...att säga "attans nu hann vi inte med att träna idag" och helt enkelt skippat träningen efter att ha suttit med det sista på vår skrivuppgift på rektorsprogrammet. Vi satte sista punkten i texten vid kvart över sex och kollegan P hade en tid att passa och jag hade glömt träningsbyxorna hemma så alla odds var emot träningen MEN vi bara kvickade oss, gick hemom mitt så att jag fick ta på träningsbyxorna och så gick vi vidare till gymmet. Där körde vi på med styrketräningspasset och jag hann nästan alla övningarna. Istället för att gräma mig över att jag inte hann alla så glädjs jag åt att vi överhuvudtaget gick dit. Det hade varit så lätt att bara skippa det och skylla på jobbet. Jag tycker att vi var sjukt duktiga:-)

Nu är det soffhäng, kaffe, tv och så ska jag göra en inbakad fläta på mig själv för att undvika att jag vaknar och har värsta trollhåret.  Jag kan inte göra en inbakad fläta på någon annan för den blir utbakad men på mig själv kan jag. Är inte det himla konstigt och ovanligt? ;-)

Jomen, det blir ett litet inlägg idag också. Enbart för att kollegan S sa att hon faktiskt inte skojade när hon skrev att hon ville få uppdateringar;-)

Det är något konstigt som händer när man tar tag i träning och kost. Förmodligen har jag inte tappat många gram sedan igår morse MEN tack vare att jag vet att jag sköter mig så känner jag mig både smalare och starkare. Inbillning. Jag fattar det men det är ändå en go känsla. 

Idag har träningen bestått av en 35-minuters pw som genomfördes i ett helt magiskt sensommarväder. Kombinationen härligt väder, en kropp och ett sinne som verkligen vill gå samt en deckare i öronen är oslagbar. Ibland lyssnar jag på roliga böcker också. Det kan vara bra för er att veta om ni ser mig gå omkring och le på ett udda sätt eller, ännu värre, skrattar rakt ut. Då är jag alltså inte galen på något sätt utan jag lyssnar bara på en synnerligen bra bok:-)

Idag har jag nog drabbats av ett nu-jäklar-ska-saker-slutföras-anfall. Det har legat ett tröja bredvid symaskinen i evigheter (typ 2 år) med en söm som hade gått upp. Vi pratar inte någon lång söm utan snarare 3-4 cm. Icke att jag blivit färdig att sy denna lilla pluttesöm innan men alldeles nyss gick jag förbi skrivbordet, grabbade tag i ett par glasögon, startade maskinen och sydde lilla sömmen. Det tog cirka 30 sekunder, inklusive bortklippning av trådändar. VARFÖR har tröjan då inte prioriterats tidigare? Helt galet. Eftersom jag är usel på att slutföra saker finns det ett antal sådana projekt att ta tag i och om jag gör ett om dagen så kan jag nog bli klar någon gång innan jul;-)

Nu ska jag fokusera på makens sms från sonens match, hålla tummarna för seger där, uppdatera andra föräldrar som inte har sin man i ishallen om det som händer, titta med ett öga på landskampen på tv och samtidigt virka en eller ett par rutor till ponchon som skulle varit klar i juni. Simultanförmågan är det i alla fall inget fel på;-)

Nej, ni behöver inte vara oroliga. Jag kommer INTE att rapportera om hur det går med träning och kost varenda dag i 28 dagar. Jag fattar att det inte är intressant. Inte ens jag själv skulle vilja läsa det;-)

Men, idag har det gått riktigt bra och det känns skönt. Kosten är skött och på träningsfronten har ett styrkepass, ett pass med PT och en 30 minuters pw genomförts. En bra dag alltså. Nu sitter jag i soffan och äter babyplommontomater och dricker Loka. Jag är verkligen en förebild;-) Fast det är ju lätt att vara första dagen. Påminn mig om det här när motivation och tid tryter och allt känns hur tungt som helst. Det är då viljestyrka och allt jävlar-anamma man kan skrapa ihop behövs. 

Nu är det "Det okända". Det måste ses.

Japp, imorgon är det allvar. Träning i grupp med PT startar. 12 pass per vecka och ett kostprogram som inte får någon att skratta är det som gäller från och med imorgon och fyra veckor framöver. Känslorna inför detta är mycket blandade. Dels är jag toktaggad. Jag är så innerligt trött på heffaklumpen som smyger sig in och förvanskar spegelbilden varje gång jag råkar titta i en sådan så bara utav den anledningen ska det bli sjukt skönt att slita som ett djur och styra upp träning och mat. Dels är jag rätt stressad över tanken på hur sjutton jag ska kunna få in så många träningspass OCH laga galet mycket mat. För jisses vad mycket mat jag ska äta. Det är ju så klart jättebra och jättegott men det vore ännu bättre om någon annan hade lagat maten åt mig. 

Fördelen med att ingå i en grupp är att jag kommer att få träna med bästa vännerna OCH lära känna nytt folk. Det är bra på riktigt att få hjälp med motivationen när den tryter. Roligt!

Nackdelen är att jag inte får äta socker i någon som helst form men framför allt gäller INGET vin. Vojne, vojne. Det kommer att bli jobbis stämning här hemma om maken häller upp glas rött på fredag medan jag dricker Loka. Mycket jobbig stämning...

Japp. Imorgon ska jag upp med tuppen. Jag ska till Stockholm på Skolverkskonferens angående nyanländas skolgång och för att hinna dit i tid så måste jag stiga upp klockan 04:00 för att lämna Sölvesborg vid 05:00. Jag brukar i och för sig vara morgonpigg men 04:00 är inte morgon. Det är natt. Jag måset snart gå och lägga mig. Jag behöver all skönhetssömn jag kan få;-)

Efter Stockholmsbesöket är det dags för AW med en massa folk från Open gym. Det ska bli himla kul. Undrar om det är en vanlig företeelse att ett gym har AW? Men visst, det var ju J och jag som föreslog det. Det ska ju liksom vara vi till det...;-) Vi kanske ska starta upp en intresseanmälan för träningsresan vi vill ordna också? Visst låter det superkul med en träningsresa med en massa folk från gymmet man redan känner fast i en helt annan miljö? Jag tycker i alla fall att det är en sjukt bra idé:-)

Igår var jag på en annorlunda grej- ett cykelväskparty. När jag hörde ordet cykelväska tänkte jag på någon sån där gammal ful väska som bara är praktisk. MEN, väskorna som såldes var allt annat än fula. Praktiska var de men de var också jättefina med så många härliga mönster att det var snudd på omöjligt att välja. Till slut föll i alla fall valet på en svart väska med vita prickar (är någon förvånad?) och om ni ser mig susa fram i stan med den hängandes på pakethållaren så kan ni se hur himla fin den är:-)

Nähä, då är det väl dags att gå och lägga sig. Jag ska ju snart upp igen...