Just nu tittar jag på Uppdrag granskning och idag handlar det om hur en pedofil resonerar och tänker. En journalist intervjuar en pedofil och han ser inte på sexuella övergrepp på barn som resten av oss gör. Han är övertygad om att barnen gillar det och att han aldrig gjort någon illa. Samtidigt säger han att förnuftet säger en sak men känslorna och sexualiteten en annan och han inte kan kontrollera det. Han har övervägt kemisk kastrering men är rädd för vilka följder det kan få. I min värld är nog de följderna väldigt mycket lindrigare än de följder de sexuella övergreppen får.

Det är verkligen vidrigt att se. Jag kan acceptera att det beror på psykisk sjukdom och jag brukar inte vara någon som ropar på överdrivna straff utan brukar tro att rätt vård skulle kunna hjälpa människor mer än en inlåsning kan. Men när jag hör pedofilen prata så tvekar jag. För att skydda barn som skulle kunna komma i hans väg är jag nog ändå beredd på att tycka att han måste låsas in. På obestämd tid tills ett helt gäng med psykologer kan gå i god för att han helt förändrat sitt beteende och sina tankar om barn innan han får leva fritt igen.