur var jag förresten igår också när maken, svärfar och jag gick nio hål på golfbanan. Efter att ha konsulterat tre (!) vädersajter och sett att alla tre lovade regnfritt de närmaste timmmarna gav vi oss alltså ut. Redan på uppvärmningen började det att dugga men en litar ju på meteorologer så jag tänkte att det snart skulle sluta. Men icke, det ökade rejält och efter nio hål gick det att vrida ur mig som en trasa. När ska jag sluta lita på denna yrkesgrupp som oftast har fel? Jag borde ha lärt mig vid det här laget. Som tur var så var det i alla fall varmt ute så jag frös inte:-) 

Dottern har varit hemma i några dagar! Det är ju så himla härligt när familjen är samlad! Vi har myst, solat, ätit lunch (och glass) på glassbåten, våfflor på Bryggcaféet (heter det så?), shoppat, grillat, spelat spel och bara hängt. Nu är hon tillbaka i Göteborg igen men vi ses redan till helgen när hennes bohag ska fraktas hem hit eftersom hon själv ska ut på äventyr. Jag och maken är snart proffs på det där med att flytta trots att vi själva inte har flyttat sedan vi flyttade hit till huset för 23 år sedan. 

Skönt är att det här året försvinner inte sonen någonstans utan honom får vi behålla här hemma. Härligt!

Imorgon lovar vädersajterna jättefint väder. Jag vill verkligen jättegärna tro på att det blir så. Det vore ett finfint sätt att avsluta semestern på tycker jag. Vad tror ni? Kan de ha rätt den här gången?

SMHI har lovat sol idag. De visade, och visar fortfarande, bara sol i Sölvesborg idag. Hmm, det enda jag ser är moln. Jag har sagt det innan men säger det igen; hade andra yrkesgrupper gjort så många felbedömningar vetisjutton om de hade fått behålla jobbet. 

Suck. Så fram tills att solen dyker upp tänker jag tycka synd om mig och hänga i soffan och göra absolut ingenting. 

Det kan ju i och för sig vara bra. Att Killebomfira två kvällar i rad sliter på kroppen  

I fredags var vi hemma hos J och K med ett gäng andra människor också och det var himla kul! I vanlig ordning tappade vi bort varandra direkt när vi kom ner till stan men det är vi så vana vid att ingen längre tycker det är konstigt  

Igår killebommade vi med J och M och det var också supertrevligt. Det är det alltid. Synd att det går så lång tid emellan våra träffar men igår lovade vi bot och bättring på den fronten. Bra det!

Nu har jag haft semester i en vecka och jag tror jag börjar komma in i semestermoodet. Det allra bästa med semester är att vakna på morgonen och då börja fundera på vad man vill fylla dagen med. Att inte ha en massa måsten eller krav är den allra bästa semestern tycker jag. 

Nu är det en mugg kaffe i soffhörnet medan jag med viljekraft försöker få fram solen  

...på mig själv för att jag inte sköter bloggandet. Inte så att jag på något sätt inbillar mig att någon av er bryter ihop om det inte kommer inlägg varje dag utan mer för att det ju är en form av dagbok som hjälper mig komma ihåg saker och ting som händer. Mitt minne är rätt så ofta som en guldfisks så när jag nu ska skriva drygt två veckor efter det senaste inlägget finns det inte en chans att jag kommer ihåg det som hänt eller känslor som hängde ihop med situationerna. Men, jag vill ändå försöka berätta om hur det känns att lämna en arbetsgivare och en kommun en varit anställda i sedan en var 18-19 år nånting. Jag kan berätta att det känns konstigt. Jättekonstigt. Jag vill inte påstå att jag kan allt här men jag kan mycket och framförallt känner jag ju varenda kotte och vet alltid vem jag kan vända mig till för att lösa ett problem. I Kristianstad känner jag så gott som ingen och jag har noll koll på vem som gör vad. Men, jag valde jobbet i Kristianstad för att jag tror att det är just det jobbet som utmanar mig mest och jag antar att jag inte kommer att få de erfarenheterna gratis. Nix, i vanlig ordning kommer det nog att kosta, om inte blod, så i alla fall svett och tårar.

