Det är julafton om sju dagar och jag är cool. Det känns som om klapparna är klara. I stort sett i alla fall. Det är då jag plötsligt inte litar på lugnet utan är övertygad om att jag glömt något. Snälla låt det inte vara så. Jag vet i och för sig att jag har maken kvar att hitta en julklapp åt. Någon som har ett förslag på vad man köper till nejjagönskarmigingenting-mannen? Han har verkligen inte ett enda vettigt förslag. Suck. Så förslag mottages tacksamt.

I år ska jag slå till med lite julledighet tänkte jag. Jag tänker alltså inte jobba alla vardagar under jullovet. Måtte det inte innebära att jag måste inleda vårterminen i ett hysteriskt tempo för då vetisjutton om det är värt det att vara ledig.
Studier blir det dock men de kan man ju klara av i soffhörnet, iklädd pyjamas och ostylat hår och fejs. Helt okej faktiskt.

Nu har alla tomtarna stått i hallen uppe och väntat på att bli utplacerade sedan i söndags men jag har fortfarande inte hittat inspirationen som krävs. Man måste liksom känna för att pyngla. Annars blir det inte bra. Undrar om jag i grund och botten inte är en flummig konstnärssjäl ändå?;) Jag har väldigt svårt att göra saker av ren plikt. Jag måste liksom känna för att göra saker för att det ska bli riktigt bra:)

Men ibland måste man göra saker fast man inte vill och nu ska jag gå ner i källaren och köra igång en maskin tvätt. Fast jag hellre hade slängt mig i soffan. Lite plikt finns nog i mig ändå:)