De bästa med ledighet är att jag varvar ner och blir lite lugn. Det sämsta med ledighet är att jag inte får ett dugg gjort, eller rättare sagt så tar de sakerna som i vanliga fall tar två timmar att fixa en hel dag att avverka. Både bra och dåligt är att jag kommer in i ledighetslunken och skjuter upp allt som går att skjuta upp till morgondagen och så blir jag beroende av ledighet. Så pass beroende att jag på allvar tänker att jag måste hitta ett annat sätt att försörja mig som innebär att jag kan få arbeta hemifrån och i ett annat tempo än det jag håller i vanliga fall. Det riktigt sjuka i de tankarna är att jag förmodligen hade tråkats ihjäl av att gå här hemma hela dagarna och förmodligen hade jag inte fått mycket gjort heller...

Nåja, imorgon är det jobbdags igen. En kombination av rektorssamarbete och rektorsstudier hade jag tänkt mig. Sen är man ju ledig igen. Hehe, det gäller ju att mjukstarta och den här veckan är verkligen en mjukstart:-)

Snart är 2014 slut och 2015 tar vid. 2014 var ett bra år. Jag började träna. Det har jag gjort flertalet gånger tidigare men då har jag slutat ganska kvickt igen. Det har jag inte nu. Jag kämpar på. Att jag överhuvudtaget fortfarande gör det beror på att jag och J gör det tillsammans. Jag kan berätta att det är sjukt tråkigt att styrketräna själv men är jag och J där tillsammans så går det hur lätt som helst. Vi varvar liksom nytta med nöje, träning och senaste nytt:-)

Andra, vanliga människor, går ner i vikt av att träna men det gör inte jag. Jag borde inet vara förvånad för det går som en röd tråd genom mitt liv. Först visade det sig att jag åt alldeles för lite så jag tog tag i det och åt mer regelbundet. Problemet var att jag ändå inte gick ner i vikt. Det kan bero på onyttigheter jag stoppar i mig eller på att jag liksom inte riktigt vet hur mycket jag ska/bör äta. Jaja, nu är träningen igång och 2015 tar jag tag i kosten också. Jag har redan utsett en belöning åt mig själv. Hoppas den moroten funkar:-)

Idag tog jag ledigt. Det var väldigt skönt. Sovmorgon, veckohandling, frukost och sedan lite shopping och fika med J har min dag innehållit. Nu hamnade jag i soffan i väntan på att ugnen ska bli varm så att middagen kan bli klar och då kan man lika gärna använda tiden till något så vettigt som att blogga:-)

Nyårslöfte, ska jag ge det i år? Jag tror jag brukar göra det men bara saken att jag inte ens kommer ihåg om jag brukar göra det kan ju vara en anledning att låta bli. Jag behöver inte lova att jag ska träna och äta rätt för det sliter jag med hela tiden. Jag kanske istället ska lova att vara lite snällare mot mig själv. Sänka kraven på prestation i arbete och studier och lära mig att man kanske inte måste göra allting bäst hela tiden. Man kanske inte ens behöver göra sitt allra bästa alla gånger...

Imorgon är det festdags här hemma. Jag tror jag har koll på läget. Kylen är i alla fall full med mat. Inget av det kan förberedas (hur fasen tänkte jag där?) så det är bara att chilla och vänta in morgondagen innan jag börjar greja med allt.

Gott nytt år till er som läser detta! Vi hörs 2015:-)

Jag har märkt att jag har alldeles för många saker jag vill göra;

Jag vill hålla mig uppdaterad om allt som finns att hålla sig uppdaterad i på jobbet.

Jag vill träna, helst något varje dag.

Jag vill hålla på med olika kreativa saker som att virka, sticka, sy, måla, skriva och tusen andra grejer.

Jag vill umgås med allt och alla.

Jag vill läsa skönlitterära böcker. 

Jag vill resa och se nya platser. Jag vill dessutom resa och se de platser jag gillade och gärna återser.

Jag vill hälsa på mina barn så ofta det nånsin går.

Ni fattar, jag behöver utöka dygnets timmar. Rejält. För när det går för lång tid mellan tex läsningstillfällena av skönlitterära böcker (läste en i början av december och dessförinnan i somras) då blir jag sur och tycker att jag inte riktigt hinner med sånt jag vill göra. Om någon nu skulle säga att jag väl kan sluta titta på tv och göra dessa saker istället så kan jag säga att det redan är gjort. Jag tittar minimalt på tv. Jag har den bara på som sällskapligt bakgrundsljud. Jag kan berätta att ljudet av en hockeymatch är perfekt när man stickar eller virkar. Det räcker liksom att man tittar upp när kommentatorerna låter mycket:-)

Jaja, jag fattar att det här är i-landsproblem och jag ska verkligen inte fördjupa mig i detta på något sätt. Bara konstatera att jag hade velat göra roliga och utvecklande saker hela tiden. 