Jag har fått fina blommor, presenter och, framför allt, snälla ord av de jag har arbetat med på olika sätt. Det känns verkligen helt magiskt att få höra att jag har gjort skillnad för någon. Att jag har kunnat hjälpa till med att stärka, lyfta och tro på personer och att det sedan har gjort att de har gått vidare på sätt de aldrig hade trott var möjligt innan. Det var exakt därför jag en gång blev rektor; för att göra skillnad. Det känns gott att veta att jag i alla fall lyckats i en del fall.

Jag har lärt mig otroligt mycket av alla dessa människor som finns runt omkring mig. Att till exempel få komma tillbaka till förskolans värld efter alla dessa år i skolan har varit extremt givande. Jag har lärt mig sååååå mycket klokskap av dessa fantastiska pedagoger som är tusen gånger klokare än jag var som förskollärare för hundra år sedan. Wow säger jag bara! Sluta ALDRIG att vara ni och jobba som ni gör nu. Hade jag haft barn i förskoleåldern hade jag velat ha dem hos just er!

Jag har lärt mig massor om olika kulturer, religioner och annat av alla fantastiska modersmålslärare. Ni har verkligen berikat mig. Dessutom vill jag utnämna er till världens mest ognälliga arbetslag. Jag tror knappt någon förstår vilket enormt jobb ni lägger ner på era elever och på allt kringarbete med telefonsamtal, rumsletande, undervisning i korridorer, taxibokningar och allt annat ni liksom bara gör utan att någonsin beklaga er.

Och så min hjälp i allt. Min klippa. K. Du är one of a kind. Jag sa häromdagen att alla rektorer/förskolechefer borde ha en K. Jag står för det. Om alla hade haft en K hade livet som chef varit enklare. Hur i hela fridens namn ska jag klara mig utan dig?! Jag förstår på riktigt inte det... Tur att vi i alla fall träffas på kursen vi går på:-)

Jag kommer verkligen att sakna många men jag hoppas vi ses i andra sammanhang. Jag lär ju tillbringa en hel del tid i ishallen, eller i alla fall runt omkring den i olika sammanhang och jag hoppas verkligen att jag lyckas ta makten över hjärna och kropp och se till att båda delarna masar sig ner till gymmet en 3-4 gånger per vecka. Jag tar tacksamt emot all hjälp jag kan få med det.

Nu är det sovdags och imorgon kommer en ny semesterdag att njuta av  

...på mig själv för att jag inte sköter bloggandet. Inte så att jag på något sätt inbillar mig att någon av er bryter ihop om det inte kommer inlägg varje dag utan mer för att det ju är en form av dagbok som hjälper mig komma ihåg saker och ting som händer. Mitt minne är rätt så ofta som en guldfisks så när jag nu ska skriva drygt två veckor efter det senaste inlägget finns det inte en chans att jag kommer ihåg det som hänt eller känslor som hängde ihop med situationerna. Men, jag vill ändå försöka berätta om hur det känns att lämna en arbetsgivare och en kommun en varit anställda i sedan en var 18-19 år nånting. Jag kan berätta att det känns konstigt. Jättekonstigt. Jag vill inte påstå att jag kan allt här men jag kan mycket och framförallt känner jag ju varenda kotte och vet alltid vem jag kan vända mig till för att lösa ett problem. I Kristianstad känner jag så gott som ingen och jag har noll koll på vem som gör vad. Men, jag valde jobbet i Kristianstad för att jag tror att det är just det jobbet som utmanar mig mest och jag antar att jag inte kommer att få de erfarenheterna gratis. Nix, i vanlig ordning kommer det nog att kosta, om inte blod, så i alla fall svett och tårar.

Jag har fått fina blommor, presenter och, framför allt, snälla ord av de jag har arbetat med på olika sätt. Det känns verkligen helt magiskt att få höra att jag har gjort skillnad för någon. Att jag har kunnat hjälpa till med att stärka, lyfta och tro på personer och att det sedan har gjort att de har gått vidare på sätt de aldrig hade trott var möjligt innan. Det var exakt därför jag en gång blev rektor; för att göra skillnad. Det känns gott att veta att jag i alla fall lyckats i en del fall.

