Idag var en sådan dag. Ingenting i mig ville egentligen träna. Nu i sommar har jag mest styrketränat och knappt gått på några gruppass alls och när det nu är dags att komma igång för fullt igen så vill kroppen, eller rättare sagt hjärnan, inte riktigt samarbeta. Jag hittar på en massa, helt suveräna och uppfinningsrika, ursäkter för att slippa träna. Man kan ju undra varför när jag vet hur bra det får mig att må. 

I vilket fall som helst så bestämde jag mig för att idag skulle inte den dåliga sidan av hjärnan få ta över utan passet skulle genomföras. Punkt slut. Och så blev det och det var så himla svettigt, tungt, jobbigt och gött! Jag känner mig som en starkare människa meddetsamma och återigen kan jag inte fatta varför i hela fridens namn jag håller på med dåliga ursäkter för att slippa. Jaja, nu är det i alla fall jag som tar kommando över mig själv och nu går jag in i en period med många pass. Det ska bli kul:-)