Att gå en utbildning är oerhört givande och utvecklande och jag älskar verkligen att lära mig nya saker MEN en att gå en utbildning är också att hela tiden känna att tiden inte räcker till och att jag BORDE läsa eller skriva. Jag är ju tyvärr funtad på det sättet att jag alltid känner att jag borde göra något vettigt. Jag kan inte bara ligga i soffan och läsa eller titta på tv om det finns annat att göra. Och det finns det ju alltid. För den som aldrig (eller åtminstone väldigt sällan) känner det så kan jag berätta ett det är sjukt jobbigt. Jag vill också bara kunna vara. Hur tränar man på det?

Dagen idag inleddes med att jag och J styrketränade. Vi har så mycket att prata om att träningen tar evigheter men vad gör det? Vi tränar ju också, inte bara pratar;-)

Efter det har övervåningen städats, alla lakan bytts, sonens hockeymatch beskådats, andra tumvanten virkats klart och annat smått och gott har kunnat strykas från att-göra-listan. Gött:-)

På tal om vantarna, nu ska själva tummen virkas dit och då fick min hjärna frispel och jag fick inte vrknål och garn att samarbeta med mina händer så jag lade undan möget. Jag tar nya tag imorgon. 

Att gå en utbildning är oerhört givande och utvecklande och jag älskar verkligen att lära mig nya saker MEN en att gå en utbildning är också att hela tiden känna att tiden inte räcker till och att jag BORDE läsa eller skriva. Jag är ju tyvärr funtad på det sättet att jag alltid känner att jag borde göra något vettigt. Jag kan inte bara ligga i soffan och läsa eller titta på tv om det finns annat att göra. Och det finns det ju alltid. För den som aldrig (eller åtminstone väldigt sällan) känner det så kan jag berätta ett det är sjukt jobbigt. Jag vill också bara kunna vara. Hur tränar man på det?

Dagen idag inleddes med att jag och J styrketränade. Vi har så mycket att prata om att träningen tar evigheter men vad gör det? Vi tränar ju också, inte bara pratar;-)

Efter det har övervåningen städats, alla lakan bytts, sonens hockeymatch beskådats, andra tumvanten virkats klart och annat smått och gott har kunnat strykas från att-göra-listan. Gött:-)

På tal om vantarna, nu ska själva tummen virkas dit och då fick min hjärna frispel och jag fick inte vrknål och garn att samarbeta med mina händer så jag lade undan möget. Jag tar nya tag imorgon.