Jag tror jag har nämnt innan att min arm bråkar lite. Det gör ont i armbågen och i de stora underarmsmusklerna (om det nu är så man beskriver det) och det vill inte försvinna. Därför går jag hos en napratpat som jag hoppas ska kunna fixa tillbaka armen till ursprungsformen. Idag var det dags igen och jag kan lova att armen blev behandlad. Jag vill gärna tro att jag tål smärta ganska bra (förmodligen är det fel men jag lever ändå gärna kvar i den tron;-) så när naprapaten knådar och trycker på armen, kopplar på el som gör att hela armen låser sig och knådar och drar i nacken då biter jag bara ihop men när han kör in en akupunkturnål i muskeln och liksom inte bara låter den sitta där utan vevar runt den då tror jag ett kort tag att jag ska dura av. Tvi så äckligt. Jag vill inte påstå att det gjorde ont utan det var mer en otäck känsla. Sist jag hade akupunkturnålar i mig var under sonens förlossning och då hade jag så ont av annat att jag inte märkte nålarna. Inte tog de bort någon smärta heller... Men, trots den "omilda" behandlingen idag så är armen bättre än på länge. Nu håller jag tummarna för att den ska vara det när jag vaknar imorgon bitti också.

Utanför vårt hus gräver man upp gatan för att byta rör och avlopp. Det är inte det lilla hålet man har grävt utan gatan utanför vårt hus är verkligen borta. En gigantisk grävmaskin står där och låter och brummar och det grävs en hel del. Om någon bor i ett trähus och har haft en sådan gigantisk grävmaskin bredvid sitt hus så vet ni att grävmaskinen gör så att hela huset vibrerar lite grann. I vårt fall är det så pass att glasen i vitrinskåpet i köket klirrar. Jag som alltid målar upp värsta scenariot undrar vad dessa vibrationer kommer att orsaka för skador på vårt hus. Jag hoppas på inga men det återstår att se.

Nähä, eftersom sömn är tämligen överskattat ser jag ett avsnitt Orange is the new black på Netflix. Jag har verkligen fastnat i serietittandet. Det ska bli kul att se hur länge det varar;-)