Förresten var jag och dottern på julotta på juldagen. Det var länge sedan senast och det var riktigt mysigt, trots att jag var sjukt trött. När jag satt där i kyrkan hann jag reflektera över en del saker;

* Varför sjungs psalmer i tonarten som knappt någon levande varelse kan sjunga i? Jag tror engagemanget i sången hade ökat enormt med mer lättsjungna tonarter. 

* Hur tänker folk som hostar utan att hålla för munnen? Jag tycker det är fruktansvärt äckligt och jag fattar inte att det ska vara så svårt att hosta/nysa i armvecket...

* Det satt en kvinna två rader framför oss som hade missat att klippa bort prislappen i blusen hon hade på sig. Min undran är varför ingen av dem som satt precis bakom henne kunde knacka henne lite försiktigt på axeln och gjort henne uppmärksam på lappen. Ett tag övervägde jag att resa mig och förflytta mig framåt för att kunna göra det själv men det hade skapat sådan oreda att jag avstod. En annan undran jag har är varför lappen stressade mig så mycket. Jag menar, det var ju bara en lapp...

Det var dagens funderingar. Nu ska jag masa mig in i duschen och lägga tid på en av de saker jag bara tycker är slöseri med tid; duscha. Fast det är skönt när det är gjort:-)

Igår kväll bestämde jag och maken att vi skulle upp med tuppen och sticka iväg och träna direkt på morgonen. Imorse skippade jag till och med snoozningen, och det händer i princip aldrig, men maken hävdade att han knappt hade sovit nånting under natten så han var inte så sugen på träning. Snäll som jag är sa jag att jag kunde köra själv och så stack jag ner till gymmet, lite rädd för att det skulle vara heeeeelt tomt för det vore läskigt. Men som tur var satt det en man och cyklade när jag kom så helt ensam var jag inte. Vår lilla skara utökades med två män till innan jag var klar med passet:-)

Klockan sju var jag hemma igen och hann precis med en dusch innan det var dags för julkalendern som by the way är riktigt bra!

Ledningsgrupp med julbord och möte med SvA- och Fbk-lärare med fika har också hunnits med idag. Det låter väl som en riktigt tung dag;)

Just nu ligger dottern i bubbelbadet, jag funderar på om jag överhuvudtaget behöver äta något mer idag och maken tittar på nyheter. Sonen är kvar i Oskarshamn och räknas inte hem förrän på söndag. Sedan är han ledig måndag till fredag. På lördag måste han vara tillbaka och sedan är träningar varje dag förutom nyårsafton och nyårsdagen så det blir lite åka fram och tillbaka och totalt sju dagars ledighet jämfört med 18 dagar som andra studenter har. Inte är det någon vila att gå på hockeygymnasium inte.

Vi har det väldans juligt i vårt hus. Granen är på plats och bara den är ju tillräckligt för att göra en människa glad. Lägg sedan till alla ljusstakar och stjärnor, julpynt, doftande hyacinter, julklappar under granen, fullt av oöppnat godis i skafferiet;) och lite julmat i kylskåpet så förstår ni att det är helt okej att sitta här och bara insupa miljön. Jag gillar verkligen julkänslan. Inte det halvt hysteriska med rena-fönstertvång, mat-lagad-från-grunden-krav och superduperrent i exakt varenda hörna. Nixelipix, det struntar jag högaktingsfullt i. Det jag gillar är dofterna, att ge saker man tror att mottagarna blir glada för, att hänga i soffan tillsammans med familjen, att få äta långa frukostar tillsammans, att tända en massa ljus överallt och att lyssna på julmusik. Det är grejer det:-)

Först är jag aldrig ledig (mer än helgerna då förstås) och sen är jag ledig var och varannan vecka. Förra veckan var jag ledig måndagen och nu har jag arbetat klart den här veckan. Helt ok. Man får jobba lite mentalt med sig själv för att inte bli stressad över att man egentligen hade behövt jobba för skulle jag tänka på det hade jag aldrig varit ledig. Så, dessa tankar förskjuts till något dolt ställe i hjärnan och nu ska här varas ledigt:-)

Just nu firar jag ledigheten med ett glas vin och minimajs. Skum kombination men väldigt gott;)

Idag upptäckte vi att vi har husdjur. Inte vilket husdjur som helst utan det jag avskyr näst mest av alla- möss. Skåpet under vasken var fullt av muslortar och matpåsen var trasig. Nu står det två finfina fällor riggade med ost och från och med nu fram tills att de är fångade tänker jag icke öppna skåpet. Jag är sjukt skeptisk mot möss. De enda som vinner över möss i äcklighet är råttor. De är så hemska att håren reser sig på armarna när jag tänker på dem. Usch!

