Idag har det varit ledig studiedag för eleverna och intensiv kompetensutvecklingsdag för personalen. För mig och alla dem som jobbar hos mig var det utvärdering, reflektion och planering som stod på schemat på förmiddagen och jag tycker vi kom långt. Vi tänkte utanför boxen och vi hittade nya lösningar och sätt att organisera oss som jag tror kan bli riktigt bra.

Eftermiddagen ägnade vi åt en första del av åtta i Medvetet bemötande. Idag berättade Helena (som ska leda oss igenom detta) om vilken grund deras kompetensutveckling vilar på och vad vi kommer att lära oss under de gånger vi kommer att träffas. Sen ägnade vi mycket tid åt att kartlägga oss själva, vilka sidor vi har som är starka och hur vi agerar och reagerar i olika situationer. Det var en hel del glada skratt och ännu fler igenkännings-ahaer (nypåhittat ord;-). Där en del inte kände igen sig alls kände deras kollegor igen dem och det skapar ju en viss munterhet.

Det är alltid kul när någon kan sätta fingret på hur man fungerar och det kunde verkligen Helena berätta för oss utifrån våra egna kartläggningar. Jag tror att den här utbildningen kommer att utveckla samarbetet i arbetslagen till att bli ännu bättre än vad det redan är. Och då ska gudarna veta att det redan är bra!

Som sagt, jag tror det här var en av de bästa arbetsdagarna jag upplevt. Någonsin. Så underbart härligt det är när man ordnar något som man själv tycker är suveränt och alla andra också tycker det. Det fanns inte en enda där som inte var med och deltog aktivt under exakt varenda minut under eftermiddagen. Det var verkligen fantastiskt att se och vara med om. Jag längtar redan till nästa gång!

En sak jag försöker trycka på och prata om så ofta jag kan är att olikheter berikar varandra. Det är lätt att säga men kan vara svårt att leva efter när man ska bemöta någon som vare sig tänker, agerar eller reagerar som jag gör. Då måste man vara trygg i sig själv och så trygg med den andra att man förstår varför hen gör som hen gör. Är man det skapas möten där alla är accepterade för den de är och det är för mig en bra grund i varje arbetslag. Då kan man göra ett riktigt gott arbete.

Jag avslutar med ett citat som stämmer perfekt in på det jag försöker beskriva. Det är Pär Johansson som leder Glada Hudik som i sin bok "I huvudet på en normalstörd" skriver:

Jag trodde länge att det viktigaste var att alla anpassade sig till kollektivet. Idag tror jag tvärtom. Att det är kollektivet som ska se till att individen trivs. Och eftersom varje människa är unik, måste man också hitta ett unikt arbetssätt för varje människa. Skulle jag ställa exakt samma krav på Theresia som Maja skulle det bli en katastrof. De gillar varandra skarpt men är samtidigt enormt olika. För att pjäsen ska fungera måste det finnas olika människor i olika roller. Det är samma sak med samhället. Vi ska komplettera och respektera varandra, inte bete oss likadant.

Han är klok Pär Johansson.