Idag har varit en himla bra dag. Jag har haft möten med olika människor som har gett så mycket energi. Först hade jag lönesamtal med modersmålslärare och maken till härliga människor får man leta efter. Sen hade jag samtal per telefon som också gav en massa energi och positiva effekter. Jag avslutade arbetsdagen med att träffa det stora, härliga arbetslaget som ska bemanna nya förskolan. Wow, säger jag! Vilken positiv energi och vilken vilja att att satsa på att bygga verksamhet. Lyckost alla som får ha sina barn där:-)

Nu sitter jag i soffhörnet och tittar på Strömstedt-programmet och om ni har missat det tycker jag att ni ska leta upp och se det. Ett mycket mysigt program som dessutom förmedlar en del klokhet.

Inatt hände det grejer i huset vill jag lova. Ungefär vid halv två vaknade jag av ett tjutande ljud. Jag for upp, fattade absolut ingenting och försökte lokalisera var ljudet kom ifrån. Jag for ner för trappen och kollade larmet men icke sa nicke, det var inte det som tjöt. Fortfarande yrvaken försökte jag lyssna igen var det kom ifrån och fattade då att det kom uppifrån. Upp igen för trappen och jodå, det var brandvarnaren som tjöt som fasen. In i ett annat rum och hämta en stol och sedan försöka stänga av eländet. Det slutade med att jag slet ner skiten från taket. Det roliga (eller det konstiga) är att inte förrän jag berättade händelsen för kollegan K idag och hon frågade om jag inte hade trott att det brann kom jag att tänka på att jag verkligen inte hade ägnat det en enda tanke. Jag var bara foksuerad på att få tyst på larmet. Ännu värre var att sonen sov som en stock ända tills jag stod på stolen och slet ner brandvarnaren. My God, han kan sova hårt den gossen;-)