Kan ni förstå att det bara är två veckor till julafton? Det kan inte jag. Jag ogillar att tiden går så snabbt. Livet bara susar ju förbi. Alldeles nyss var det augusti och läsåret startade. Nu är snart höstterminen slut och jag har inte hunnit med en bråkdel av det jag hade tänkt. Jag är nog den värsta tidsoptimisten av alla...

Att blogga från mobilen är att pröva sina nerver på ett obra sätt. Men är man så lat att man inte orkar resa sig och gå cirka tre meter för att hämta datorn så får man (läs jag) skylla sig själv.

Just nu är det två saker som stressar /stör mig lite mer än andra. Det ena är när jag upplever otacksamhet. Det stör mig något fruktansvärt när folk inte är tacksamma över något de faktiskt får. Något som någon har lagt tid och energi på att fundera ut dissas skoningslöst utan minsta tanke på att den (eller de) som faktiskt har valt ut vad man ska få kanske blir ledsen. Det jobbet skulle jag INTE vilja ha...

Det andra som stressar mig är vädret. Allvarligt. Snö? Precis när jag ska till Göteborg. Hoppas meteorologerna har fel. Det har ju hänt förr.

Imorgon är det utbildning i systemet som ska hjälpa oss att hålla koll på enonomi och annat viktigt. Jag behöver verkligen den utbildningen. Jag sliter mitt hår varje gång jag är inne och försöker förstå.

Förresten är stommen på vantarna klara. Nu ska de pynglas. Sen kommer en bild. Ser de konstiga ut gör jag bilden suddig med flit?

Jag har lärt mig något nytt idag. Det är att det är jobbigt att ha en sjuttonårig son som bor 23 mil bort men det är ingenting mot att ha en sjuttonårig son som bor 23 mil bort med en ickefungerande mobiltelefon. DET är riktigt jobbigt.

...drar jag igång dagens rektorsstudier. Tur jag är morgonpigg;)

Uppgiften jag håller på med just nu stressar mig mer än andra har gjort tidigare och jag tror det beror på att den är så "stor". Den innehåller många olika moment, det är massor med formalia att följa och så, det värsta av allt, allt ska litteraturhänvisas. Det kräver dels att man läser all litteratur snornoga och så kräver det att man kommer ihåg på ett ungefär var man har läst vad. Det är det här momentet som blir riktigt jobbigt. För det första behöver jag läsa sakta och noga och stanna upp hela tiden och reflektera för att fatta och för det andra är ju mitt minne katastrofalt dåligt. Den kombinationen är inte så rolig i det här sammanhanget. Suck...

Att gå en utbildning är oerhört givande och utvecklande och jag älskar verkligen att lära mig nya saker MEN en att gå en utbildning är också att hela tiden känna att tiden inte räcker till och att jag BORDE läsa eller skriva. Jag är ju tyvärr funtad på det sättet att jag alltid känner att jag borde göra något vettigt. Jag kan inte bara ligga i soffan och läsa eller titta på tv om det finns annat att göra. Och det finns det ju alltid. För den som aldrig (eller åtminstone väldigt sällan) känner det så kan jag berätta ett det är sjukt jobbigt. Jag vill också bara kunna vara. Hur tränar man på det?

Dagen idag inleddes med att jag och J styrketränade. Vi har så mycket att prata om att träningen tar evigheter men vad gör det? Vi tränar ju också, inte bara pratar;-)

Efter det har övervåningen städats, alla lakan bytts, sonens hockeymatch beskådats, andra tumvanten virkats klart och annat smått och gott har kunnat strykas från att-göra-listan. Gött:-)

På tal om vantarna, nu ska själva tummen virkas dit och då fick min hjärna frispel och jag fick inte vrknål och garn att samarbeta med mina händer så jag lade undan möget. Jag tar nya tag imorgon.