För två veckor sedan strosade Annie och jag omkring på Drottninggatan i Stockholm, staden jag gillar näst mest i Sverige. Vi småpratade, gjorde instick i en del affärer, stannade och tittade i skyltfönster, led med tiggaren som låg på knä i en outhärdlig ställning, pratade om när vi skulle äta och vad vi var sugna på. Det kunde lika gärna ha varit igår. Då gick hundratals, kanske tusentals, människor på Drottninggatan och gjorde förmodligen precis som jag och Annie. Skillnaden är att igår bestämde sig en galning för att släcka livet för ett antal människor och orsaka smärta för åtskilliga fler som nu saknar nära och kära och de som igår tvingades se hemska scener. Det är så fruktansvärt och så ledsamt och tårarna bara rinner när jag följer sändningarna på tv. 

Den lilla ljusglimt jag ser i det som hänt är hur människor verkligen öppnar upp och vill hjälpa medmänniskor genom att erbjuda skjuts, mat, kaffe eller en sängplats. Det är verkligen fantastiskt fint och generöst. Det visar värme och medkänsla. 

Den mörka sidan av det som hänt såg jag av misstag när jag tidigare idag hamnade jag i en tråd på fb där några hade valt att dels spekulera en massa och dels bestämma sig för vilken slags bakgrund den som är skyldig till dådet har. Då jag blir verkligen ledsen, trött och besviken och jag skulle vilja ge mig in i diskussionen och tala om att jag tycker de är vidriga som ens försöker vinna politiska poäng i en situation som denna. Fy f-n säger jag. Hade jag trott att det hade gjort någon som helst nytta så hade jag skrivit något men när jag läser kommentarerna så förstår jag att det är hopplöst. Det här är inga människor som skulle lyssna på vad jag har att säga, refleketera över det för att sedan kanske överväga att byta åsikt. Jag valde att bara lämna tråden och sprida mina åsikter så här istället. Det jag vill nu är att vi sörjer det som hänt tillsammans och att vi kraftfullt fördömer det som hänt men också att vi fortsätter att visa empati, omtanke och medkänsla och att vi visar att vi bryr oss om varandra. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...hur det känns att vara förkyld för under pandemin har en ju koll på alla möjliga symptom och några sådana har jag alltså inte haft sen 2019. Men nu är jag påmind om hur det är när näsan rinner konstant och nysningarna duggar tätt. Som tur är så är...

Nu är jag alldeles nyss hemkommen efter två dagar i Malmö och certifieringsutbildning i coaching. Jag är helt slut men samtidigt också fylld med energi, beslutsamhet, boost av all underbar feedback och glädje över allt vi i gruppen delar med varandra...

Så kom äntligen dagen när jag kunde träffa mina goa kollegor i ledningsgruppen. Tänk att vi fick vistas i samma lokal och prata med varandra utan en skärm emellan. Vilken helt underbar känsla och upplevelse! Som vanligt när vi träffades så blev det e...

Nu när jag studerar har jag märkt att det inte är helt lätt att skilja på "arbete" och ledighet eller på vardag och helg. Det är verkligen på både gott och ont men mest på gott tror jag. Det goda i det är att få välja när jag vill göra saker och hur ...

Mmm, uppgifterna i båda kurserna är inlämnade för bedömning och nu är det bara att vänta och se om jag har fattat uppgifterna rätt eller fel, om jag har varit tillräckligt analytisk och om det håller den nivå som krävs rent allmänt. Jag gjorde missta...