Jag har lärt mig otroligt mycket av alla dessa människor som finns runt omkring mig. Att till exempel få komma tillbaka till förskolans värld efter alla dessa år i skolan har varit extremt givande. Jag har lärt mig sååååå mycket klokskap av dessa fantastiska pedagoger som är tusen gånger klokare än jag var som förskollärare för hundra år sedan. Wow säger jag bara! Sluta ALDRIG att vara ni och jobba som ni gör nu. Hade jag haft barn i förskoleåldern hade jag velat ha dem hos just er!

Jag har lärt mig massor om olika kulturer, religioner och annat av alla fantastiska modersmålslärare. Ni har verkligen berikat mig. Dessutom vill jag utnämna er till världens mest ognälliga arbetslag. Jag tror knappt någon förstår vilket enormt jobb ni lägger ner på era elever och på allt kringarbete med telefonsamtal, rumsletande, undervisning i korridorer, taxibokningar och allt annat ni liksom bara gör utan att någonsin beklaga er.

Och så min hjälp i allt. Min klippa. K. Du är one of a kind. Jag sa häromdagen att alla rektorer/förskolechefer borde ha en K. Jag står för det. Om alla hade haft en K hade livet som chef varit enklare. Hur i hela fridens namn ska jag klara mig utan dig?! Jag förstår på riktigt inte det... Tur att vi i alla fall träffas på kursen vi går på:-)

Jag kommer verkligen att sakna många men jag hoppas vi ses i andra sammanhang. Jag lär ju tillbringa en hel del tid i ishallen, eller i alla fall runt omkring den i olika sammanhang och jag hoppas verkligen att jag lyckas ta makten över hjärna och kropp och se till att båda delarna masar sig ner till gymmet en 3-4 gånger per vecka. Jag tar tacksamt emot all hjälp jag kan få med det.

Nu är det sovdags och imorgon kommer en ny semesterdag att njuta av  

Idag var det sista dagen tillsammans med modersmålslärarna och språkstödjarna och vi ägnade hela förmiddagen åt att skapa fina alster hos Lena Ysberg i Mjällby. Oj, vilka fina grejer vi gjorde! Vi formade fåglar av lera, borrade, målade och fixade och donade så att vi fick finfina saker att ta med oss hem. Om ni har en kreativ liten ådra i er eller helt enkelt bara tycker det är kul att skapa tycker jag att ni ska kontakta Lena och gå på en workshop hos henne! 

När detta var gjort for vi vidare till golfrestaurangen där vi åt lunch tillsammans. Dessutom fick jag fina saker som jag kan titta på och tänka på dessa underbara människor varenda gång. Detta gäng är bland de goaste människor jag har träffat i mitt liv. Det är liksom aldrig något som är jobbigt eller besvärligt. Nix, de är otroligt lösningsfokuserade och samarbetsvilliga och att arbeta med dem har verkligen varit så himla kul och givande. 

Nu har jag ju varit hemma i tre dagar så det börjar bli dags att resa lite;-) Så imorgon drar jag och maken till Prag. Vi ska bo på lyxigt hotell, turista, shoppa, spaa, äta och dricka gott och glida omkring i makligt tempo. Det ska bli

mysigt:-)

Innan dess får jag göra lite nytta så en och annan maskin tvätt ska köras och och lite jobb får väl klämmas in trots att jag egentligen har semester. Med facit i hand så är det ju inte den optimala tiden för TVÅ semesterresor om man dessutom ska byta jobb och har MASSOR att avsluta. Men men, det löser sig nog. 

Nu tittar sonen och maken på en Zorrofilm så jag tror jag drar mig ner i tvättstugan med ljudboken istället. Det är faktiskt ganska trevligt:-)

Idag var det jobbedags igen och dagen var full av möten. Jag och några andra fackliga har suttit i fyra anställningsintervjuer och det är alltid kul!

På lunchen åt vi sallad på Salvatores. De har verkligen ett fräscht lunchutbud där. Gå dit om ni inte redan gjort det.

En rejäl promenix med C direkt efter jobbet, middag med make och son och upphämtning och uppdatering eftersom vi inte träffats på över en vecka, städning av övervåning som snudd på orsakade en dammallergi hos mig, uppackning av resväskan, renbäddande av säng och ommöblering när vi ändå höll på och så slutligen tittat på finalen i Biggest Loser. Det var min kväll och nu ligger jag och lyssnar på en ljudbok samtidigt som jag bloggar så jag måste förmodligen lyssna om igen för att fatta?