Är det något jag borde ha svart bälte i så är det att packa. Jag tror ärligt talat att jag i snitt packar övernattnings- och weekendväskor minst en gång per vecka. Märkligt nog blir det inte lättare. Det borde det bli. Men icke. Nu ikväll var det värre än på länge. Jag tror jag provade kläder i en timme. Jag hade en sån där jagharingetatthapåmig-stund. Finns det något jag har extremt mycket av så är det kläder och att då ens andas om att jag inte har något att ha på mig är ett skämt. Jaja, nu är snart väskeländet färdigpackat och jag hoppas att jag ser representabel ut imorgon när det ska redovisas och den heliga, hett efterlängatde rektorsnålen ska mottagas.

Kan ni fatta? Tre års studier är över och som jag sa till kollegan P häromdagen: "om jag ens andas om att plugga igen så bara smäll till mig. Hårt!" Fast jag känner mig själv. Jag kommer att hamna där igen. Detta trots att det är så himla jobbigt och tidskrävande men också så himla roligt.