Det bästa vore om jag hade kunnat trycka på pausknappen så att allt utom jag stannade upp ett tag. Högarna på mitt skrivbord och att-göra-listorna växer i en helt galen takt och jag har inte grepp om allt som händer. Jag har jättemycket att läsa in mig på men jag kommer liksom aldrig så långt att jag hinner läsa. Tur för mig att jag har coolat ner mig och faktiskt försöker sköta mina arbetstider. Det som inte hinns med hinns liksom inte med och då får jag ta det så fort jag kan. Mer kan jag inte göra. Visst låter jag klok när jag resonerar? Jag jobbar hårt på att vara lika klok i verkligheten. 

Idag skulle jag egentligen ha styrketränat efter jobbet men jag hade inte hunnit sticka näsan utanför dörren en enda gång mellan 7:45 och 17 så jag valde att gå en lång runda istället. Så himla skönt det var! Solen sken och det var ljummet och jag lyssnade på en Backman-bok under tiden. Backman skriver verkligen suveräna böcker. Han är liksom spot-on när han beskriver människor och särskilt när han beskriver människor som är lite extra speciella och halvbesvärliga (i andras ögon alltså, definitivt inte i sina egna). Så om ni ser mig ute och gå med pluggar i öronen leendes som en fåne- då vet ni att jag lyssnar på Backman-boken.

Nähä, då är det dags att försöka få tag i sonen som inte är ens i närheten av sin mammas åsikt om hur ofta man ska pratas vid lite i telefon...