Japp, nu är jag hemma helt själv. Maken jobbar, och sonen som är hemma i helgen, är iväg med kompisar. Det är inte så att jag lider. Nix, ibland kan jag till och med tycka att det är skönt att vara hemma själv. Missförstå mig inte nu. Det är inte så att att jag inte skulle velat ha min familj här men nu är det ju inte så och då kan jag tycka att det är rätt så härligt att vara helt själv. Jag tittar bara på sånt på tv som jag verkligen gillar och så kan jag göra annat som är roligare än att titta på tv, som att blogga till exempel;)

Imorse vaknade jag upp i en säng på gästgiveriet i Brösarp. Där har jag varit med mina rektorskollegor på Listerlandet. Vi har planerat, diskuterat och fördelat och så har vi sett Brösarps backar, Fritiof Nilsson Piratens grav och havet vid en strand jag har glömt namnet på men som var väldigt fin och VÄLDIGT blåsig.

När jag kom hem i eftermiddags kände jag att det vore en god idé att gå en lång runda och få bort lite av den fantastiska äggakagan vi åt till lunch. Sagt och gjort, på med gåskorna och plugga in hörlurarna i öronen och så blev det en timmes promenad med den suveräna boken "Låna är silver Råna är guld". Boken är helt underbar! Den handlar om ett gäng pensionärer som har lämnat livet på servicehemmet bakom sig och håller på med lite kriminella saker för att kunna skänka bytespengarna till tex sitt gamla servicehem. Den här boken är den andra om det goa gänget. Den första heter "Kaffe med rån" och den var lika bra som denna. Läs dem. Eller lyssna som jag:)