Japp, då var det dags igen. Huvudvärken som kommer från nacken och fasen i mig är omöjlig att få bort. Det enda som kan hjälpa är makens nackmassage och han är ju bara iväg och roar sig hela tiden;-) Just nu spelar han golf. Men för att vara helt rättvis så roar han inte sig särskilt ofta så det är honom väl förunnat. Bara han inte kommer hem och är så trött att han inte orkar nackmassera mig:-)

I min jakt på en förklaring på denna underliga tredagarshuvudvärk kan jag konstatera att jag inte haft den en enda gång under semestern... men just nu är läget rätt stressigt. Jag har en hel del att fixa innan all personal börjar på tisdag fast jag försöker tänka att världen förmodligen inte rasar om allt inte är klart. Förmodligen kommer inte en enda bryta ihop för att allt inte är hundra klart.

Har någon kört på vår gata på sistone? Det är ungefär som att köra på en tvättbräda fast med stora hål istället för räfflor. Det börjar bli liiiiiite tröttsamt nu. Vi har liksom inte haft en riktig väg här sedan januari 2016. Ska det verkligen behöva ta så lång tid? 

Samtidigt som jag skriver detta tittar jag med ett öga på Camping Queens, Tony och Jonas, som idag träffar Samir och Viktor. Vilka helt underbara människor de är alla fyra. Särskilt mycket gillar jag Jonas. Han är ju bara så himla go. Helt fabulous:-)